Fingermanholmen
Nästan inne i centrala Piteå, i Inrefjärden, ligger Fingermanholmen nära och tillgänglig med båt och kajak under sommaren. Vintertid ligger den en skidtur bort eller varför inte en tur med skridskor eller spark när isen ligger blank.
Fakta
Utfärdshamn
Sjökort 415
Hamndjup 2,5 – 5 m
Gästplatser 15
Torrtoa, bastu, eldstad, bad, naturstig och sevärdheter
Denna ö angör du från Munksundsleden. Ön befinner sig på babords sida om du kommer från Piteå havsbad och på styrbords sida om du kommer från Piteås centrala småbåtshamn. Angöring bör ske enligt anvisningar i sjökortet samt lokala utprickningar då vattendjupet kan variera.
Det omfattande nätet av stigar, badplatser med finkornig sand, antalet grillplatser varav vissa är spontant anlagda samt organiserade båtturer av besöksnäringen visar på att ön är ett uppskattat utflyktsmål. De som besöker Fingermanholmen gör det troligtvis för dess vackra natur, stränderna och utblickarna mot fjärden och omlandet.
Fingermanholmen är en tydlig ås. Åsryggen är mäktigt hög, upp till 30meter, och utgör ett viktigt blickfång när man rör sig kring Inrefjärden. En inventering som gjorts nyligen visar att det finns områden med höga naturvärden på ön. Östra skogen är i sin helhet det mest heterogena området med olikåldrig tallskog, rikligt med död ved, sammanhängande rönn-dominerad strandlövskog, tjärn och våtmark. Mosaiken av naturmiljöer gör det till ett ypperligt exkursionsområde för exempelvis skolor. ”Suptallen” med intilliggande glänta utgör en naturlig knutpunkt för stigarna på ön. Ön lockar med en spännande industrihistoria.
Historia
Fingermanholmen hade en framträdande roll i Inrefjärdens timmerhantering. I början på 1890-talet anlades sågverket ”Fingermanholmens Ångsåg” på öns nordvästra spets. Sågverket försåg Piteå hospital med byggnadsvirke samt exporterade timmer utomlands. Det goda vattendjupet var en av de bidragande orsakerna till att sågverket hamnade just där. Verksamheten upphörde 1912 och sågverksarbetarna flyttades till sågarna i Bergsviken, Storfors, Munksund och Skuthamn. Mellan ångsågarna och sulfatfabriken i Munksund byggdes ett system av linbanor upp för transport av flis och spån. Den längsta sträckningen var 7 km och gick från Bergsvikens sågverk över Fingermanholmen och fram till sulfat-fabriken i Munksund. Linbanan uppfördes 1929 och var i drift en bit in på 1940-talet.
Fingermanholmen har även nyttjats för utvinning av sand och grus. Grustäkterna är idag öppna hål i landskapet och skapar tillsammans med åsen stora höjdskillnader. Det finns även spår efter ett flertal kolmilor och tjärdalar som varit i bruk på Fingermanholmen.
Planer finns att bl a öka framkomligheten på stigar av sämre kvalitet, bygga utsiktstorn, röja och synliggöra linbanans sträckning samt att sätta upp informationsskyltar på intressanta platser.
Kommentarer från