I vildmarksfotografens spår

Föreställ dig hur det skulle vara att för några dagar lämna all stress och allt oväsen bakom sig, andas in skogens dofter och möta dess fyrfota eller bevingade invånare öga mot öga och ikläda sig rollen som riktig naturfotograf.

Regnet slår hårt mot fönsterblecket. Längs den gropiga byavägen bildar regnvattnet små kanaler som här och var effektivt fyller upp håligheterna i asfalten.

– Jag trodde inte det skulle bli nåt regn idag, säger jag och tittar ut genom fönstret.
– Vi har ingen brådska, säger Conny. Han sträcker sig efter kaffepannan och erbjuder mig påtår.

Conny Lundström är vildmarksfotograf. Stationerad i Kalvträsk och med kungsörn som specialitet. Och i hans sällskap är det tänkt att jag ska få leka naturfotograf för en dag.

– Fast egentligen finns det ju inget dåligt väder, säger Conny. Foto handlar om att ta vara på förutsättningarna och göra vad du kan av dem. Du vet, ofta tillkommer de mest spektakulära bilderna i vad vanligt folk anser vara riktigt skitväder.

Inget dåligt väder

Conny vinklar upp laptopen och visar en porträttbild på en kungsörn med rimfrost fulla ansiktet.

– En sån bild kan man bara ta om det är -35°C.
– Minus 35…, säger jag och kan inte låta bli att undra om det inte är kallt att vara vildmarksfotograf om vintern. Conny skakar på huvudet. Han berättar att han har ett rejält gömsle vid foten av Vitbergens naturreservat.
– Timrat, med toa och kamin och plats för fyra fotografer. Så där blir det aldrig riktigt kallt.

Ute fortsätter regnet falla.

– Vi ger det en timme till, säger Conny och jag nickar.

Istället tittar vi vidare på Connys bilder. Han berättar med stor inlevelse och jag börjar förstå att det finns en historia bakom varje bild som uppenbarar sig på skärmen.

Vidunderliga vyer

Sjön ligger absolut spegelblank. Regnet har nästan upphört. Ljudlöst glider kanoten ut över vattnet.

– Där, säger Conny och pekar bort mot en höjd. Där har du Vitbergen.

Vitbergen är ett naturreservat. Ett 900 hektar stort och kuperat bergsområde med inslag av urskog. För några år sedan följde jag Conny upp på självaste Vitberget. Då vandrande vi, och klättrade 17 meter upp i utsiktstornet på toppen. Då var det natt, högsommar och utsikten vidunderlig. Jag minns hur det dimbeslöjade skogslandskap verkligen tog plats. Helt ogenerat. I horisonten reste sig blånande berg och här och var glittrade kvällssolen i stilla vattenspeglar.En perfekt fond för naturfotografering. Det förstod till och med jag.

– Jag har haft ett eget litet projekt i sommar, säger Conny. Jag fotar soluppgångar från tornet. Då tar jag med sovsäcken och tillbringar natten i där uppe.

Detaljer

Ju mer tid jag spenderar tillsammans med Conny desto tydligare blir det att naturfotografering handlar om små marginaler och massor med detaljer.

– Man måste förstå samspelet mellan naturen och ljuset, säger han. För att jag ska få just precis den där soluppgången jag vill ha måste dimmorna ligga helt rätt, ljuset måste falla in på rätt sätt och när allt stämmer har ändå jag bara 15 minuter på mig. Sedan är ögonblicket förbi.
– Det där då, undrar jag och nickar mot en udde i sjön.
– Ett av mina mobila gömslen. Jag fotar fiskgjuse i juli och augusti. Där mynnar också Sikån.
– Där du fotade sångsvanarna, frågar jag och minns bildvisningen från kaffepausen tidigare. Han nickar samtidigt som han säger åt mig att lägga bort paddeln.
– Nu är det du som är fotograf. Han räcker mig den stora spegelreflexkameran.

Året runt

När Conny inte fotar själv tar han, genom sitt företag Wildshots Sweden, med sig människor ut på ärliga och äkta naturupplevelser i trakterna runt Kalvträsk.
Höst och vinter är det främst kungsörn som gäller. Dock kommer också korp och rödräv och duvhök och olika hackspettar och andra småfåglar förbi gömslet.

– För att inte tala om norrskenet, fullmånen och stjärnhimlen, säger han.
– Kan tro att den glittrar som i sagorna.

Under våren har man också goda chanser på orr- och tjäderspel som dessutom går att kombinera med kungsörn. Och sommartid är det bäver, sångsvan, storlom, älg som gäller. Och då gärna från kanot, förstås.

Svårregiserat

Fotograferna som besöker Kalvträsk är drivna amatörfotografer och ofta nog så kunniga, om inte kunnigare, än professionella fotografer.

– Semi-proffs kanske man säga, säger Conny. De förstår att det inte finns några garantier och vet att uppskatta ögonblick då allt faller på plats.
– Upplevelser som baseras på vilda djur är förstås svårregisserade, säger jag.

Vi följer Svartåns slingrande meanderbågar. Conny styr kanoten och jag håller utkik, med kameran i ett fast grepp. Här och var ser vi bäverkanor och precis innan vi ska runda en snäv krök viskar Conny:

– Bäverhydda, och pekar med paddeln.

Jag höjer kameran. Sätter ögat mot sökaren och gör det varje riktig naturfotograf skulle ha gjort – jag väntar på ögonblicket…