Decembermorgonen är fortfarande lite grå och kall när kaffedoften sprider sig i köket hemma hos Conny Lundström i Kalvträsk. Vintersolen verkar inte alls ha någon brådska upp. Naturfotografen Conny, tar en slurk kaffe. Igår när han var ute på en privat rekognosering till sitt örngömsle, hade han en havsörn och tre kungsörnar på plats.
— Jag fick väl några fina bilder, innan jag var tvungen att köra till Umeå på ett möte.
— Oj, det låter ju bra.
— Men jag tror inte riktigt lika mycket på idag, om jag ska vara ärlig. Det är för fint väder. Men i morgon, när det snöar, då tror jag det blir bra.
— Det säger du?
— Ja, men det där är förstås omöjligt att säga med absolut säkerhet. Det är ändå vilda djur och natur som vi pratar om.

Över 25 år

Men om du nu skulle be någon att spå kungsörnens framfart är Conny Lundström absolut ett säkert val att fråga. I mer än 25 år har kungsörnar och deras habitat till väldigt stor del format hans liv.

En stund senare far vi fram i bilen hans, far fram på skogsvägarna bortom Kalvträsk. En plats som han är född på och en plats som han på många sätt kommit att sätta på världskartan. Det har snöat mycket och är vacker förvinter.
— Jag gillar den här tiden på året när det gäller att vara ute i gömslen. Dagarna där blir inte så långa.

Bilden

1996 tog Conny en bild som kom att förändra hans liv. Han hade alltid älskat att jobba med bilder och resor. Hans första publicerade bild togs på Trafalgar Square i London. Så egentligen hade han inte alls ambitioner att bli naturfotograf.
— Men jag började ta med kameran på älgjakten och annan jakt. Och efter några år såg jag att jag oftast satt med kameran i hand, inte bössan. Idag har jag sålt alla vapen.
— Det är väl en resa som en del av oss gör, antar jag. Och för mig kom det naturligt att föreviga viltet istället för att fälla det.

Men bilden som förändrade Connys värld handlade mycket om att Conny hade sett ett träd där han ville fånga en kungsörn. Och så en dag, efter att han lyckats mata in örnen, var ljuset helt perfekt. Och han tog bilden. Och han tyckte om den.

Trots det blev den liggande hemmavid, i flera år. Andra tyckte också att den var vacker och några kompisar sa att han borde skicka in den till en tävling anordnad av BBC Wildlife.
— Jag visste inte ens om den där tävlingen. Men 1999 skickade jag in den och några månader senare kom ett brev från BBC Wildlife som sa: ”Congratulations Mr Lundström, du har precis vunnit pris som Wildlife Photographer of the Year”.
— Det är klart att det betyder något. Och dessutom, för min nystartade business med guidning och örngömslen, var det en väldigt bra start att vinna det priset och sedan få vara med i en stor artikel i BBC Wildlife Magazine.

”Wildlife Photographer of the year”

Bilden kom med i boken Wildlife Photographer of the Year, som presenteras av just BBC och The Natural History Museum, tillsammans med bilder av andra kända fotografer som vann pris det året. Connys bild blev utsedd till bästa porträtt, men det finns flera olika kategorier. Men sedan, när BBC gjorde ett ”Best of” från 20 år av tävlingen, kom också hans bild med tillsammans med bilder från fotografer som Tim Laman, Makarna Pickford, Frans Lanting, Jim Brandenburg, Jan Töve och många andra världskändisar. Det praktverket heter Light on the Earth. Egentligen en helt fantastisk resa för en bild som blivit liggande på hemmakontoret i tre år.

Numera är Connys gömslen i Kalvträsk något av världens säkraste vad, för den som vill uppleva ett örnmöte på nära håll. Men varför blev det örnar?
— Jag vet inte något riktigt bra svar. Jag fotograferade ju städer och resor. Men sen förstod jag att det var något speciellt. Det är en så speciell fågel. Vissa individer har jag följt i nästan 20 år.
— Sen är kungsörnen också högst upp i hierarkin och det är också lite speciellt. Andra fåglar och djur har respekt för den och även när två örnar möts är det alltid en hierarki, även inom ett par.
— När du sitter och tittar på en kungsörn blir du alltid lite överraskad över hur lömska de är, hur mycket vilt som är kvar i örnen. Det är fascinerande.

Förtroende

Men egentligen är det samma belöning, örn eller ekorre. Väntan på att fånga en örn, eller en ekorre eller en lax är densamma. När det händer är det längden på väntan som avgör storleken på belöningen. I Danis fall handlade det mer om att hon blev kvar i Kalvträsk längre än hon tänkt och att hon då inte orkade sitta i ett gömsle varje dag utan ville skapa sin egen stil av fotografering.
— Jo, men så är det. När jag kom till Kalvträsk var det för att fotografera en kungsörn. Eftersom Conny byggt upp en verksamhet, men också örnarnas förtroende under många år, kände jag att det var lite samma med mina ekorrar. Jag ville lära mig mer om dem och jag ville interagera med dem.
— Men sedan hände den tragiska olyckan och plötsligt hade jag fyra små ekorrungar att försöka bygga upp ett förtroende hos, och helt enkelt rädda dem. Det tog väldigt lång tid. Jag sov två veckor i tält, bredvid deras träd. Det var så länge det tog innan jag ens kunde komma ut och de stannande kvar, utan att jag skrämde dem. Det var speciellt.

Gömslen

Örngömslet Conny har ligger i kanten av en myr några kilometer från Kalvträsk. Det här är ett av flera gömslen han har. Men det här är det kanske mest produktiva. Det är vid denna myr han fotograferade sin vinnarbild och det är här han har minst tre par revirörnar som lätt kan segla in över åteln. Vi gör eld i kaminen som finns i ett av timmerstugans hörn. Det är ingen lyx, det är funktionellt. Här finns åtta hål för kameror att och ett enkelt dass.
— Vi gör väl en espresso om en stund. Nu ska vi se om det händer något. Ibland sitter örnarna där direkt på morgonen. Ibland får man vänta till efter lunch. Det går aldrig säga, annat än korparna kommer att varna om det är något på gång.

Conny har massor av historier att berätta om örnmöten. Han har så mycket erfarenhet av att fotografera dem att det knappt går att förstå.
— Hur många örnbilder har du tagit? Conny skrattar:
— Jag har väl flera tiotusentals som jag aldrig kollat igenom.
— Så det kan ligga någon BBC-vinnare begraven där på någon hårddisk?
— Nej, som fotograf känner du nästan direkt på dig om du fått något riktigt bra. Däremot har jag förstås en massa bilder många skulle drömma om att ha.