— Have you seen anything cooler than this, Zach?
Den amerikanske fotografen Andy Anderson ropar till sin son så det ekar genom Stendalen. Men sonen svarar inte, han verkar mer eller mindre absorberad bakom sin egen kamera.
— Zach, är du där?
— Mmm…
— Eller hur? Är det inte helt sjukt snyggt!

Och sedan återgår Andy till sitt jobb och modellen Ellinor Hansson Baas får åter springa upp och ned för en av dalens många massiva formationer. Bakom kameran hör jag att Andy mumlar något om ”magic”.

En magisk plats

När dagen är slut och mörkret börjar sänka sig, när vi ska gå ner till Torneträsk igen, säger den prisbelönte fotografen till mig.
— Hur är det egentligen möjligt att ingen vet om det här stället? Det måste ju vara en av Sveriges vackraste platser.
— Ja, men nog är det ju några som vet om det, försöker jag slingra mig.
— Äh, idag har vi varit nästan helt ensamma. Har vi sett tio andra i hela dalen? Jag menar om det här hade vart i USA hade det i alla fall varit en stor skylt nere vid vägen, som talade om var platsen finns.
— Jag vet. Men ibland är jag lite glad att det finns sådana här platser som är magiska, men ändå inte är på alla människors bucket list.
— Hey man, I know. This was friggin epic.

Geargevággi

Kärkevagge, eller som det alltså heter på nordsamiska, Geargevággi, översätts till Stendalen på svenska. När du knallat upp hit från Låktatjåkko fjällstation, en höjdskillnad på ungefär 400 höjdmeter, kommer du att förstå varför.

I den underbart grönskande dalgången ligger tusentals enorma stenblock utströdda. Spår av en istid i tillbakadragande. Från stationen upp till Kärkevagge är det inte mer än åtta kilometer, vill du fortsätta hela vägen upp till sjön Rissajaure så har du möjligen ytterligare fyra kilometer lättvandrad led att följa. Men den här dagen har vi – som trots allt hade som mål att bada i Rissajaure – fastnat bland Kärkevagges majestätisk block. För en fotograf är det en magisk plats. För en helt vanlig bara en plats att utforska.

Jag kommer på mig själv hundra gånger den här dagen med att jag tänker på att jag hade velat vara här som barn. Ett landskap som kunde ha skickat iväg min fantasi långt bortom både Harry Potter och Sagan om Ringen. Bakom varje sten, varje krön, varje steg, finns en ny nyans och vy. Det är helt enkelt ett landskap helt bortom det ordinära, eller ”verkliga”.

Rissajaure

Rissajaure, eller Trollsjön som den ofta får heta i folkmun, ligger precis där de fortfarande glaciärklädda bergen Vássecohkka och Biran reser sig upp och skiljer Kärkevagge från en annan av Swedish Laplands magiska dalgångar, nämligen Gorsavággi/Kårsavagge. Trollsjön sägs ha Sveriges bästa siktdjup. Sjön är 34 meter djup och på en klar dag ser du botten på sjön utan problem. Så om sjön varit djupare hade siktdjupet troligen varit ännu mer att skryta över.

Även om vattnet kommer direkt från glaciären Vássejietnja så brukar folk vilja ta sig ett dopp här – när de vandrat den dryga milen upp från Låktatjåkkos fjällstation. Bäst brukar det doppet sammanfattas med ordet: ”Friskt.” Ett är i alla fall säkert, du piggnar till. Ett knep för att få ett lite trevligare bad är att hitta någon lite djupare grop efter Kärkejokk, bäcken som avvattnar Trollsjön och samtidigt ger Kärkevagge dalen vatten till att vara så grön och frodig. Bland de stora stenblocken är grönskan prunkande grön.