En resa i det samiska

2. Sorsele—Slagnäs: 30 km

90 kilometer nedströms Vindelälven ligger Sorsele, Suarssá på umesamiska. Två av inlandsvägens, E45, bästa caféer finns här. Hook and Cup serverar mackor, som matkreatören Ingrid Pilto är upphov till. Det schweiziska caféet, Princess, ett stenkast därifrån, bjuder en annan stil. Det är dock till kyrkan du styr stegen. Där ligger Anders Fjellner, prästen som ibland kallas för ”Samernas Homeros”, begravd. Fjellner började som missionär i Karesuando men blev en samisk folkdiktare med Suarssá som huvudort. Anders Fjellner kom från Härjedalen, han studerade till präst i Uppsala. Han hade sydsamiska som modersmål, men lärde sig latin och svenska i skolan och när han kom till Karesuando, för sin första tjänst, lärde han sig nordsamiska och finska. I Sorsele skrev han sitt mest berömda epos, Päiven Pardne (Solens Söner) på ett alldeles eget sätt, en blandning av Jukkasjärvi- och Härjedalendialekt. Dikten Solens Söner är grunden för hur den samiska flaggan utformats. Anders Fjellner var troligen ett språkligt geni. Han skrev brev med studiekamraten Carl Axel Gottlund på finska och han var tolk på flera samiska språk.

Förenklat finns tre språkområden i Sápmi, ett östligt, ett centralt och ett sydligt. Östlig samiska talas bland annat på Kolahalvön och kring Enareträsk. Centralsamiska språket, talas i Sverige, Norge och Finland, exempelvis nordsamiska och Lulesamiska. Sydsamiska talas i både Norge och Sverige. I samiskan har landsgränser inget att göra med språkgränser och genom tidigare tvångsförflyttning och numera förflyttningar beroende på ett eget val, är språket i förändring. Skillnaden mellan ”ytterkanterna”, från syd till öst, kan jämföras som skillnaden mellan svenska och tyska. Idag finns ett uppsving för delar av det samiska språket, exempelvis umesamiska och pitesamiska som tillhör den sydliga delen av centralspråket.

3. Slagnäs—Arjeplog—Arvidsjaur: 145 km

På väg norrut längs E45 svänger du av vid Slagnäs för att besöka det samiska kulturcentret Båtsuoj. Här har familjen Svensson bedrivit besöksnäring i årtionden, men deras samiska traditioner sträcker sig århundraden tillbaka och själva mittpunkten för hela verksamheten, renen, har funnits i den arktiska miljön i årtusenden. Renen är fullständigt adapterad till sin arktiska miljö. Pälsen är gjord för kyla, då renens hårstrån är ihåliga och på så sätt isolerar bättre, mulen fungerar som en värmeväxlare och ögonen förändrar sin förmåga att uppfatta ljus mellan årstiderna. Från sommarens midnattssol till vinterns polarnatt ändrar renen ögonfärg från brunt till blått. På flera ställen i destinationen finns möjligheten att besöka samer och renar, för ett lärande och för ett möte. Lotta Svensson i Båtsuoj och Nils Nutti i Jukkasjärvi är ett par av dessa, där renen och lärandet om den samiska kulturen står i centrum. En annan detour från E45, är Silvermuseet i Arjeplog/Árjapluovve (pitesamiska) en kunskapsportal för det arktiska kulturlandskapet. På museet finns klassiska utställningar. Härifrån drivs också spännande forskningsprojekt genom INSARC kring det arktiska kulturlandskapet. Andra muséer att besöka är riksmuseet Ájtte i Jåhkåmåhkke och Länskonstmuséet i Giron.

4. Arvidsjaur—Jokkmokk: 154 km

Åter tillbaka på E45 stannar du i Arvidsjaur/Árviesjávrrie, vid den så kallade Lappstaden i Arvidsjaur. Att tvångskristna samerna och på så sätt assimilera dem till det svenska systemet, började när stat och kyrka kunde kräva skatt av samer. Det var dock svårt att samla alla dessa nomader, därför byggdes kyrkstäder upp på centrala platser, så att predikan, handel och beskattning kunde ordnas på fastställda dagar. Vid Árviesjávrrie kyrkstad samlades samerna minst två gånger per år, första helgen i juni och sista helgen i augusti. Husen och kåtorna i den samiska kyrkstaden är alla privata. I destinationen Swedish Lapland finns idag 13 av Sveriges 16 bevarade kyrkstäder kvar. Gammelstads Kyrkstad, utanför Luleå, är den största och mest kända, och därmed upptagen på UNESCOs världsarvslista. Árviesjávrrie kyrkstad stod under 1930-talet inför rivningshot. Ett vägbygge skulle dras genom samhället.

Den samiska lärarinnan och pionjären inom föreningsrörelsen Karin Stenberg engagerade sig för att stoppa vägdragningen. Och hon lyckades. Karin Stenberg hade redan 1916 bildat sameföreningen i Arvidsjaur, den första i sitt slag. Hon var med och grundade Samernas Folkhögskola och den betydelsefulla riksorganisationen Same Ätnam. Karin Stenberg var en ansedd politisk kraft och kom att få flera medaljer, bland annat kungliga patriotiska sällskapets medalj. Same Ätnam är idag instiftare till bland andra slöjdorganisationen Sámi Duodji, till stiftelsen Samefolket och Ájtte Museum samt Samernas utbildningscentrum. Karin Stenberg var en stark kvinna i en patriarkal värld, men hon var inte ensam. Före henne hade exempelvis barnmorskan och feministen Elsa Laula Renberg, från Matsdal i Vilhelmina, visat vägen. Elsa Laula var med och instiftade det första samiska landsmötet, 6 februari 1917. Det datum som också firas som samisk nationaldag.

5. Jokkmokk—Kiruna: 214 km

Marknaden i Jokkmokk/Jåhkåmåhkke (Lulesamiska) har hållits sedan 1605. Med 415 år av fysiska möten var det en stor sorg för Jåhkåmåhkke och hela Sápmi när marknaden tvingades ställa om till digitala event, på grund av pandemin. Jokkmokks Marknad, som öppnar första torsdagen i februari varje år, är ett av norra Sveriges starkaste varumärken. På många sätt gör marknaden samhället Jåhkåmåhkke till den inofficiella huvudstaden i Sápmi. Det är i Jåhkåmåhkke flest samer per capita finns, vid valet till Sametinget var över 15 procent av befolkningen röstberättigad. Museet Ájtte är ett av två riksmuseer utanför Stockholmsområdet och en av de bästa läroplatserna för samisk kultur. Utställningen om samisk slöjd och hantverk, kurerad av Kristina Spiik Skum och Sunna Kuoljok, är en av de största slöjdutställningarna i världen. En fantastisk besöksupplevelse.

I Jåhkåmåhkke finns flera andra samiska utställningar, konstnärer och kreatörer, vars verk du kan ta del av. Sámi Duodji har både utställning och butik här liksom att du finner Samernas Folkhögskola – Samij Åhpadusguovdásj, eller kort och gott ”Samernas”, i samhällets mitt. Folkhögskolan är känd för att många av dagens främsta slöjdare, designers och artister inom den samiska kulturen utbildats här. I Jåhkåmåhkke finner du också ett flertal andra kända varumärken, som Jokkmokks Korv, Jokkmokks Tenn och Care of Gerd med liten, eller kanske ingen, samisk koppling. Men som är besöksmål värda ett besök i sig.

Laponia

Bilen rullar vidare norrut. Strax utanför Jåhkåmåhkke ligger Akkats kraftverksdamm, där konstnärerna Lars J:son Nutti, Bengt Lindström och Lars Pirak skapat konstverket Uvssat davás, eller Dörrarna Västerut. Härifrån öppnar sig vyer in i världsarvet Laponia samtidigt som kraftverket i sig är en tydlig bild av en annan del av Sápmi, området som en del av de nordiska staternas makt och – enligt många – kolonialisering. Någon mil senare svänger du västerut mot Årrenjarka och Kvikkjokk, klassiska besöksmål i fjällen. Platser som också världens längsta skidlopp, Red Bull Nordenskiöldsloppet, passerar varje år. Det 22 mil långa loppet går till minne av två samiska skidåkare från trakten och medresenärer på Nordenskiölds grönlandsexpedition. Någon mil längre norrut på E45, strax efter Bårjås/Porjus, svänger du av mot ännu en Laponiaentré, den till Stuor Muorkke/Stora Sjöfallet, längs det som ibland kallas Vägen Västerut.

I byn Nabreluokkta har renägaren Lennart Pittja sin camp Sápmi Nature. Lennart är en av många samer som valt ett annat liv än renskötarens, i hans fall ett arbete inom besöksnäring. Lennarts mission är att utbilda besökare om samisk kultur. Du hör ofta honom säga: ”Det finns inte en samisk berättelse för alla, utan varje same har sin berättelse”. Exempelvis berättar han att vissa ibland undrar varför han inte har kolt, utan en vanlig skoteroverall när det är kallt. Och då får han berätta att: ”Ja, kolten är otroligt viktig för mig och för den samiska historien, men ibland är Gore-tex mycket bättre. Jag väljer att klä mig så att jag inte fryser, för jag är inte same för att jag ser ut på ett visst sätt, jag är same för att jag är det. Det är mitt arv, inte vad jag har på mig eller hur jag ser ut”.

6. Kiruna—Jukkasjärvi: 19 km

På besök i Giron/Kiruna, en avstickare från den valda E45, är ett besök i nya Stadshuset, Kristallen, och dess Länskonstmuseum ett måste. Staden Giron, det betyder fjällripa på nordsamiska, håller på och flyttar. Stadsomvandlingen beror på gruvans utbredning under staden. Migration och flytt är en självklar del i den samiska vardagen, att flytta mellan vinter och sommarbetesmarker, att alltid följa i renens spår, har varit en naturlig del i livet. Nutti Sámi Siida i Jukkasjärvi erbjuder samiska turer och program, tillsammans med sitt Márkanbáiki – det samiska utomhusmuseet – som ger en god insikt i den samiska kulturen och livet i närheten av renar. Nutti sámi siida ligger bredvid Jukkasjärvi kyrka och ett stenkast från Icehotel.

Jukkasjärvi heter Čohkkiras på nordsamiska, vilket betyder mötesplats. I Jukkasjärvi kyrka finns ett par målade verk, av Bror Hjort, där Lars Levi Leastadius förekommer. Leastadius kommer du att återse igen senare i denna story. I Kiruna driver designern Sara Björne sin studio. Sara Björnes kläder/sömnad är Sámi Duodji som nått ut till en bred marknad, då allt från svenska ministrar till prisbelönta manusförfattare och regissörer setts bära dem på världens galor. För det kunniga ögat är det möjligt att förstå varifrån en same kommer, efter hur deras festdräkt är utsmyckad. Från början var förstås klädseln gjord av renskinn. Tyger började man handla med först när den norska kusten – främst – blev en handelsväg. Samerna hade renen som sin främsta handelsvara, men även slöjd och skinn från annan jakt var viktigt. I det nordsamiska området heter kolten gákti och kommer ofta i mörkblått, där män och kvinnors gákti ofta matchar varandra. I sydsamiska området kallas kolten för gápta och är ofta ljusare blå eller svart, skillnaden mellan mannen och kvinnans matchning är också större här.

8. Övre Soppero—Karesunado: 52 km

I byn Karesuando tar resan norrut slut. På andra sidan bron finns Finland. Tornedalen är en mix av kulturer, det samiska, det svenska, det finska, men också – på alla sätt och vis – sin egen kultur. Lägger vi ytterligare lager finns här kyrkan och staten som påverkanskrafter. Lars Levi Laestadius blev en av den nordligaste kyrkans starkaste reformatorer. Han växte upp utfattig, i ett dysfunktionellt hem, i Jäckvik utanför Arjeplog. Laestadius ville egentligen bli botaniker – han var bland annat med i den franska expeditionen La Recherche till arktisk, han skrev flera avhandlingar om djur och botanik och fick för sitt deltagande i nämnda expedition, Franska Hederslegionens medalj – men Laestadius blev präst och eftersom han kunde samiska (pitesamiska) satte svenska kyrkan honom som missionär i ”Lappmarken”. Laestadius verkade i Karesuando under stora delar av sitt liv och hans ”pörte” finns fortfarande kvar. Den väckelserörelse Laestadius startade under 1800-talets mitt kom att kallas laestadianismen, och är än idag en stark del av svenska kyrkan i den nordligaste delen. Det Laestadius, framför allt, påverkade med sin rörelse var att mota en tilltagande alkoholism som bredde ut sig. Något som ledde till vanskötsel av renhjordar, misslyckad handel och att folks liv gick sönder. Både samer och inflyttade höll helt enkelt på att supa bort sitt liv. Svenska Kyrkan har varit ett instrument i kolonialiseringen av Sápmi och förtrycket av samerna – något svenska kyrkan alltså bett om ursäkt för – samtidigt har kyrkan haft positiva personligheter i exempelvis Laestadius arbete mot en utbredd alkoholism och Fjellners arbete med den samiska berättelsen. Som med det mesta i livet, så ges inte heller här en lösning med enkla svar.

10. Pajala—Liehittäjä: 131 km

I byn Liehittäjä, hos familjen Huuva, tar din resa slut. Liehittäjä är en av Sveriges åtta koncessionssamebyar, där rätten att bedriva renskötsel innehas av en same med speciellt tillstånd. De åtta koncessionssambyarna ligger i östra Norrbotten, i området mellan Kalix och Torne älvdalar och har uppstått eftersom det alltid bedrivits renskötsel här, men det svenska styret missade detta då den så kallade ”lappmarksgränsen” drogs. I byn Liehittäjä bedriver familjen Huuva förutom renskötsel också besöksnäring. Huuva Hideaway är ett underbart och lite lågmält alternativ för den som söker glamping i världsklass. Pia och Henry Huuva serverar en förstklassig upplevelse där maten och storytellingen står i centrum. Liehittäja är den nordostligaste samebyn i landet, ner till kusten i Haparanda.

På alla sätt och vis är det så att Sveriges arktiska berättelse inte skulle ha funnits utan den samiska kulturen, utan livet i Sápmi. Och som Sveriges arktiska destination skulle Swedish Lapland ha varit andefattig utan den rika samiska kulturen som lever här. Men i Liehittäja, när Pia Huuva serverar torkat renkött till nässelsoppa och stekta stammar av mjölkört, så möts fler än en kultur. Och det är värt att försöka fånga. En samisk kultur och ett samiskt liv, ett erkänt urfolk, men ändå i ett konglomerat av andra inflyttade, som det moderna livet utvecklat. Även om inget någonsin står stilla, har det ett ursprung. Pia Huuva bjuder på gin och tonic. Du tar tacksamt emot, samtidigt som du undrar vad Laestadius skulle ha sagt. Om allt det här.