För en del är cykling en livsstil. Men om man bor i ett subarktiskt klimat, hur underhåller man sin passion vintertid? Häng med Olov, en fat bike-entusiast som föredrar det frusna havet som terräng.

Om man nu är den typen av människa som cyklar mycket. Då menar jag inte bara fram och tillbaka till jobbet, nej nej. Mer den typen som har ett fullt förråd med allsköns olika tvåhjulingar men ändå hela tiden tittar efter fler. Huset har ju massor med outnyttjad plats för cykelförvaring. Om man älskar att ta sig ut i naturen på mountainbike. Kryssa fram på tallhedar, hitta nya tjärnar man aldrig badat i under midnattssolen. Om man funderar på vilka pedaler man ska ha på fjällturen istället för vandringskängor. Om man skulle tillhöra den typen av människa, hade man inte då önskat sig oändlig sommar? Jag vill erkänna att jag var en sådan. Trots en uppväxt nära fjällen och med alpin skidåkning i blodet, har vintern sedan jag blev cykelbiten vart en enda lång väntan på vår och torra stigar. Fjällen har lockat mer på sommaren med sin oändliga vidd och virrvarr av leder. Visst, jag trivs verkligen i Norrbotten. Men det har hänt fler än en gång att jag har ifrågasatt livet här uppe och den till synes oändliga vintern.

Cykla ut på öppet hav med bara vita vidder mot horisonten är en frihetskänsla som är svår att beskriva.

Men så för några år sedan hände det något. Från det stora landet i väst och dess nordligaste stat Alaska kommer en märklig cykel med gigantiska däck. Först hemmabyggen med hopsvetsade fälgar och dubbla däck. Senare special byggda ramar som sväljer fetare däck för att ta sig fram på snö. 2005 kommer den första serietillverkade fatbiken i produktion. Surly Bicycles släpper sin numer legendariska ”Pugsley” och inget kommer längre att vara som förut. Konceptet är enkelt, bred fälg och stora däck gör att cykeln flyter på mjuka underlag som sand och framförallt snö. Det fanns tydligen fler än jag som hade cykelabstinens på vintern.

Surlys Pugsley, som fortfarande tillverkas, var då något helt annat. Eftersom det inte fanns specialdelar för fatbikes. Man fick ta vad som fanns och hela ramen är asymmetrisk med off-set ekrade hjul. Det vill säga hjulets nav sitter inte i mitten utan är skjutet till höger för att kedjan skall kunna passera fritt från det enorma däcket. Nu, tio år senare har fatbiken nått fulländning (nåja). Fått helt egna komponenter som passar de udda måtten på hjul. Borta är det gamla asymmetriska ramarna. Idag hittar man fatbikes i både kolfiber och titan, med eller utan dämpning. Fatbiken har gått från en obskyr uddahäst till en inspiratör som de flesta stora cykelmärken har i sitt stall. Faktum är att man har börjat inse fördelarna med breda däck och fälgar även på vanlig mountainbikes.

Is-cykling är någonting som man som cyklist någon gång bör uppleva.

Äventyret

I och med fatbikens födelse öppnar sig en helt ny värld för oss som bor i vinterklimat. Skoterleder, trampade stigar gör att man tar sig ut i skogen igen. För mig är det den tredje vintern på fatbike. Förr, när man väntade på att snön skulle försvinna var det samma gamla stigar som tinade fram varje vår. Med vintercyklingen är det tvärt om. Ingen vinter är den andra lik. Nya skoterspår och stigar dyker upp. Man vet aldrig vad man kan förvänta sig och det är ju alldeles underbart. Det enda som sätter gränser är kyla och brist på dagsljus. Men det går ju att råda bot på med rätt kläder och utrustning, dessutom blir ju dagarna längre och längre. Förutom vintervackra skogar blir även en annan del av Swedish Lapland tillgängligt på två hjul. En plats som man definitivt inte associerar med cykel. Skärgården, denna makalöst vackra plats så nära men ändå svårtillgänglig tills nu.

Luleå skärgård med sina 1312 öar är en av Sveriges vackraste. Jag har seglat här med min familj under hela min uppväxt, så jag vet. Men att återvända ut bland öarna vintertid på cykel är magiskt och unikt. Is-cykling är någonting som man som cyklist någon gång bör uppleva.

Olik all annan form av cykling, mer en blandning av havskajaking och turskidor, äventyrskänslan är maximal. Skärgården har ett virrvarr av skoterleder, varav flera officiella markerade med ruskor. De flesta öarna är tillgängliga tack vare stugägare och bofasta. Cykling och fika är ett begrepp och skärgårdsturen är inget undantag. Hindersön ca 10 kilometer från fastlandet serverar bland annat klassiska våfflor med hjortron på Jopikgården. En fin dagstur man kan ta från Hindersöstallarna med lite lättare cykling på plogad isväg. Man måste dock dela vägen med biltrafik. Japp, vi kör bil i skärgården.

Is-cykling är någonting som man som cyklist någon gång bör uppleva.

Vill man cykla skoterled ska du först ta dig till Brändö konferens en bit norrut, mer krävande men en härlig upplevelse. Sandön, Luleå skärgårds största ö och den som ligger längst in sträcker sig via ett sund vid fastlandet ända ut till Klubbvikens restaurang. Hit kommer man antingen via bilväg rakt över ön eller genom att följa stranden som omger ön. Innerskärgården har gott om pärlor som lämpar sig för dagsturer. Men det verkliga äventyret hittar vi längre ut. Luleå kommun har sedan några år ett antal stugor för uthyrning på flera av våra öar. Dessa är även möjliga att hyra på vintern. Att lämna trygghetszonen och ge sig ut på öppet hav med cykel är unikt. Man kan ta sig så pass långt som tre mil rakt ut på isvidderna och övernatta. De platser på jorden du kan göra det är i sanning begränsade: Arktis, Grönland och Bottenviken.

Cykla ut på öppet hav med bara vita vidder mot horisonten är en frihetskänsla som är svår att beskriva. Då Grönland och Arktis är något svårtillgängliga kommer man hit på tio minuter med bil från centrala Luleå.

Med fat bike blir sandiga älvstränder och tallhedar lätta att ta sig fram på.

Vill du veta mer?
Kika in på Olovs cykelblogg, bikelifeinswedishlapland.com, för fler cykeläventyr. Prata även med andra cyklister i Swedish Lapland i Facebook-gruppen Fatbike i norr. Hyra cykel kan du göra på Dundret i Gällivare, Ouroboros och Fatbike Adventures i Luleå samt Cykel & fiskecenter i Skellefteå.

Framtiden

Cykling är idag större än någonsin. För vissa en livsstil för andra ett sätt att ta sig till arbetet eller skolan. Men vi kan alla cykla. I min värld det perfekta sättet att ta sig fram på, att upptäcka nya platser på. Cykeln är miljövänlig, den gör dig friskare och får dig att testa dina gränser. Fler och fler upptäcker fördelarna med vintercykling. Besöksnäringen har börjat vakna. Dundret i Gällivare storsatsar på cykling under sommaren. Den nya liften innebär liftburen cykling, både downhill och crosscountry. Men de har även fatbikes för uthyrning året runt.

Flera aktörer har fått upp ögonen för fatbikes och deras enorma potential att ta sig fram och snart kommer guidade turer att erbjudas, både sommar och vinter. För vi ska inte underskatta sommaren som nu mer är en bonussäsong. Fatbikes passar utmärkt på fler underlag än snö. De breda däcken har ett enormt grepp och en fatbike klättrar betydligt bättre än en gammal smalhjuling. Sandiga älvstränder och tallhedar blir lätta att ta sig fram på.

Gör dig själv en tjänst. På med skidhjälmen, packa cykeln och kom hit! Äventyret är närmare än du tror.

#bikelifeinswedishlapland på Instagram
Läs också