Vintern 2016 hölls Jokkmokks marknad för 411:e året i följd. Förutom samisk konst, kultur och slöjd i världsklass bjöds besökarna på riktig vinterkyla.

Första helgen i februari, varje år, allt sedan 1605, har det hållits marknad i Jokkmokk. Oftast är det kallt som tusan och är du det minsta konspiratoriskt lagd antar du också att det är därför marknaden ligger där den ligger. Men vi återkommer till det. Först går vi en sväng. Det är naturligtvis inte helt lätt att bortse från allt det vanliga krimskramset som tillhör en marknad. Här finns de uppblåsta heliumballongerna, t-shirts med tryck och godis som får sockernivån i blodet att gå i taket. Men här finns också det äkta och det vackra. I Jokkmokk samlas några av de bästa slöjdarna och artisterna ur den samiska traditionen. Här finns framtidens kulturbärare.

När marknaden startades för drygt 400 år sedan, handlade det inte om något större jippo. Då var marknaden en ren handels- och mötesplats. Samerna träffades för att byta varor, umgås och möjligen bli lite på “pickalurven”. Festkläderna var i alla fall på. Den svenska kungen, Karl IX, och hans fogdar ville se vad samerna hade för varor så att kungamakten kunde utkräva mera skatt. Samtidigt skulle prästen passa på att läsa lusen av den syndiga hopen. För att det skulle fungera kontrollerat och effektivt lade man marknaden under årets kallaste period. Folk var helt enkelt tvungna att hålla sig i närheten av inomhusvärmen. Du kanske tycker detta låter som fria fantasier. Men faktum är att den svenska statsmakten ville skapa en marknad av ekonomiska skäl – det behövdes pengar till alla krig som kungen höll på med ute i Europa.

Så Karl IX utropade sig till ”…Guds nåde, Sveriges … lappars i Nordlanden… Konung” och Jokkmokk fick en marknad mitt i smällkylan.

Ungefär 40 000 besöker Jokkmokks marknad varje vinter.
Det serveras fantastisk mat på marknaden, kika in på matmarknaden och på restaurangerna Café Gasskass och Ájjte.
Renracet är en stående programpunkt och en publikfavorit.
Adrian Kuhmunen, barnbarn till Per Adrian Kuhmunen som varje år leder renrajden genom marknaden.

Många kommer till Jokkmokk under marknadsdagarna för att delta i olika evenemang och kulturhändelser. Bra musik, uppträdanden och föreläsningar är signum. Alla marknader har ett tema, 2016 års tema är ”Midvinter på Polcirkeln”. De flesta besökarna är folk i övre medelåldern, tillresta från hela världen, som på ett eller annat sätt är intresserad av samisk konst och kultur. Och som uppskattar att shoppa, må bra och äta gott. Från den klassiska märgbensmiddagen på gamla Gästis – numera Hotel Akerlund – via förfinad slow food på Ájtte till marknadsståndens snabbmat av souvas. Lokalproducerat men med inspiration som spretar jorden runt. Så kylan till trots, du behöver sällan frysa och du behöver aldrig gå hungrig.

Vid en snabb anblick, när du kryssar fram mellan stånd som säljer godis, t-shirts, tjocksockar, munkar – ja ett stånd erbjuder både piercing och/eller andliga samtal – är det lite som skiljer Jokkmokks marknad från den i Kivik. Men ser du bakom gyttret av till synes meningslösa ting hittar du det genuina och äkta – det som Kungens skatteindrivare så hårt sökte värdet på. På Ájtte, det samiska museiområdet i Jokkmokk, finns Samernas Utbildningscentrum. En skola som utbildat många slöjdare som nu ställer ut. Jon Tomas Utsi från Porjus är en av dem.

Många kommer till Jokkmokk under marknadsdagarna för att delta i olika evenemang och kulturhändelser. Bra musik, uppträdanden och föreläsningar är signum.

Jon Tomas är renskötare och slöjdare vars arbeten det för det mesta är lång väntetid på.

— Ja, i år har det varit helt speciellt. Jag låg så långt efter med beställningar så när jag hade betat av den listan och skulle hit, så hade jag knappt några grejer hemma.
— Jag fick låna ihop jobb, av mina köpare, för att ha tillräckligt att visa, säger han och ler.

Ett par av de sakerna är asken “Geazusmiessi” och helhornskniven “Johtin”. Här kommer Jon Tomas skicklighet med gravyrpennan verkligen fram. Hans traditionella samiska mönster är snygga men hans mer otraditionella bildkonst sticker verkligen ut. Helhornknivens motiv, “Johtin”, betyder “på flyttning”. För samer, slöjdare som icke slöjdare, har renens vandring alltid varit det centrala i livet. De åtta årstidernas folk har levt i samklang med renhjordens strövtåg mellan kalvningsland och vinterbetesland lika länge som det funnits här. “Johtin”, att vara på flytt, är det naturliga tillståndet för Jon Tomas, såväl som för de renar han äger.

Sameslöjd är en procedur som ofta tar oändligt mycket tid och kräver lika mycket planering. Bara att hitta hornen, stora fällhorn är de bästa – om de dessutom legat ute lagom länge, så de fått färg och patina, är det ännu bättre – kräver att du spenderar tid i skog och mark. Att hitta rätt sorts masurknöl, eller vril, av björk eller sälg tar tid. Att sedan såga och torka masuren är lika tidskrävande. Jag frågar Jon Tomas om han har speciell talang för jobbet. Han ser roat på mig.

— Inte vet jag. Jag har alltid hållit på. Min pappa höll på, min farfar höll på. Jag vet inget annat än att jag tycker om att hålla på.
— Så om jag har talang eller är speciellt duktig får nog någon annan bedöma.

Monica Edmundson:s vackra glaskonst 100 MIGRATORY.
Jon Tomas Utsi i sin verkstad, tillverkandes en av sina vackra knivar.
Smycken av Erica Huuva.

Lär dig mer
Jokkmokks vintermarknad hålls första veckan i Februari varje år. För mer information, besök jokkmokksmarknad.se. Läs även mer om Monica Edmondson:s glaskonst och projektet 100 MIGRATORY.

Just att föra en familjetradition vidare är förstås viktigt. Det ger stolthet och kunnande. Duodji, namnet för det samiska hantverket, är en självklar del i vardagen. Men att tillvarata fällhorn och använda dem i slöjd är inte bara ett sätt att tjäna pengar. Det är framförallt ett synsätt på livet där allt är viktigt och värt att hedra. Inget från renen är slit och släng. Det samhället, det som handlar om slit och släng och ballonger i plast, kom Kungens män med långt senare.

Men finns det en sami duodji 2.0? Finns det en modern samisk slöjd som inte är knivar, askar och kåsor? Säkert! Grejerna jag ser på i butiken Stoorstålka och en del av arbetet som de unga konstnärerna på Samiska skolan gör lovar gott. Färgerna i den samiska konsten, såväl som materialet, är hett bland inredare och inredningslitteratur. Du ser renskinn, ljusstakar och takkronor i horn i var och varannan tidning. En som tagit de samiskt traditionellt starka färgerna, i kombination med fjällets vita vidder, lite längre – kanske till ett Duodji 2.0 – är glaskonstnären Monica L Edmondson i Tärnaby. Hennes arbete fångar på ett självklart sätt styrkan i samernas färguttryck samtidigt som hon aldrig skyggar för att arbeta med vintervit kyla. Monica har adopterat en gammal italiensk teknik som kallas murrini. Men tekniken är egentligen inte viktig. Inte för mig som betraktare av hennes verk. Jag vill bara hålla i en skapelse som är vackrare än något annat jag tidigare sett i glas. Något som äger fjällvärldens själ och liv. Som talar till mig.

Inspiration i Monicas glas är inte svårt att finna på marknaden. Den snygga festdräkt som Per Kuhmunen bär, där han går längst fram i den dagliga renrajden genom Jokkmokksmarknad med sin vintervita tamren, har alla färger som i ett av Monicas praktverk. Allt hör ju samman. Per Kuhmunen börjar renrajden vid tolv på dagen. Det är bra att veta. Men nu är det hög tid för lunch. Det sägs att de serverar renkok med klimp och/eller blodpalt på Samiska Utbildningscentrum. Jag går dit. Det är något att stå sig på. I morgon ska det visst bli minus 40°.

#jokkmokksmarknad på Instagram
Läs också
  • Jokkmokks marknad, med smak av historia och natur

    Sedan 1605, i över fyra hundra år, har färgstarka Jokkmokks marknad firats årligen med start den första torsdagen i februari. Den varma folkfesten bjuder på kulturaktiviteter och fantastiska matupplevelser just när vintern är som kallast. Marknaden lockar 10 000-tals besökare från hela världen till det som fortfarande är den självklara mötesplatsen för samer från hela Sápmi.

    Ella Jonsson
  • 11
    Folk

    Eva Gunnare – med smak för Swedish Lapland

    När hon i tjugoårsåldern flyttade från Stockholm till Swedish Lapland för att jobba på en fjällstation upplevde hon sin första livsomvälvande förändring. Många år senare kom nästa när hon hittade sin roll som ambassadör för smakerna i Swedish Lapland. Möt Eva Gunnare – matkreatör och nyfiken utforskare av naturen

    Therese Sidevärn
  • Närhet till naturen och åtta årstider i Swedish Lapland

    I Swedish Lapland lever vi nära naturen. När man som oss lever och verkar i samklang med naturen, blir man uppmärksam på de små nyanserna i årstidsväxlingarna. Inte så konstigt då, att vi i Swedish Lapland pratar om åtta årstider istället för fyra.

    Ella Jonsson