Bob de Jong är olympisk mästare. Dessutom är han den äldste skridskoåkaren i modern tid som vunnit Olympisk medalj. Förra vintern åkte han några varv i Swedish Lapland.

Holländaren Bob Johannes Carolus de Jong är en av världens bästa skridskoåkare genom tiderna. I alla fall är han den äldsta som vunnit en OS-medalj i sporten och vid 40 års ålder ser han fortfarande ut som om han är i form. Vilket han säkert är.

Vi äter en sen middag i Luleå. Bob är här med några holländska vänner och åker skridskor. Bland annat har det åkt omkring på isbanan i Luleå i mörker och det är ju inte alldeles enkelt. Han säger att det var en speciell upplevelse. För ett par år sedan, vid vinter OS i Sotji 2014, tog han sin fjärde OS-medalj. Ett brons på 10 000 meter. Med det blev han den äldste skridskomedaljören på 86 år, eller om du så vill – i modern tid. I Luleå är han bara för sitt höga nöjes skull. Men det går inte att låta bli att prata om en framgångsrik karriär när jag får chansen. Speciellt inte en olympisk karriär som spänt över 16 år och fem Olympiska framträdanden.

Med det blev han den äldste skridskomedaljören på 86 år, eller om du så vill – i modern tid.

Vid OS i Nagano 1998 tog Bob ett silver på 10 000 meter och fyra år senare vid OS i Salt Lake City var han absolut storfavorit till OS-guldet. Men han misslyckades kapitalt. Han blev 15 på milen och 32 på halva sträckan. Han åkte hem och led. Han visste inte vad som hänt, bara att han satt för mycket press på sig själv. Han hade inget att skylla på.

Veckan innan hade han satt världsrekord på 3000 meter. Han var i grym form. Men efter misslyckandet fortsatte han och fyra år senare vid OS i Turin åkte han skiten ur alla favoriterna, även om de hade hans tider att gå på. Sen vann han OS brons i två efterkommande OS. Först får du ge dig själv fyra år för att ge sig själv chansen till återupprättelse, men sen? Ja, bara därför att det var kul! Det kan vara bra att tänka på ibland sånt här. Att det inte alltid är fyra år mellan gångerna du får chansen att lyckas. Det kan gå lika bra i morgon också.

Men Bob, när det gäller din karriär. Vad tror du egentligen hände där i Salt Lake City? Var du skadad, eller inte i form eller var pressen för hög?
– Jag hade höga mål för OS i salt Lake. Jag ställde höga krav på mig själv. Året innan var bra, jag var världsmästare och bara veckan innan OS satte jag världsrekord på 3000 meter. In.get var fel alltså, jag visste att det skulle bli mitt mästerskap. När jag stod på startlinjen till 5000 så tänkte jag: ”Om sju minuter är jag mästare”. Men första varvet gick för sakta. Jag ökade men samtidigt gjorde det att jag slösade energi och spände mig. Min timing försvann, jag åkte uselt. Inget guld, ingen medalj, ingenting. Det här blev senare ett problem även för mitt 10 000 meter lopp. Jag misslyckades även åtta dagar senare.

Men skulle du ha fortsatt så länge, fem OS, om du inte misslyckats i Salt Lake City ?
– Jo, det tror jag. Karriären blir helt annorlunda efter ett stort resultat men skridskoåkning är en så stor del av mig att sluta var aldrig ett alternativ. Dessutom jag vann ju trots allt andra tävlingar. Jag satte världsrekord en vecka tidigare. Jag var ju inte slut.

Vad är det egentligen som gör att du kommer hit. Förstår jag det rätt så är det inte första gången. Vad tycker du?
– Första gången jag var i Swedish Lapland var sommaren 2015, jag var med i Midsummer Relay. Det var trevligt även på sommaren, med midnattssol. Men isen förra vintern var grym och det var kul att även ”the locals” älskar att vara ute på isen. Att de åker ut på isen och grillar och njuter av solen och vintern. Det verkade nästan som att alla älskade att åka skridskor!

Men isen förra vintern var grym och det var kul att även ”the locals” älskar att vara ute på isen.

Naturis, vad är grejen med det? Ni holländare verkar så förtjusta i ”natuurijs”? Har du förresten åkt skridskor på havet förut?
– Nej jag har aldrig åkt på havet. Naturis på sjöar förstås, men inte havet. När jag var barn brukade mamma och pappa lämna mig på sjön och sedan åkte jag till det blev mörkt.

Du har ju åkt skridskor i mörkret även i Luleå – hur var det?
– Oh my god! Det var fantastiskt. Men det var svårt att se var vi åkte, det var en del sprickor i isen och dräkten vi åkte med – för ljuseffektens skull – bländade lite. Men som sagt det var också helt grymt coolt. Kanske är det norrsken och skridskor nästa gång. Det måste vara helt magiskt.

Lär dig mer
Skridskosäsongen på Bottenviken varierar, men det brukar gå bra att åka från slutet av oktober till april. I både Luleå och Piteå finns spår för skridskoåkare som gör det möjligt att åka under hela säsongen. I Luleå anordnas i år en stor tävling som en del av Dutch KPN Grand Prix, ett lopp för långdistansåkare. Läs mer på schaatsenlulea.nl.

Förutom skridskoåkningen så gjorde du lite annat i Piteå och Luleå, som isbrytare och svävare. Vad gillade du mest?
– Att simma med överlevnadsdräkt, när vi åkte med isbrytaren, var en annorlunda erfarenhet. Men jag gillade också att köra skoter. Jag hade skitkul faktiskt.

Vad tror du, har Swedish Lapland någon möjlighet att bli en skridskodestination?
– Absolut. Det är en perfekt plats för dem som gillar att åka skridskor. Samtidgt kan man göra så mycket annat också. Hovercraft, eller isbrytare, eller bara vara ute på isen. Jag tänker definitivt komma tillbaka någon gång och åka skridskor. Kanske under norrsken.

#swedishlapland på Instagram
Läs också
  • En pittoresk båttur genom is

    Att ta en båttur och simma omkring lite är en ganska vanlig aktivitet runt om i världen, även i Piteå i norra Sverige. Men här, endast tio mil söder om polcirkeln, bjuds på en betydligt mindre vanlig version: båtturen äger rum i 20 minusgrader ombord en isbrytare som väger 400 ton.

    Anders Westergren
  • Cykla på is och snö, mer än en livsstil

    För en del är cykling en livsstil. Men om man bor i ett subarktiskt klimat, hur underhåller man sin passion vintertid? Häng med Olov, en fat bike-entusiast som föredrar det frusna havet som terräng.

    Olov Stenlund
  • Gå på vattnet i Luleå

    En utmaning att leva i arktisk miljö? Javisst, men det innebär stora möjligheter också. I Luleå tar man skridskorna till jobbet vintertid. Samt 20 ytterligare sätt att använda isvägarna på.

    Graeme Richardson