Stora arrangemang kräver erfarenhet och samordning för att klaffa. I Jokkmokk finns en ackumulerad kunskap och stark drivkraft att ta hand om tillresande samarbetspartners och gäster från när och fjärran tack vare den drygt 400-åriga, obrutna traditionen att arrangera Jokkmokks Vintermarknad. Därför är det helt naturligt att orten står som värd för stora möten med internationella gäster från världens alla hörn. Som 17-19 juni 2010 när Indigenous Terra Madre gick av stapeln i Jokkmokk.
Ol-Jóhan Sikku som är ordförande i Slow Food Sápmi berättar:
-Det är Slow Food Sápmi i samarbete med Slow Food International som arrangerar urfolkskonferensen här i Jokkmokk. Terra Madre är ett projekt som föddes 2004 inom Slow Food-rörelsen. Tanken är att samla matproducenter, matexperter, kockar, forskare etcetera för en diskussion om ren mat, ren natur, kultur och bättre hälsa. Vi vill påverka beslutsfattare och stora företag att inte förstöra vår jord. Det är en manifestation för att i det långa perspektivet rädda jorden från undergång.
I ett tält slår jag mig ner och lyssnar på Urbi Jungle Svonnis fascinerande livshistoria. Han är same, uppvuxen norr om Torneträsk i närheten av Kiruna och med en rastlöshet i kroppen som har tagit honom runt världen: Kanada, Grönland och Sydamerika. I Peru, någon mil utanför staden Iquitos, mitt inne i Amazonas, fann han de lärare han så länge sökt. Av de sina kallas de ”Curandero”, som betyder helare eller naturläkare. Lärarna kommer från två av de hundratals indiangrupper som lever i djungeln. Av dem har han lärt sig att leva och överleva i djungeln, vilka växter och örter man kan använda sig av för att bota olika sjukdomar och åkommor. Trots att Urbi, eller Jungle, som är hans namn i Peru, vistats där i fem år så har han lärt sig långt ifrån allt. Idag har han så pass mycket kunskap om djungelns apotek att han kan kalla sig Curandero.
-Här i Sápmi har nästan all kunskap om traditionellt helande och naturmediciner försvunnit, tyvärr. Jag är hedrad att bil inbjuden hit till Terra Madre, det är första gången på fem år som jag besöker Sápmi. På Terra Madre ser jag fram emot att dela mina kunskaper och erfarenheter med andra naturfolk, berättar Urbi.
Runt den stora tältkåtan med plats för flera hundra konferensdeltagare står ett trettiotal marknadsstånd med matproducenter från Sápmi. Renkött i alla former, ostar, bär som syltats och saftats, bröd, kakor och andra godsaker. Det vattnas i munnen.
-Mat är en av de allra viktigaste kulturbärarna för världens urfolk. Samerna är enormt skickliga på att förädla olika råvaror som kött, bär och örter. Varje sameby har sina egna, urgamla metoder att konservera exempelvis renköttet inför sommarperioden. Det är främst genom torkning. Samma sak gäller för bär och växter. Dessutom tar vi vara på allt från renen, ingenting går till spillo, berättar Ol-Jóhan Sikku.
Terra Madre visar tydligt att urfolk runt om i världen har enormt mycket gemensamt. Som insikten att man inte ska ta mer från naturen, än naturen kan bära – att det måste finnas resurser kvar för tillväxt och skörd inte bara nästa år, utan även för kommande generationer. Vetskapen att förfäderna har resonerat på samma sätt finns hela tiden med. Det föder ett förhållningssätt som resten av världen kan lära av, för att värna om jordens ändliga resurser.
Vi träffar Helena Länta som är renskötare och tillsammans med sin sambo driver köttförädlingsföretaget Sápmi ren och vilt. Hon berättar:
-Vi driver företaget som ett familjeföretag, med föräldrar och syskon. Det är en småskalig verksamhet, där vi arbetar för produkter med hög kvalitet. Nyligen erhöll vi kvalitetsmärkningen Renlycka, vilket vi är oerhört stolta över.
Företaget har sina lokaler i utkanten av Jokkmokk, i vad som tidigare var ett bageri.
-Sápmi ren och vilt har varit igång i ungefär ett år. Det var en riktig lyckträff när den här lokalen blev ledig, just att den var förberedd för livsmedelshantering, säger Helena och fortsätter:
-Den samiska kunskapen om renen, köttet och hur det ska hanteras är urgammal. Handlaget sitter liksom i ryggmärgen på oss, som hur souvasköttet ska saltas på rätt sätt och hur gourpin blir perfekt. Det är svårt att förklara. Utgångspunkten är att renen ska vara i fint hull vid slakten och att den inte får vara stressad. Därför mäter vi ph-värdet på allt kött, en garanti för att alla djur vi slaktar har haft ett bra liv, ända till slutet.
Helena tar oss med ut i butiken och guidar oss in i renköttets förlovade värld.
-Våra produkter spänner brett, från traditionella urgamla samiska köttprodukter, som gourpi, torkat renkött och kokkött till nymodigheter som grillkorv gjord på 100% renkött.
-Vi kommer fortsätta hålla en småskalig verksamhet, därför att vi älskar hantverket. Att få arbeta med en naturlig produkt som renkött, från ett djur som mått gott och levt i frihet hela sitt liv - det är fint, tycker jag. Den känslan har jag alltid burit med mig, säger Helena Länta.
Slow Food Sápmi har idag över 100 medlemmar, än så länge kommer de flesta från Sverige. Men organisationen jobbar även i de övriga länderna i Sápmi, det vill säga Ryssland, Finland och Norge, där man räknar med att medlemsantalet ska stiga.
-Det är stort fokus på mat just nu, mat är trendigt, både i Sverige och världen. För Slow Food Sápmi är maten ett sätt att öka kännedomen om den samiska kulturen, Europas enda urbefolkning, konstaterar Ol-Jóhan Sikku.
Allt ljus på
Kvällssolen lyser varmt över Dálvvadissjön när delegaterna återvänder från middagen och det är lika ljust som på dagen, trots att klockan närmar sig nio på kvällen. Strax är det dags för invigningen av Terra Madre, men först ska alla ställa upp sig för gemensam fotografering. Sida vid sida, från världens alla hörn, representerar de alla en enad urkraft med unika kunskaper om hur vår känsliga moder jord fungerar.
Eller som Slow Food-rörelsens grundare, Carlo Petrini, på plats i Jokkmokk, uttrycker det:
– Vi är här för att stötta urfolken och stärka deras position och röst i världen. Vi behöver ändra vår livsstil och lära oss av urfolken och deras värderingar. I vårt moderna samhälle är det högsta värdet den ekonomiska förtjänsten, så bör det inte vara. Det högsta värdet borde vara naturen, hur vi brukar den påverkar oss alla. Urfolken har genom åren värderat naturen högst. På grund av deras synsätt har de blivit attackerade, utnyttjade och sedda som omoderna och värdelösa. Nu är det tid att reflektera och tänka om. Konferensen har visat att det finns mer som förenar urfolken än skiljer dem åt.
Som avrundning på Terra Madre i Jokkmokk presenterade Rickard Doj, Slow Food Sápmi, tillsammans med Nana Ama Djanwa, representant för Akuapemfolket från bergen i Ghana, ett förslag till ett nytt arbetsätt urfolken emellan. Resultatet är ett manifest som öppnar upp för utbyte av idéer, erfarenheter och information. Målsättningen är att tillsammans ta ansvar och arbeta för att förvalta och säkerhetsställa den naturella världens överlevnad. Jokkmokkmanifestet kommer att undertecknas av representanter för urfolk från alla världens kontinenter. Manifestet har till syfte att ge legitimitet och en gemensam röst i FN och till världens regeringar.
Urfolk från ett 50-tal länder samlas i Jokkmokk
På väg hemåt genom den ljusa sommarnatten, omgiven av Swedish Laplands frodiga grönska och rena natur, tänker jag att det är stort och samtidigt alldeles naturligt att just Jokkmokk, själva navet i den samiska kulturen mitt i Sápmi, står mitt i händelsernas centrum.
Text av Ella Jonsson. Fotograf Anders Alm