A SWEDISH LAPLAND STORY

Vandra Kungsleden

Kungen av leder

Foto: Ted Logart

Text: Håkan Stenlund

Kungsleden går genom Sveriges vackraste fjällandskap och är ett över 400 kilometer långt vandringsäventyr för första-gångs-vandraren såväl som den rutinerade fjällräven. Det är en av världens mest kända vandringsleder, och sträckan mellan Abisko och Nikkaluokta är den mest vandrade leden i hela Sverige.

Sveriges mest kända vandringsled, Kungsleden, gick till en början från A till A – från Abisko till Ammarnäs, eller vice versa. Det var först 1975 som stigen utvidgades till att också gå förbi Kungens fiskeplats vid Tärnasjön i Sorsele kommun och ner till Hemavan. Det var STF (Svenska Turistföreningen) som drog igång arbetet med Kungsleden, redan vid sekelskiftet. I STF:s årsbok från 1900 står att läsa om den utritade leden på en karta: ”Här ska bli kungsvägen genom Lapplands fjällvärld”. 75 år senare stod allt klart och 1977 blev leden en del av det statliga ledsystemet i fjällen.

Sträckan mellan Abisko och Nikkaluokta är idag den mest vandrande leden i hela Sverige. Även sträckan Abisko till Hemavan har många besökare, men mellan Ammarnäs och Jäckvik är det inte fullt lika många som promenerar. Och mellan Jäckvik och Kvikkjokk blir du närmast överraskad när du träffar på någon annan vandrare. Men för den skull är du inte ensam. Här finns historien och naturen, det som också är en människas grundstenar.

The King’s trail

Den 450 kilometer långa Kungsleden tar dig genom Vindelfjällen, världsarvet Laponia, fyra nationalparker och femton samebyars renbetesland.

Visste du att sträckan mellan Abisko och Nikkaluokta är den mest vandrade leden i hela Sverige? Foto: Carl-Johan Utsi

En dröm om frihet

”The path is made in the walking of it” – Zhuang Zi

En vandringsled, vad är det egentligen? För de allra flesta som sätter av på en vandring, eller kanske till och med en ’thru-hike’ av hela Kungsleden, finns en dröm om frihet. Men när du står på högplatån vid stabburet ovan Ammarnäs och har stora delar av Vindelfjällens naturreservat, ett av Europas största, framför dig – då vet du att leden inte alls ger oceaner av möjligheter, snarare är det så att leden inskränker ditt flöde av möjligheter till en strömfåra. För utan stigen som du går på, så skulle du ha kunnat välja en miljard olika alternativ för var du skulle sätta fötterna. Som Zhuang Zi skrev: ”Stigen görs av de som trampar den” (”The path is made in the walking of it”). Det du drömmer om som frihet, är på ett sätt kollektivets val. Helt enkelt för att det är rätt väg att gå. Idealt fungerar en stig som en hjälpreda, någon som diskret visar vägen för dig när världen bara öppnar sig. Säkert är det därför som stigen eller leden i litteraturen, filosofin och religionen alltid varit en bild för människans inre vägledning.

Zarathustra pratade om den trefaldiga vägen: goda tankar, goda ord och goda handlingar. Siddhartha Gautama pratade om den åttafaldiga vägen mot nirvana. Tao betyder i princip led. Hebreiskans ord för den judiska lagen, halakhah, betyder gåendet, och den islamiska lagen, sharia, kan översättas som vägen till vattenstället. Självklart är också bibeln full av berättelser om människor som tar stigen upp på berget, eller genom dödsskuggans dal. Psaltaren säger att ordet är ”mina fötters lykta och ett ljus på min stig”. Men på vägen mellan Kvikkjokk och Saltoluokta är det inte särskilt troligt att du, trots att du promenerar i midnattssol, likt Paulus träffas av ett ljussken som gör sig blind och omvänd. Men det viktiga är att du ändå är på vägen och promenerar vidare. För på Kungsleden är en spirituell väg inte mycket mer än marken framför dig, renskalad ner till sten, grus och jord. Något du sätter fötterna på att du vill härifrån till dit – för möjligen ska du möta din nya gestaltning, den som gör att du ser på världen lite vackrare.

kungsleden, håkan stenlund, 1920 x 720

Vindelfjällen

Vindelfjällen är ett av Europas största naturreservat, någon plats i Ryssland är visst större. Kungsleden går som en artär rakt genom reservatet, från Hemavan bort till gränsen mot Arjeplog och Norrbotten. När du vandrat de första tio milen mellan Hemavan och Norrbottensgränsen har du vandrat genom två kommuner. Du har då fyra kommuner kvar att besöka innan du är i Abisko. På Naturum i Ammarnäs jobbar Ludmilla Wieslander. Hon kommer från början från Lund men kom hit på ett påsklov och hennes hjärta blev kvar. Först i baren på Ammarnäsgården med en vacker man, sen i den vackra platsen.
— Ja, för mig är Ammarnäs själva hjärtat i Vindelfjällen. Alla rundleder för dagsturer som finns och sedan både Kungsleden och Vindelvaggeleden, likt två stora blodådror genom reservatet, utgår ju från byn på något sätt.
— Det är en fantastisk natur och en fantastisk plats. Och mitt i allt detta pulserar hjärtat – Ammarnäs.

Vindelfjällens naturreservat är som sagt stort, och naturskyddet beror på många olika saker. Men förutom vandringen genom området är det här hemvist för något av fjällvärldens finaste fågelskådning. Här driver Lunds universitet ett av världens längst pågående fågelobservationsprojekt, Luvreprojektet. Till byn kommer varje år den rödlistade fjällgåsen på ett stopp innan fåglarna kan flyga in i fjällvärlden. Orsaken till Luvreprojektet, och andra naturprojekt som bedrivs i området, är att naturen i Vindelfjällen förändras på naturens villkor. Även om det inte är vildmark per se, här har människor bott i 8000 år, så är det ett kulturlandskap som förvandlas väldigt långsamt. Det är svårt att prata om vildmark när du vandrar på en led som är både spångad och rösad. Men det finns något förtrollande vilt och vackert i det tillsynes oändliga landskapet. Som om det alltid ska vara så här, eftersom det alltid varit så här.

Det här landskapet, allt det här framför dig, är det egentligen bara vinden som har utforskat ordentligt.

1949 skrev Aldo Leopold sin klassiska bok A Sand County Almanac. Den börjar: ”There are some who can live without wild things, and some who cannot”. Egentligen har ingen någonsin förklarat det bättre, varför en del vandrar, fiskar eller går ut i skogen – och varför andra inte gör det. Utan drömmen om att det vilda behövs, behöver vi inte heller söka efter det. Kanske är det så enkelt att det finns två typer av människor: de som söker naturen och de som inte gör det. Någonstans ovan Ammarnäs, ett femtiotal meter bort från Kungsleden, med Björkfjället bakom och Arjeplogs kommun och fjällvärld framför, slår du upp ett tält och tänker på att det är drygt trettio mil kvar till Abisko. Kungsleden kommer att guida dig fram steg för steg på vägen. Området du ser framför dig har i princip sett ut så här sedan istidens slut. I den här typen av natur finns en självklarhet i processen bakom evolution. Här växer inga plantor i onödan, för att pynta landskapet. Här växer det som kan växa, på den plats där det går att växa, för de djur som behöver det som växer. Det här är på många sätt en plats som definieras mer av kropp än själ. Du måste vara stark för att ta dig någonstans. Det hjälper inte att du bara tänker på det. Det här landskapet, allt det här framför dig, är det egentligen bara vinden som har utforskat ordentligt.

kungsleden, håkan stenlund, 1920 x 1080
Vindelfjällen är ett av Europas största naturreservat. Kungsleden går som en artär rakt genom reservatet, från Hemavan bort till gränsen mot Arjeplog och Norrbotten.

Stigar

En stig kommer till utifrån ett behov. Det enklaste sättet att upptäcka detta är bland stadens kvarter. Människor kommer inte att gå efter den asfalterade gångvägen, om den inte också stöder människors behov. Mellan stadsarkitekternas uppritade gångvägar kommer naturstigar, formade av människornas lättja, så kallade ’desire lines’, snart att bilda genvägar och förenklingar. Sådant som fötterna förstår men inte pennans väg över ritbordet. På så vis blir dessa ett fötternas graffiti, det som protesterar mot det överheten tror sig ha tänkt ut. På fjället finns inga ritade stigar. Från början följer människornas fötter de stigar som djurens hovar skapat, men sedan gör fötterna egna genvägar och stigen blir allt mer utkristalliserad. Inte bara som en tanke – en Kungsled från A till A – utan en verklighet. I Japan kallar man dessa stigar för kemonomichi, djurens väg, medan holländarna gett djuren en persona i Olifantenpad, elefantens väg. Det du kan tro är att om en vandrare går en stig och andra vandrare finner det värt att följa efter så kommer kollektivet tillsammans att göra stigen bättre och bättre, i alla fall mer anpassad till vandrarens behov.

Sträckor

På sträckorna mellan Abisko och Kvikkjokk, samt från Ammarnäs till Hemavan finns ett väl utbyggt stugnät. Medan det mellan Kvikkjokk och Ammarnäs – som är den minst besökta sträckan på leden, och kanske den vildaste delen av Kungsleden – är betydligt glesare mellan stugor och serviceställen.

Sträckan mellan Abisko och Nikkaluokta är den mest alpina och den mest vandrade leden i hela Sverige.

cody duncan, 1920 x 1080, vandring, hiking
En fråga som alltid dyker upp är om du ska gå ensam eller tillsammans? Säkerhetsmässigt är det förstås bra att gå tillsammans. Ett irländskt ordspråk säger att: ”Två kortar vägen”, medan Henry David Thoreau krasst konstaterade att: ”Den som vandrar ensam, kan starta idag”. Foto: Cody Duncan

I väglöst land

Väglöst land. Det kallas så, det som är bortanför bilparkeringen. Men mitt i detta väglösa land finns några verkligt stora överraskningar. En sovplats, en dusch, bastu och en kall öl till köttbullarna på Värdshuset i Bäverholmen. Eller när du blir hämtad med båten av Janne i Vuonatjviken och bestämmer dig för att stanna där på middag. Allt i princip så närproducerat som det går här på polcirkeln, av familjen som bott här – bortom allfartsvägen – i flera generationer. Älg, röding, ren och hjortron. Naturens skafferi runt hörnet. Det går liksom inte att inte tänka på att det ändå måste vara tufft att bo så här, avskilt.
– Du glömmer ju bara att köpa socker en gång i livet, om det är socker du vill ha med dig hem. Det är långt mellan gångerna du är på affären, säger Janne och fortsätter:
– Men, som du säkert förstår, är våra anspråk annorlunda och det skulle ju ha varit mycket tuffare för oss att bo i stan. Vi har inga bilköer här, vi har helt andra problem. Men som problem som vi oftast väljer själva – när inte naturen bestämmer.
Och eftersom det är långt mellan restauranger i väglöst land äter du en tre-rätters den här kvällen, innan leden tar dig vidare. Ensam.

Det finns frågor som du alltid kommer att ställa dig som vandrare. Det handlar om den fysiska människan såväl som den inre. Om skavsår och tvivel. Det sägs att det är först på den tionde dagen som du verkligen kommer att känna dig som en vandrare. Först då känns din kropp skapt för det. Det är inte självklar eller smal sak att klara av tio dagar i rad på leden. En del har fötter för det, andra inte. ”En [människa] blir aldrig äldre än sina knän”, skrev Mary Quant, medan den polske filosofen Stanislaw J. Lec skrev: ”Den som haltar, vandrar likafullt”. Det gäller framförallt att övervinna bekvämligheten i soffan. En annan fråga som alltid dyker upp är om du ska gå ensam eller tillsammans? Säkerhetsmässigt är det förstås bra att gå tillsammans. Men kanske är det just säkerheten du vill komma bort ifrån? Ett irländskt ordspråk säger att: ”Två kortar vägen”, medan Henry David Thoreau krasst konstaterade att: ”Den som vandrar ensam, kan starta idag”. När Jeremias och Hannah, från Northern Soul Journeys knallade hela Kungsleden för några år sedan, gjorde de det som ett nyblivet par. De bestämde också att var och en av dem skulle ha en del av det essentiella i bagaget så att de var tvungna att göra saker tillsammans när dagen var slut. Ingen bar hela tältet eller hela köket, de var tvungna att slå läger för natten ihop. Det finns något väldigt vackert i den tanken.

kungsleden, håkan stenlund, 1920 x 1080
Här växer ingenting i onödan, för att pynta landskapet. Här växer det som kan växa, på den plats där det går att växa, för de djur som behöver det som växer.

Mat

Mat ockuperar många vandrares tankar. Drömmen om vad som ska finnas på tallriken när vandringen når ett delmål eller till och med är över.
— Frågar du mig får du den bästa hamburgaren på Topprestaurangen i Hemavan, men den suovasrökta burgaren på Guidecenter i Ammarnäs, eller burgarna i Saltoluokta är också bra.

Jeremias Kinnunen på Northern Soul Journeys pratar gärna om de hamburgare han käkat längs Kungsleden. För några år sedan gick alltså han och Hannah hela det gröna bandet, men just Kungsledens burgare är de han minns när vi frågar honom om upplevelsen. Och förstås favoritsträckorna.
– Det är lite konstigt, men leden mellan Ammarnäs och Jäckvik är ju en av Kungsledens minst vandrade. Ändå är det helt makalöst varierat och vackert där, på vandringen ner från Björkfjället genom Stijguojá över Pieljekaise nationalpark ner mot Jäckvik.
– Det är som om Kungsleden har allt just där. Till och med några burgare.

– Det är klart du ser skillnad på en thru-hiker och någon som bara är här för dagsturer och mat, säger platschefen Elin Strannegård på STF:s fjällstation i Saltoluokta.
– Du ser det i hungern och på packningen. De har mycket av det första och lite av det andra.

Saltoluokta har blivit en härlig lyx längs Kungsleden. Det är enkelt att ta sig hit, bilväg och båt ända fram, och med en makalös utsikt över sjön Langas och in i Stuor Muorkes nationalpark från en restaurang med goda ambitioner. Därför samlar Saltoluokta till sig livsnjutare och fjällrävar i en härlig mix. Det känns när du lämnar fjällstationen bakom dig, egentligen vill du vara kvar.

Säsong

Sommarsäsongen börjar i juni och pågår till mitten eller slutet av september och under denna tid finns det stugvärdar vid de flesta stugplatser. Avståndet mellan stugorna varierar, men är vanligtvis mellan 12–15 km, en ganska lagom dagsetapp.

Att vandra Kungsleden behöver inte vara en vandring med tung packning och långa etapper. Det finns mat att köpa i de flesta stugor under den tid de är bemannade och med god planering kan du vandra ”på lätten”. Överhuvudtaget är det så att bra planering alltid underlättar en sådan här tur.

cj utsi, 1920 x 1080, ren
Längs Kungsleden kommer du hela tiden vandra genom Sápmi, ursprungsbefolkningens land. På vägen mellan Hemavan och Abisko vandrar du genom femton olika samebyars renbetesland. Foto: Carl-Johan Utsi

Den samiska vardagen

Längs leden passerar du förstås några av Sveriges mest kända naturområden. Vindelfjällens naturreservat har vi redan nämnt, men nationalparkerna Pieljekaise, Sarek, Stuor Muorke/Stora Sjöfallet och Abisko ligger också längs leden. Dessa fyra nationalparker var med när Sverige som första land i Europa, 24 maj 1909, avsatte mark för naturskyddet. Sarek och Stuor Muorke har sedan tillsammans med Padjelanta och Muddus nationalparker bildat Laponia, som på grund av sin unika natur och kultur utsågs till ett världsarv 1996 av FN-organet Unesco. Längs Kungsleden kommer du hela tiden vandra genom Sápmi, ursprungsbefolkningens land. På vägen mellan Hemavan och Abisko vandrar du genom femton olika samebyars renbetesland. Under vissa perioder kommer det att ske kalvmärkning i fjällen, under andra kommer man att samla renar för andra syften. Visa alltid hänsyn och kom ihåg att du här är både mitt i den samiska vardagen såväl som på deras arbetsplats. Sommarens färska renkalvar behöver inte stressas för en selfie, de har det oftast nog tufft ändå i ett land som bara vinden känner väl.

Stuor Muorke / Stora Sjöfallet nationalpark, har tillsammans med Sarek, Muttos / Muddos och Badjelánnda / Padjelanta nationalparker bildat världsarvet Laponia. Foto: Carl-Johan Utsi

Ett steg i taget

Förr eller senare ska vi väl alla vandra till Abisko. Det är Kungsledens mest populära sträcka, speciellt med avstickaren förbi Sveriges högsta berg, Kebnekaise, och bort till Nikkaluokta. Men hela Kungsleden, originalet, passerar egentligen inte Kebnekaises fjällstation utan går på i sin ambition från A till A. Men leden Abisko till Nikkaluokta, eller vice versa, är också en pilgrimsled. Orden du möter på stigen är från den tidigare generalsekreteraren för FN, Dag Hammarskjöld, som skrev den magiska boken Vägmärken. Första citatet: ”Den längsta resan är resan inåt”, är förstås en evig klassiker och tanken är väl att du ska lära dig att leva med dina skavsår. Men på leden tar det tid att komma in i lunken och förstå att det är ett steg i taget som tar vandraren vidare. Ingenting annat. När du kommer hit till stigen, från motorvägen och det moderna samhället, så kommer det ta tid att förstå att det faktiskt är så här din hjärna fungerar allra bäst. I samklang med naturen, på väg, till fots. Och kanske är det en av de saker som är svårast att acceptera, att våra sinnen skapas för att fungera bäst till fots. Men om du klarar det kommer du också att uppleva magin av att vara i nuet. Det är du och din tältplats, och en stjärnhimmel så klar som du aldrig sett förut. Helt enkelt för att du aldrig haft tid att titta efter den tidigare. Imorgon är allt annorlunda, men just nu är du här.

Lär dig mer om Kungsleden

På 1920-talet rösades första sträckan Kvikkjokk till Abisko och idag sträcker sig Kungsleden cirka 430 kilometer från Abisko i norr till Hemavan i söder. Här finns ett väl utbyggt system av fjällstationer och fjällstugor, som gör vandringen både enkel och rolig, oavsett om du kommer på sommaren eller på vintern.

STF har mycket information om Kungsleden, alla stugor, hur du ska packa ryggsäcken eller ta med dig barnen på vandringen. Allt hittar du på svenskaturistforeningen.se.

omslag, cover, magic mountains, 1920 x 720

Förslag på turer längs Kungsleden

Abisko–Nikkaluokta

Längd 105 km
Dagar 5–7
Antal stf-stugor 5 på Kungsleden samt 7 angränsande
Proviant Abisko, Abiskojaure, Alesjaure, Kebnekaise, Sälka, Vistas, Unna Allakas
Bastu Abisko, Abiskojaure, Alesjaure, Kebnekaise, Sälka, Unna Allakas, Vistas

Vid Singistugorna kan man välja att lämna Kungsleden och gå mot Nikkaluokta via Kebnekaise fjällstation, eller fortsätta söderut mot Vakkotavare. För att kunna fortsätta Kungsleden söderut från Vakkotavare tar man buss till bryggan vid Kebnats och båt över till STF Saltoluokta fjällstation.

Kebnekaise–Saltoluokta

Längd 52 km (därefter buss från Vakkotavare till Kebnatsbryggan/Saltoluokta)
Dagar 4–6
Antal stf-stugor 4
Proviant Kaitumjaure, Kebnekaise, Saltoluokta, Vakkotavare
Bastu Kebnekaise, Saltoluokta, Teusajaure, Kaiutumjaure

Saltoluokta–Kvikkjokk

Längd 73 km
Dagar 4–6
Antal stf-stugor 3
Proviant Saltoluokta, Kvikkjokk, Aktse
Bastu Saltoluokta, Kvikkjokk

För att ta sig över sjöar kan man nyttja utplacerade båtar eller få skjuts. Information finns på webben, sök på ”STF båtar i fjällen”. Tänk på att mobiltelefontäckning saknas på vissa sträckor längs leden, så ring i tid om du vill åka med.

Kvikkjokk–Ammarnäs

Längd 157 km
Dagar 7–10

Antal stf-stugor 0
Proviant Kvikkjokk, Jäkkvik, Adolfström och Ammarnäs
Bastu Kvikkjokk, Ammarnäs

Kungsleden mellan Kvikkjokk och Ammarnäs kräver mer av sina vandrare än andra delar av leden. Denna del av Kungsleden är inte fullt utbyggd med stugor och vindskydd. Detta kräver att man har med tält och annan nödvändig utrustning.

Ammarnäs–Hemavan

Längd 78 km
Dagar 5–7
Antal stf-stugor 5
Proviant Alla stugor. Aigert, Serve, Tärnasjö, Syter, Viterskalet samt Ammarnäs och Hemavan
Bastu Ammarnäs, Aigert, Tärnasjö, Hemavan