På svampjakt i skärgården
Per-Axel Karlsson är ordförande i Svampkonsulenternas Riksförbund. Han har 30 års erfarenhet av svampplockande och vet att Bottenvikens kust och öarna i dess skärgård har mycket att erbjuda på den fronten. Den här eftermiddagen i mitten av augusti går turen till Stenskär en pärla bland öarna i Piteå skärgård.
Under sommaren och fram till början av augusti går det turbåtar från Norra hamn i Piteå ut till Stenskär. Men turbåtarna har precis slutat gå för säsongen och istället åker Per-Axel och hans fru Mikaela ut till Stenskär med hans arbetskamrat Ingela Rönnqvist och hennes sambo Gunnar Marklund. Per- Axel är verksamhetschef och Ingela är läkare vid Norrbottens rättspsykiatri vid Piteå älvdals sjukhus.
– Det här är första gången som jag på allvar plockar svamp så det ska bli riktigt roligt, säger Ingela.
Ett populärt utflyktsmål
Stenskär är ett populärt utflyktsmål för båtfolket. Här finns en lagunliknande naturhamn, långa sandstränder, mjuka flygsanddyner, mystiska labyrinter och tolv fiskarstugor med stark profil. Ön ingår i Bondöfjärdens naturreservat och har ett rikt fågelliv.
– Här finns också typiska växter som vit blåklocka, strandärt och bottenviksmalört, berättar Per-Axel Karlsson.
På öns högre delar växer en mager tallskog och det är den som lockar svampplockarna. Efter att ha angjort gästbryggan på Stenskär ger sig kvartetten in i skogen. På vägen dit passerar de grillplats, vindskydd och en vedeldad bastu som har rykte om sig att vara något utöver det vanliga. Men den här dagen har man inte tid att testa bastun utan nu är det svampar som gäller. Per-Axel dyker direkt ner i mossan och tar upp tre fina karljohansvampar.
– Tre karljohan på 20 sekunder, det är mer än lovande, säger han.
Karljohan, eller stensopp som den också kallas, är en mycket populär matsvamp. Den har en mild, hasselnötlik smak och passar till all sorts matlagning, till exempel i såser, soppor och stuvningar. Per-Axel berättar att svampen också med fördel kan torkas och då blir än bättre i smak och arom.
– Den förekommer särskilt ofta efter varma somrar och vart tredje år brukar vara ett karljohanår. Den kan komma i tre omgångar, den första redan till midsommar, men sedan både i augusti och i september. Då kan de uppträda i stora mängder, fortsätter han.
Sitt namn har svampen fått efter vår förste Bernadotte, kung Karl XIV Johan som gillade svampen och också lär ha försökt odla den.
– Både fransmän och italienare är mycket förtjusta i karljohansvamp.
Fler och fler soppar
Efter denna smakstart har pulsen ökat på svampplockarna. Korgarna fylls med karljohansvampar och nästa svamp som Per-Axel får syn på verkar vid första anblicken inte vara någon höjdare eftersom den har en något slemmig hatt. Men Per-Axel räds inte detta.
– Det här är en smörsopp och huden på hatten tar man bort innan den används i matlagningen. Jag brukar för det mesta steka den här svampen, som har en betydligt mildare smak än karljohan, tillsammans med lök.
Per-Axel konstaterar att svenskar ibland ratar sopparna när de ger sig ut i svampskogen.
– Vilket är synd eftersom många soppar är mycket fina matsvampar, säger han och dyker igen ner på marken för att ta upp en ny typ av sopp. Den här gången är det en sandsopp som tilldrar sig hans intresse.
Per-Axel gör ett snitt i köttet och en syrlig doft väller fram.
– Går den här att äta, säger Ingela och rynkar lite på näsan.
Per-Axel försäkrar henne att så är fallet, men inflikar att sandsoppen vinner på att torkas innan man äter den.
– Färsk kan den nämligen ha en något för utpräglad syrlig smak, men efter torkning kommer andra aromer till sin rätt. En utmärkt matsvamp.
Kantareller och goliatmusseroner
Per-Axel är inte så besviken över att man inte hittar några kantareller.
– Någon kan ha varit här före oss och plockat dem.
Han gillar visserligen kantareller, men menar att det finns betydligt godare svampar i skogen.
– Att kantarellen är så populär beror kanske främst på att den har ett så karaktäristiskt utseende, vilket innebär att det nästan inte går att förväxla den med någon giftig svamp.
Inte heller hittar svampplockarna på Stenskär någon Goliatmusseron som är Per-Axels största favorit. Men han har för säkerhets skull tagit med sig ett exemplar av den, som han hittade på fastlandet dagen innan. Med liv och lust berättar han om den för nybörjarplockarna.
– Goliatmusseronen har en mycket egenartad smak och en arom som påminner om kanel. Jag brukar fritera den och det är en njutning att äta goliatmusseronen.
Den här svampen är en av världens dyrbaraste och speciellt eftertraktad är den i Japan. Där kan man faktiskt få upp till 13 000 kronor för ett kilo.
– Flera gånger har jag haft turen att hitta riktigt stora mängder. Ett år förekom den så flitigt att jag nästan inte orkade bära med mig all svamp hem. En andlöst spännande upplevelse.
Före 1998 var svampen nästan okänd i Sverige. Men efter en studie som Lantbruksuniversitetet i Uppsala då gjorde visade det sig att svampen under vissa år växer rikligt på magra tallhedar i Norrland.
– Vart femte år brukar vara ett goliatmusseronår i norra Sverige.
I Japan serveras goliatmusseronen som soppa, risrätt eller grillad och aromen kvarstår även efter tillagning.
Solen börjar nu gå ner och det blir allt svårare att se svamparna. Kvartetten tar en kort promenad bland sanddynerna innan de går tillbaka till gästbryggan. Under hemfärden lovar Per-Axel att fixa en middag med dagens svampfångst vilket möts av breda leenden.
– Tänk att det var så kul att plocka svamp och efter den här proffsiga lektionen kan jag nog klara av det på egen hand nästa gång, avslutar Ingela Rönnqvist.
Text: Lars Westerlund
Bild: Erland Segerstedt
Läs mer om Stenskär här