Nordenskiöldsloppet – en historia

Världens längsta långlopp på skidor, 22 mil, går av stapeln i Jokkmokk. Hur började allting och varför?

Vad som föregår i huvudet på en människa som ska åka mera än 20 mil skidor är inte gott att veta. Det är nog många saker. Säkert lika många som det finns åkare. Varje år åker ungefär 30 000 människor Vasaloppets nio mil. Men i ett lopp som är tänkt att vara 13 mil längre, vad händer då i en människas huvud? 22 mil skidåkning är snarare något som lockar deltagare i hundratal än tusental. Det är tufft och förstås mentalt okänd terräng för de flesta.

– “Vi gör det som en kul grej”, så sa i alla fall jag och min kusin Viktor innan loppet berättar Frida Lind-Oja på Camp Ripan i Kiruna när jag ringer och frågar vad hon tänkte innan starten på det första moderna Nordenskiöldsloppet i Jokkmokk.

– Vi ville bara göra det och vi visste att vi skulle klara oss runt. På så sätt är jag nog mer nervös inför Vasaloppet än nu. Där vill du göra en ”bra tid”, säger hon och fortsätter:

– Här stod vi inför något vi aldrig gjort tidigare, då är det inte lätt att sätta upp tävlingsinriktade mål. Men när du väl kommit igång. Ja, då tar ju den där tävlingsdjävulen över, säger hon och skrattar

– Det är tur att jag har så bra träningsmöjligheter direkt utanför jobbdörren på Camp Ripan med Matojärvispåret och Vargropen. Ja och sedan finns ju Lompis, eller Lombolospåret, nere på byn när man ska träna stakning.

Bra förberedd är alltid en nyckel. Du kan åka Vasaloppet otränad. Många har gjort det flera gånger. Det går inte snabbt, det går inte bra, men det går. Men att åka 22 mil på så sätt fungerar inte om du vill komma fram medan tävlingen fortfarande har uppe tidtagningen eller spåren inte snöat över.

Det moderna Nordenskiöldsloppet gick alltså den 10 april 2016 ifrån Purkijaure i Jokkmokk. Det moderna loppet en hyllning till det första loppet – Sveriges första ultralånglopp på skidor. Den moderna upplagan var tänkt att bli 22 mil – precis som det första loppet 1884. Men vädret ville inte samarbeta. En bana på 18 mil gjordes men då protesterade några tävlande – de ville åka 20 mil – och ville de tävlande åka 20 mil så var det ju självklart så att de skulle göra det. En extra slinga drogs längs loppet. Men från 2017 års upplaga är Nordenskiöldsloppet 22 mil. Precis som i originalet.

Wolfgang Mehl, 51, är loppets arrangör och nyupptäckare. Han säger att intresset var mycket större än han trott och att många storlöpare anmälde sig sent till den första upplagan. Vasaloppssegrare som Jon Kristian Dahl, Anders Aukland, Jörgen Brink och Andreas Nygaard har åkt loppen som genomförts. Och det har varit spännande race. Tidningen Vasalöparens chefredaktör Erik Wickström har också åkt. Han har världsrekordet i att åka långt. På 24 timmar har han klarat av attförflytta sig 439 kilometer. Du kan läsa Eriks tips om hur man klarar sig på Nordenskiöldsloppets webbsida.

Wolfgang Mehl är väldigt nöjd över att han har Red Bull med sig i ryggen. De såg förstås potentialen i världens längsta och tuffaste långlopp på skidor. Ja, de såg faktiskt så mycket potential att de fick Wolfgang att dra igång tävlingen ett år innan han egentligen tänkt det.

Men hur började det här egentligen?

Ja, den moderna varianten började 2009. Österrikaren Wolfgang Mehl, 51, var på Jokkmokk Winter Conference. Han föll pladask för naturen och möjligheten att åka skidor mer än sex månader per år, så han flyttade hit. Snart hörde han också talas om det klassiska loppet och tänkte att: ”Det här är för bra – historisk bakgrund och stort intresse för ultradistans – för att inte göra något av”. Och när sedan Red Bull sa att de var intresserade var det bara att dra igång arrangemanget till minne av ett skidlopp som gick av stapeln 132 år tidigare.

1883 hade en viss Baron Nils Adolf Erik Nordenskiöld, svensk men född i Finland dragit till Grönland. Nordenskiöld var upptäcktsresande geolog på jakt efter världens råvaror, sponsrad av handelsmannen Oscar Dickson från Göteborg. Dickson skulle förresten senare bli känd i en rättegång som gav oss ordet “Baggböleri”.

Nordenskiöld själv är förstås mest känd för Vegaexpeditionen, 1878–1880 som öppnade Nordostpassagen. Men 1883 försökte han korsa inlandsisen på Grönland. Det gick inte alls. När han bestämde sig för att vända tillbaka lät han två samer från Jokkmokk, Pavva Lars Nilsson Tuorda och Anders Pavasson Rossa, ta sig en liten åktur på skidor. Utan packning, annat än det de kunde ha med i gáhktin – som torrkött och något tilltugg – hade de båda samerna dragit iväg.

57 timmar senare anslöt de till expeditionen igen. Då hävdade de att de åkt 230 kilometer österut innan de återvänt. Förutom en liten eländig snöstorm i fyra timmar hade allt gått bra. 460 kilometer skidor på 57 timmar och enligt Tuorda var Grönland inget annat än en vit massa. Helt enkelt ett fantastiskt område för en skidåkare. Ja, han hade i alla fall aldrig varit med om bättre skidföre. När expeditionen kom hem möttes de av stark kritik. Till och med Fritiof Nansen hävdade att det inte gick att åka så långt på skidor på så kort tid.

Så baron Nordenskiöld vände sig till baggbölaren Dickson och frågade om denne kunde sponsra en skidtävling. Och det kunde Dickson. Den 3 april 1884, efter att ha blivit uppskjutet en kort tid för att skidföret var uselt, drog det 16 man starka startfältet iväg.

En av dem som åkte var Pavva Lasse Nilsson Tuorda, som blivit anklagad som lögnare från Grönlandsisen. Anders Pavasson Rossa gav dock tusan i tävlingen, han hade renar att ta hand om. I potten stod förresten en hel hög pengar med dåtidens pengavärde. Pavva Lasse skulle vara med i tävlingen ändå till dess slut eftersom han också blev dess segrare – blott fem sekunder före Per Olof Ländta, på tiden på 21 timmar och 22 min.

Egentligen helt sjukt bra tid.

22 mil i ospårad terräng med skidor som var tunga som plank. Dessutom tog de ju en paus på 1 timme och 45 minuter i Kvikkjokk, där de hann äta en bit mat och styrka sig med både kaffe och cognac.

Även det första moderna loppet slutade i en spurt. John Kristian Dahl, Anders Aukland, Øyvind Moen Fjeld och Jörgen Brink var loss helt i slutet av tävlingen. Brinken fick ge sig medan de tre norrmännen spurtade till mållinjen. JK Dahl kom att vinna, en sekund före sina landsmän. Där Aukland blev tvåa och Fjeld trea på samma tid. Det är svårt att tänka sig att folk efter tjugo mil ska spurta också. Men det är också svårt att förstå att folk åker tjugo mil skidor på åtta och en halv timme.

Damklassen vanns förresten av Lina Korsgren före Britta Johansson-Norgren. I själva tävlingen kommer de in som 24 och 25. Jag frågar sedan Frida Lind-Oja hur hon kände när målet närmade sig?

– Ja, vad tror du? Tack och lov att det är över!

– Det var först senare som jag verkligen kände glädje över vad jag gjort. Just då, där på målrakan var jag bara glad det var över. Jag minns att jag satte mig ner efter loppet. Och höll knappt på att ta mig upp. Det gjorde ont överallt.

– Men det är märkligt hur kroppen fungerar. Fyra timmar senare, när vi ätit lite och satt och småsnackade, började vi redan planera för nästa lopp