En sandig upplevelse på Skvalpen
När Andreas Lind och hans söner Arvid och Oliver stiger iland på ön Skvalpen, som ligger längst ut i Luleå skärgård, är de helt ensamma på stranden. Barnen bubblar av glädje över att få upptäcka öns hemligheter och Andreas njuter av stillheten.
Den här sommaren har Andreas, som till vardags är vd för Norrbottens Handelskammare, kompletterat sin industrisemester med några extra veckors pappaledighet.
– Tre-fyra gånger per vecka ger vi oss ut med båten. Bättre avkoppling kan man inte få, säger han.
Det är länge sedan Andreas senast besökte Skvalpen och han kan konstatera att den växt sedan sist.
– Ön är bara drygt hundra år gammal. Från början var den ett rev som sedan förvandlades till en riktig ö.
En stark kryddoft
Barnen vill prova på att bada men Andreas tycker att de ska gå över till utsidan av ön där det är långgrunt.
– Här på insidan blir det bråddjupt bara ett par meter ut från stranden. Vilket gör det lätt även för större båtar att angöra.
Barnen springer iväg över den öde sandstranden och kastar sig sedan in bland sanddynerna. På promenaden över ön slår en stark kryddoft emot dem.
– Det är renfanan som luktar så starkt, konstaterar Andreas.
Renfanan liknar prästkragen men dess kantblommor har en annorlunda formad krona. Blomman trivs just på torra ställen och torrt är just vad Skvalpen är. Mellan sanddynerna växer också örten strandråg som är bra på att binda flygsanden
Hjälper myrorna
Barnen hittar en myrstack och ”hjälper” myrorna att anlägga vägar för transport av sitt byggmaterial och sin mat. Efter denna hjälpinsats fortsätter färden över den smala ön. På andra sidan är det också en milslång strand. Men här ligger faktiskt en annan båt.
– Nu blir jag lite besviken, säger Andreas och skrattar.
Barnen rusar runt på stranden och jämför fotspår med varandra och inte helt oväntat är den tre år äldre Arvids betydligt större än Olivers.
Sjön suger
När trion kommer tillbaka till insidan av ön har scenariot ändrats helt och hållet. Flera andra båtar har kommit till Skvalpen och i fjärran ser man att det kommer ännu fler. Till sist finns det ett 90-tal båtar här. Solstolar och filtar är utlagda och en intensiv volleybollmatch har startat.
– Det liknar nästan Rivieran fast betydligt bättre förstås, säger Andreas och noterar också likheten med Skagens Odde på Jylland.
Han samlar ihop lite torra kvistar och gör upp en brasa. Sjön suger och leken på stranden har också tagit på krafterna. Men barnen får ny energi i form av korv med bröd. På ön blandas nu doften från det som tillagas i grilleldar och på medhavda grillar. Här grillas hamburgare, abborre, sik och även en och annan flintastek.
Landstigningsförbud
På Skvalpen råder landstigningsförbud mellan 1 maj och 31 juli och detta är första helgen som det är tillåtet att gå iland här.
– Många hade nog laddat för den här utfärden.
Anledningen till landningsförbudet är att Skvalpen och ön Sandgrynnorna, som ligger alldeles intill, ingår i Rödkallen-Sörespens naturreservat. Här häckar flera olika arter av sjöfåglar. I naturreservatet finns till exempel en av få skräntärnekolonier i Bottenviken. Vadare och gäss är andra gäster som alltid återvänder.
Dagen som började med en Robinson Kruse-utforskning av en öde ö slutade med en eftermiddag på en livfull badstrand.
– Undrar om det finns många fler öar av den här kalibern i Bottenviken. Hit åker vi nog nästa sommar också, avslutar Andreas Lind innan han drar loss båten och tillsammans med sina pojkar ger sig av mot hamnen i Luleå.
Text: Lars Westerlund
Bild: Per Pettersson
Läs mer om Skvalpen här