Skönheter och odjur

När det kommer till sportfiske är Skellefteå känt för framför allt två saker – laxar och gäddor. Eller skönheter och odjur, om man så vill.

Dimman ligger tät. Det är en av sommarens absolut sista morgonar. Egentligen vet jag inte vad jag gör här. Jag är ju laxfiskare och lax finns i Byskeälven, Åbyälven eller möjligtvis i Kågeälven. Inte här, i Stora Bygdeträsket.

– Jag tror vi börjar i viken där borta, säger Magnus och vrider på gasen så båten planar. Magnus, eller Mangeboy som han kallas, är gäddfiskare. Ja, faktiskt en av Sveriges främsta. För något år sedan fiskade han brallorna av alla sörlänningar i en nationell gäddfisketävling genom att fånga fem gäddor på en sammanlagd längd av 597 centimeter. Samtliga tagna i skelleftevatten. Och idag har han lovat att lära mig fiska stor gädda.

Utmaningar

Magnus berättar att i stort sett alla fiskevatten runt Skellefteå kan producera gäddor över 100 centimeter. Utmaningen ligger i att hitta de vatten där de längsta gäddorna väger tyngst.

– Den största utmaningen med laxfisket, säger jag, är att lära sig blunda. För fakta. Som att det krävs minst tusen kast för varje fångad blanklax i Swedish Lapland. Statistiskt sett.
– Statistik är inget att lita på, säger Magnus och skrattar.

Vi riggar spön. Fem stycken. Det gäller anpassa metoden till omständigheterna. Och nu ska vi fiska Västerbottens största sjö och då är det trolling som gäller.

– Stora gäddor kan stå lite varstans, säger han. En framgångsfaktor är att kunna täcka så mycket vatten som möjligt.

Stora fiskar mäts i centimeter

För Magnus är gäddfiske på allvar. Han fiskar målmedvetet och tänker strategiskt. Ja, han gör till och med sina egna beten, och de har fångat så många och stora gäddor att de numera går att köpa i fiskebutiker runt om i hela landet.

– Du vet, säger jag medan Magnus rotar runt i en av de överfulla betesboxarna, jag har fått en västerbottenslax på 112 centimeter. Knallblank.
– Min största gädda mätte 122 centimeter, kontrar han. Den såg ut som en vattensjuk stock när den kom upp.

Centimetrar är viktiga för en sportfiskare. Förr om åren var det bara vikt som gällde. Kilon och gram. Nu mäter man lika gärna sina fångster. Det har med catch and release att göra, ett begrepp som betyder att man släpper tillbaka fisken efter att man fångat den.

– Stora fiskar gör mer nytta i vattnet, säger Magnus. Catch and release är nödvändigt om vi vill ha ett bra fiske även i framtiden.

Personbästa

Lite försynt avslöjar jag att min största gädda är en sommarfisk på 2,5 kilo.

– Då kommer du att persa idag, säger Magnus. Här är det bra med betesfisk.

Han pekar på ekolodet. Det dröjer inte länge innan det sitter en gädda på ett av Magnus beten.

– Säkert en skaplig fisk, säger han och räcker mig spöet.

Drillningen blir odramatisk. Magnus tar vant gälgrepp på gäddan. Knappa sex kilo visar vågen. Som laxfiskare har jag lite svårt att acceptera hur lätt gäddfisket tycks vara.

– Mindre gäddor är inga större problem, säger Magnus. De riktigt stora, däremot, kräver att man vet vad man gör.
– Mindre gäddor? säger jag förnärmad. Jag har ju precis mer än dubblat mitt personbästa.

Slutet gott?

– Nej, säger Magnus. Inte så här.

Han tittar tomt på det öppna beteslåset. Vi har precis tappat en stor fisk. En riktigt stor, även med Magnus mått mätt.

– Plus tio, säger jag.
– Alla gånger.
– Sånt händer. Det är ju stora fiskar.
– Men inte på det här sättet. Inte på grund av ett öppnat beteslås.

Han hakar på ett nytt bete på spöet. Vi trollar ytterligare en halvtimme. Vi säger ingeting till varandra. Det syns att Magnus tar den förlorade gäddan hårt. Till sist säger han:

– Nä, nu skiter vi i det här.

För ibland måste man bara bryta ihop och komma igen – även om man är en av Sveriges framgångsrikaste storgäddjägare.