Mellan två världar i Kukkolaforsen

Två byar med samma namn på var sin sida om den mäktiga Torneälven. Kukkola är något alldeles speciellt och på många sätt ett bevis för att Tornedalen är sin egen alldeles underbara värld av smaker och upplevelser.

”Kukkola är en by och småort i Karl Gustavs socken i Haparanda kommun, invid Torne älv, dryga milen norrut längs med riksväg 99 från Haparanda”, läser jag om Kukkola på Wikipedia. Men egentligen är Kukkola två byar med samma namn, på varsin sida om den mäktiga Torneälven. Och på så sätt också ett slags bevis för att Tornedalen är sin alldeles egen underbara värld av smaker och upplevelser. Området, som är fördelat på två länder, har både en egen kultur och det egna språket meänkieli.

Varje år, första helgen efter Jakobsdagen, är det sikfest i Kukkola. Fisket efter lax och sik har alltid varit stapelföda och en viktig inkomst för traktens bönder och nybrukare. Kukkolaforsens strida strömmar och att den är relativt grund gjorde den perfekt för en närmast unik fiskemetod – håvning. På sikfesten halstras och röks den nyfångade fisken och bjuds sedan till gäster för försäljning. Färskare kan inte vildfångad fisk ätas. Och äta bra och gott är något som verkligen prioriteras på Kukkolaforsens anläggning.

Sikhåvningen är förstås ett tröttsamt och påfrestande fiske. Att hantera en håv med sex meter långt skaft i strömmande vatten i flera timmar är jobbigt. Därför delade byborna upp sig i lag och jobbade i olika pass när siken steg i älven. Dessutom byggdes olika konstgjorda armar av trä, så kallade pator, ut i älven så att fiskarna lättare skulle komma åt med håven. Det här fisket, håvningen från pator, är faktiskt unikt. Det härstammar från medeltiden men används egentligen bara i Amazonas och i Swedish Lapland numer. På Kukkolaforsens anläggning kan du ta del av allt detta i en kulturvandring och på byns museum.

Och vad är egentligen bättre avkoppling efter en hård dags arbete med att fånga och rensa fisk? Ja, en bastu och en kall en är väl aldrig fel. Bastu, eller sauna som det förstås heter här, har blivit en global rörelse i SPA-trendens fotspår. Sauna är mötet mellan jordens fyra element: jord, luft, vatten och eld. Och i saunan är alla jämlika i sin nakenhet som människa. En bra plats för möten, för avkoppling och hälsa.

Svenska Bastuakademien bildades i Jukkasjärvi men har numera sitt säte i Kukkola. Med mottot: ”In sauna veritas”, vilket översätts till ”i bastun råder sanningen”. På Kukkolaforsens anläggning finns också ett flertal olika typer av sauna, där rökbastun är den kanske mest unika upplevelsen och samtidigt den mest ursprungliga bastukonstruktionen. Genom att röken i princip helt desinficerade lokalen var det i rökbastun som det nyfödda barnet såg världens ljus och där man lade de som skulle förberedas för den sista färden. På så sätt blev rökbastun livets början och slut. Centralt i alla människors liv. Men de flesta kan nog kan tycka att en vanlig bastu som avslutas med att man antingen dyker ner i närmaste snödriva eller ut i den brusande älven är tillräckligt exotiskt. Det är det ju också.

Så efter att vi upplevt bastun från sitt allra bästa och njutit lunch på halstrad och rökt sik direkt från älven känns det ju som det snart är dags för middag. Jag är helt säker på att jag ska njuta Kukkolas egna tapas på sik, lax, älg och ren till förrätt. Mitt resesällskap är precis lika säker på att det blir kaffeost med hjortronsylt till efterrätt.

– Men vad blir det då till huvudrätt?

– Ja du, det är frågan? Men det känns väl nästan som om vi nu är i Tornedalen så får det bli Dopp i kopp. Eller hur?

– Ja, det har du ju rätt i.