En fulltankad bil, rejäla spöhållare och några sjukt drivna laxfiskare som sällskap är bra ingredienser om man tänker ägna sig åt seriös Laxtrippin’ i Swedish Lapand. Här är historien om tre högintensiva dagar i fyra vildlaxälvar i vad som brukar kallas Europas sista vildmark.

– Hundrasjutton, hundratjugotvå, hundraåtta, hundratjugonio…

Ronny Landin och Erling Holmström scrollar bland de fiskar som registrerats av kameran i fiskvägen i Kalixälven de senaste dygnen.

– Shit, säger jag utan att hälsa. Stora firrar.
– Hmm, säger Ronny. Han lyfter inte blicken från skärmen.

Erling, som ansvarar för arbetet med fiskvägen, säger ingenting. Minuterna går. Vi är trollbundna av det vi ser på skärmen. Den ena storlaxen efter den andra uppenbarar sig i listan.

– Den största, säger jag och harklar mig. Hur stor?

Erling svarar inte, men det syns att han söker efter något.

– Där, säger han till slut. 137 centimeter. Störst hittills. Men det är bara juli och laxen är sen i år. Nog kommer det någon större innan isen lägger sig.*

Han klickar på 137:an och en kort filmsekvens med en enorm lax dyker upp på skärmen.

– Och den mäter rätt den där, säger jag skeptiskt.
– Det vi har märkt, säger Ronny, är att den kan mäta någon eller några centimeter i underkant på riktigt stora fiskar.
– 137 plus några centimeter då, säger jag och låter fantasin skena.

Torneälven är en enastående laxälv med ungefär 50,000 laxar som passerar varje år.
Ronny fiskar i Jockfall, enligt somliga den bästa laxpoolen i Europa.
Lars Munk mitt i stridens hetta.
Catch and release – det finns ingen bättre känsla än att släppa tillbaka drömfångsten tillbaka i älven.

Tafsbrott

Tanken är att vi ska fiska tre älvar på lika många dagar. Kalix-, Torne- och Lainioälven. Om det är effektivt? Kanske inte. Det kommer att innebära en hel del mil i bilen. Minst 30 – enkel väg. Och i bilen nappar det som bekant dåligt.

– Vad tror du om att först åka till Ängesån? säger Ronny.

Ängesån ligger egentligen inte med i planering men det syns att Ronny gärna vill dit.

– Ok, men då är vi uppe i fyra laxälvar på tre dagar, säger jag och skrattar.

Ängesån är ett biflöde och rinner in i Kalixälven vid Överkalix. Ängesån ligger egentligen inte med i planeringen. För ett tiotal år sedan var Ängesån ett förnämligt laxvatten, perfekt anpassat för flugfiske. Men hårt fisketryck och avsaknad av vettiga regler var några av faktorerna som gjorde att bestånden kraschade. Idag är laxfisket bara en spillra av vad det en gång var. Men på bättringsvägen.

– Men älven är otroligt fin, säger Ronny och berättar att han, trots att fisket ofta är rätt kasst, ibland hellre fiskar Ängesån än Kalixälven.

Vi gör verkligen heder av skogsvägarna i Norrbotten. Vägbanorna dammar. Ibland tar vi av åt höger, ibland åt vänster.

– Här, säger Ronny plötsligt och kastar upp bildörren.

Vi kommer ner till en fantastisk pool. Det är inte svårt att förstå att Ängesån skulle kunna vara något alldeles extra med lite lax i sig. Solen står lågt. Jag försöker hitta en bra vinkel att ta några snygga kastbilder medan Ronny sveper iväg det ena 40-meterskastet efter det andra.

Genom sökaren ser jag plötsligt hur han sakta höjer spöet och sekunden senare exploderar ytan. En sällsynt Ängesålax har gått och blivit förbannad på Ronnys fluga. Jag kramar kamerans avtryckare. Tyvärr varar fighten inte länge. Tafsen ryker.

– Va fan, säger Ronny när han inspekterar nylonen. Jag kollade ju den precis innan.
– Det var det där med stora, tappade fiskar, säger jag beklagande.
– Den var ju inte ens skadad.

Frånvarande drar han fingrarna fram och åter över den brustna nylonlinan.

Norrut

Dagen efter turen tull Ängesån hinner vi lägga några kast i Kalixälven, nedanför det väldiga Jockfall. Fallhöjden är nästan tio meter. Att Jockfall är en populär fiskeplats är inte så konstigt. Förra gången laxtåget gick, under andra halvan av 90-talet, var det många oberoende aukoter inom laxfiskevärlden som menade att poolen nedan Jockfall var en av Europas bästa laxpooler – om inte den bästa.

– Ser man till fiskkontakter är nog det här fortfarande en av de pooler i Skandinavien. Men det är många fiskar som går lös. Särskilt om de är stora.

Innan vi styr norrut hinner Ronny guida mig till en 86 centimeter blank norrbottenslax. Bara sådär. Det hela är rätt odramatiskt och det är min första norrbottenslax på säkert tio år. Laxen gör oss sena. Vi har nämligen bestämt träff med Ronnys laxbroder Lars Munk i Kengis bruk, Torneälven. Förutom att fiska lax driver Munken butiken Vildmarkmekka i Pajala, guidar laxfiskare i Swedish Lapland och har arrende på nästan en mil Lainioälv samt förvaltar fisket i Kenigsforsen. Dessutom är han certifierad instruktör (EFFA/FFF) och har, som Ronny uttrycker det, ett jävla klipp i kastet.

– Torneälven går bra i år, säger Ronny uppmuntrande. Nästa lika bra som i fjol.

Det vet man bland annat för att det finns en fiskräknare i Kattilakoski. År 2012 stannade den officiella laxuppgången på närmare 60 000 fiskar och i år ser det fortsatt bra ut. När vi kommer fram till Kengis är Munken redan på plats. Han har gjort upp eld och vill bjuda på lunch. Men jag vill inte äta. Jag vill hellre fiska.

Drömfångsten i Swedish Lapland – 117 cm Östersjölax.
En, två, tre, fyra… om du vill vara flexibel, se till att ta med minst två spön. En med flytande lina en och med en sjunkande dito.
Willie Gunn surrad på en plasttub.
Livet i Swedish Lapland är inte så tokigt för ett par laxfiskare.

Urladdning

Jag står längst upp på nacken i Kengisforsen. Torneälven är bred. Den får till och med Kalixälven att se liten och oansenlig ut. Lyckligtvis ligger en ö knappa 100 meter ut och skärmar av det enorma vattendraget. Sekunderna innan Ronny skriker förstår jag att det är något på gång. Jag ser hur Munken rör sig baklänges upp mot ängen med spöet hög. Uppskattningsvis sjuttiometer ut i älven går en lax högt upp i luften. Trots avståndet ser den stor ut. Enormt stor. Jag kastar spöet i buskarna och börja springa. Munken sätter stenhård press på fisken. Lite för hård tycker jag och ber honom att ta det försiktigt, men han fräser åt mig att det är han som drillar. Och nog vet han vad han gör. Fighten blir inte lång.

I alla fall Inte så lång som den skulle kunna bli om jag drillat. Ronny kliver ner i vattnet. Han får snabbt fatt om stjärtspolen. Kastfantomen från Överkalix ser märkbart liten och tanig ut i jämförelse med den stora fisken. Men han lyckas lägga upp laxen på den lilla gräskanten. Fisken knycker till och Ronny flyger iväg som vante.

– Släpp den inte, skriker Munken till Ronny och kastar sig över fisken och tillsammans lyckas de hålla den. Laxen är stor. Riktigt stor. Ja, det är den största vältrimmade lax jag någonsin sett i det vilda.
– Fy fan vilken fisk, säger jag.
– Ja, fy fan, säger de två laxbröderna i mun på varandra.

Vi fotar och mäter. Jag är helt utmattad. Trots att jag bara stått bredvid och fotat. Fisken är 117 centimeter lång. Den är, som Munken uttrycker det, semiblank och i toppkondition. En norrländsk jätte, som hämtad från vinterns vidlyftigaste fiskehistorier. Tagen på flytlina och med en fyra centimeter kort Willie Gunn på tub. Efter återutsättning slår euforin i taket. Alla kramas. Ryggdunkarna haglar. Någon skickar MMS, någon annan ringer släkt och vänner. Någon öppnar damluckorna till de innersta känslorna och skriker rakt ut precis hur det känns att landa en drömfisk.

– Kolla, säger Munken och visar stolt upp telefonen. Det är hans svärmor som besvarat MMS:et han skickat. HELVETE VILKEN LAX, skriver hon. Med versaler.

Lainioälven

Munken strålar som en midnattssol när jag slår upp ögonen, morgonen efter. Vi har sovit som kungar på Pine Tree Lodge i Kangos, en knapp kilometer från laxälv nummer fyra.

– Nu åker vi till Onka, säger han och räcker mig en kopp morgonkaffe.

Onka är en klassisk fiskeplats som alla som fiskat lax i Swedish Lapland har en speciell relation till. Munken har en liten tältcamp i Onka. Vi har det oförskämt bra. Vi äter burkmat med grönsaker och dricker riktigt kokkaffe och avslutar med torkat renkött. Och kanske är det därför vi inte förtjänar någon lainiolax. Munkens vän däremot, Kricka, ringer med jämna mellanrum och avlägger rapport. Tre fiskar hinner han redogöra för innan vi fiskat klart och är tillbaka i verkligheten. I den laxfiskande verkligheten som präglas av bilåkande, tomkastande, konservburksätande men också av gott sällskap och möjligheten att glädjas med andra även om det bara är via ett norrländskt, korthugget MMS.

– Du vet, det är inte helt enkelt att ladda om efter gårdagen, säger Munken.
– Som laxfiskare får man inte överträffa förväntningarna, säger jag. Inte så mycket som igår.
– Det är lite som att man siktar mot trädtopparna och ofrivilligt når stjärnorna, säger Ronny.

Vi enas i alla fall om att det inte får upprepas. Vi får inte tappa fokus bara för att EN jättefisk råkar hamna på land.

– Man får inte bli mätt, säger Ronny och jag håller med.
– Nästa sommar kör vi fem laxälvar på fyra dagar, säger Munken, och vi ska ha minst en lax i varje älv.

Onka är en klassisk pool med dramatiska klippor längs Lainioälven.
Transfer med båt över Lainioälven – om du har tillgång till båt kan du maximera dina chanser att genom även att kasta från andra sidan stranden.
Enkla laxtuber är att föredra i Swedish Lapland.

Korta fakta

Laxtillgången
År 2015 steg drygt 50 000 laxar i Torneälven (enl. uppskattningar ska drygt 60 % av Torneälvens laxar välja att gå upp i Lainioälven vid sammanflödet i Junosuando). Kalixälven hade också ett bra år med närmare 15 000 laxar som passerade fiskvägen i Jockfall.

Fiskelicenser
Fiskekorten i norr är inte dyra. Runt ett par hundringar per dygn. Fiskekort till Kangos FVO samt Camp Onkas vatten i Lainioälven löser man på butiken i Kangos. Klassiska Onka är kvoterat och begränsat till max 8 spön per dygn. Fiskekort till Jockfalls FVO kan man lösa på Jockfall Turist och Konferens.

Bo och ät
Vi bodde furstligt på Pine Tree Lodge i Kangos samt på Jockfall Turist och Konferens längs Kalixälven. Men det finns andra alternativ också, som Wärdhuset och stugor i Kangos. Det har en tendens att bli en hel del bananer och burkmat på mina fiskeresor. Främst för att det brukar vara långt till bra matställen. Men så behöver det inte vara. Inte i Norrbotten, i alla fall. Vi åt ett varmt och vällagat mål mat per dag där vi bodde och det gjorde oss gott.

Guider
Älvarna i norr är långa och några ofantligt breda och ibland riktigt svårlästa. Lösningen stavas fiskeguide. Är man några kompisar som dessutom delar på kostnaden blir det inte ens dyrt. Ronny Landin huserar i Kalixälven och längs Ängesån medan Lars Munk har järnkoll på Lainio- och Torneälven.

* Erling fick också rätt angående de stora fiskarna, 3:e augusti gick nämligen en gigant på 151 centimeter genom Jockfall.

#camponka på Instagram
Läs också
  • Isfiske i Saltoluokta

    Med renskin och isborr, pimpelspö och maggot möter vår medarbetare Håkan Stenlund våren på isen kring Saltoluokta. Vinterfiske har aldrig varit trevligare.

    Håkan Stenlund
  • Kräftmåne i Forsbacka

    När det hunnit bli augusti övergår de ljusa sommarnätterna sakta men säkert till skumt höstmörker. Och det är inte så dumt. I alla fall inte om man har tänkt sig ut på flodkräftfiske, i Skellefteälven under en klotrund augustimåne.

    Ted Logart
  • Skönheter och odjuren

    När det kommer till sportfiske är Skellefteå känt för framför allt två saker – laxar och gäddor. Eller skönheter och odjur, om man så vill.

    Ted Logart