Vi åker helikopter till starten som går 17 kilometer rätt ut i väglöst land. Fjällterrängen är magisk, jag kan inte hitta något annat ord. Sen är det svett, smärta och tvivel. Följt av skratt, njutning och eufori. Efteråt kan jag bara tänka: varför avgörs inte alla löptävlingar i fjällen?

Helikoptern som ska ta oss till starten för Arctic Circle Race lyfter försiktigt från grusparkeringen vid Silvervägen, ett par meter norr om polcirkeln. Avståndet till starten gör det svårt att frakta de 65 löparna ut till den avlägsna sjön Guijaure i Arjeplogsfjällen. Hit finns inga vägar för vanlig trafik, det är helikopter eller dina egna ben som får frakta dig ut till startpunkten.

Helikopter till starten. Foto: Linnea Eriksson

Arctic Cirle Race är en av många nystartade indie-tävlingar inom terränglöpningsgenren men den erbjuder den kanske allra mest spektakulära till-start-transporten jag någonsin hört talas om. Vi svävar över det som är tävlingsarenan, Arjeplogsfjällens vackra vidder täckta av berghällar och den tjocka, fina mossan. Över spångar på blöta myrar och genom små dungar av björkskog. Det känns näst intill oförskämt att skynda sig genom den här fantastiska platsen.

Framme vid Guijaure gör sig ett gäng fiskare redo för dagens utflykt till de fina fiskevatten som finns i området. De måste ha blivit mäkta förvånade över att två helikoptrar i skytteltrafik slussar in tightsbeklädda och sömndruckna löpare från samhället nere vid vägen.

Guijaure. Foto: Maria Söderberg

Vid startplatsen delas kartan över banans sträckning ut. De som har oroat sig för avancerad orientering kan pusta ut – tävlingsbanan följer leden från Guijaure tillbaka till Camp Polcirkeln.

Jag tittar mig runt bland de startande och gläds över den stora variation av människor som tagit sig hit. Allt från långa irländare med en distinkt springa-snabbt-aura till större samlingar varmt klädda människor som inte ser ut att ha bråttom till målet. Själv har jag relativt långa ben, inte något irländskt arv vad jag vet men trots detta en ambition att ligga med i täten i det här loppet.

Foto: Marcus Abrahamsson

Klockan 10 ekade startskottet i den småkyliga dalen. Derek Collins, irländaren med de långa benen, sticker iväg i en ryslig fart. Upp för den första backen har han en lucka på uppskattningsvis 50 meter och det var det sista någon av oss såg av honom.

Jag hamnar i en klunga bakom den flyende irländaren och vi öppnar hårt i den ganska tunglöpta första delen av loppet. Blöta myrar blandat med långa uppförsbackar varvas om varandra, men den inspirerande miljön gör att få av oss reflekterar över den kanske överdrivet hårda öppningsfarten.

Fjällandskapets kupering är böljande och ett par kilometer in i loppet får många av oss avnjuta bland de finaste omgivningar vi haft äran att springa i. Det ser ut som scener ur Sagan om Ringen eller liknande fantasivärld som bara en djärv och påhittig person har mage att drömma fram. Så här i efterhand önskar nog många av oss att vi skulle kunna vara kvar däruppe hela tiden och slippa de mer svårforcerade passagerna som väntade oss.

Foto: Andreas Grundström

Det tar ungefär 12 kilometer innan euforin över den vackra fjällvärlden lägger sig och verkligheten börjar slå in. Vi börjar leta oss nedför fjället och utförsbackarna börjar kännas svåra. Mina fötter har tagit för många smällar av den hårt packade stigen och de sporadiskt steniga partier som framför allt gjort sig påminda i de tekniskt utmanande och ganska branta nedförlöporna.

När huvudet ställs på svårare prov i de hala passagerna ned mot Silvervägen måste huvudet vara med hela vägen och kan inte drömma sig bort i de smått overkliga scenerier som klär in Arctic Circle Race.

Jag kommer ur min trans och tappar min klunga. Fötterna klarar inte av att hålla den otroliga fart mina tidigare klungkompisar höll nedför.

Foto: Silver Resort

Ni som har sprungit en del lopp vet att: När man tappar klungan, då blir det jobbigt. Den sista biten in mot mål, som går genom svagt kuperad skogsmark över många spångar och blöta områden, är en stor mental prövning för mig.

Flera löpare passerar på de lättlöpta partierna. De sista femhundra meterna kväder jag ut min smärta för varje gång min vänstra fot tar i asfalten på Silvervägen. I målområdet ropar de ut mitt slutresultat – tionde plats. Det kunde vart mycket bättre.

Foto: Linnea Eriksson

Lär dig mer
Var: Vuoggatjålme, 10 mil nordväst om Arjeplog.
När: 18 augusti 2018.
Transport: Silvervägen till Vuoggatjålme med bil eller buss. Helikopter till startplatsen eller vandring längs leden till Guijaure.
Längd: 17 kilometer
Terräng: Fjällterräng, vandringsled, skogsstigar, spångar.
Kupering: konstant kupering, även om den får betraktas som mild. Ett par hundra höjdmeter klättring totalt.
Startfält: Blandat. Fler motionärer än elitlöpare.
Vill du läsa mer? Besök arcticcirclerace.se.

Men det tar inte många minuter för min besvikelse att ersättas med glädje. Jag går från en tristkvist till en optimist på rekordkort tid.

Bara att titta sig runt i målområdet, se att leendena på de som gått i mål och ivern över att berätta för de nyfikna följeslagarna om hur fantastiskt de haft det uppe på fjället, lindrar smärtan. Kanske var det allra största glädjen att se sina vänner spurta in i målet med leenden på läpparna.

Min initiala spaning om att variationen på löpare var stor bleknar ju fler jag ser spurta i mål. Det alla har gemensamt är att de älskar att springa, men framför allt naturen och det fantastiska privilegium det är att tillåtas springa längs dessa magnifika fjäll.Man behöver varken vara snabb eller långsam för att uppskatta detta.

Tips till dig som ska springa Arctic Circle Race

  • Tumma inte på utrustningen. Och framför allt inte skovalet. En stöttålig sula och väl mönstrade skor eller spikskor är att rekommendera.
  • Träna på att springa nedför. Många lägger stor vikt vid att träna att springa uppför den lokala slalombacken och det är naturligtvis en bra idé. Men att springa utför är en konst också.
  • Ta med en mindre ryggsäck, camelback eller liknande för att kunna bära med dig energi. Hellre för mycket energi än för lite. Pröva också den typ av energitillskott du tänker använda innan så du vet att det fungerar bra för dig.
  • Börja inte laborera med kolhydratuppladdningar eller liknande om du inte är van vid det. Ät bara mer av det som du brukar äta så kommer du få en duglig energireserv.
  • Locka med dig dina kompisar. Det finns ingen bättre motivator än att göra det här som grupp.
  • Om du klarar av att göra en fjällvandring på 17 kilometer, då klarar du det här också. Det gäller bara att anpassa farten.
  • Läs också
    • Vandra på Arvidsjaurs lågfjäll

      Arvidsjaurs lågfjäll är lättillgängliga. De flesta av fjällen ligger inom Vittjåkk-Akkanålke fjällurskogs naturreservat som är ett lågfjällsområde omgivet av ett vidsträckt skogsland som också är ett kulturlandskap med bland annat renskötsel. Här finns fjällväxter som krypljung, fjällgröna och ripbär och fjällfåglar som ljungpipare och dalripa.

      Göran Wallin
    • Sommarens tuffaste traillopp

      Trailrunning avser oftast i all sin enkelhet den mest naturliga, ädla och möjligtvis även den äldsta formen av idrott eller motion, nämligen löpning på naturstigar. De vida vidderna, höjdskillnaderna och den fantastiska naturen i Swedish Lapland gör området till en utmärkt plats för denna typ av löpning. Hur hårt vill du satsa?

      Emma Forsberg
    • Kungen av alla vandringsleder

      Kungsleden går genom Sveriges vackraste fjällandskap. Leden är en upplevelse vare sig du åker skidor eller vandrar. Det finns mycket att se och göra längs leden men det kan vara en god idé att stanna en extra dag i någon av stugorna för att göra upptäcktsfärder i närliggande dalar och kanske bestiga någon topp.

      Göran Wallin