Att ta en båttur och simma omkring lite är en ganska vanlig aktivitet runt om i världen, även i Piteå i norra Sverige. Men här, endast tio mil söder om polcirkeln, bjuds på en betydligt mindre vanlig version: båtturen äger rum i 20 minusgrader ombord en isbrytare som väger 400 ton.

Båtturer under sommar och tidig höst är en del av livet för Piteborna. Piteå är en stad vid Bottenviken som välsignats med en rik skärgård. I norra Sverige och Bottenviken i synnerhet finns många skärgårdar med stora öar täckta av sand, sten och tallskogar. Här hittar man pittoreska platser och landskap där de mäktiga älvarna som rinner från fjällen i väster möter havet.

Under sommaren kommer många turister till Piteå och den välkända anläggningen Pite Havsbad för att uppleva detta. Anläggningen, som ofta kallas för Norrlands Riviera, har en campingplats full med stugor, husvagnar dit det kommer mer än tio tusen besökare, främst från Norge och Sverige. För en kommun som annars bara har strax över 40 000 invånare är det förstås en enorm tillgång.

Men vinterturismen vid Pite Havsbad har vuxit under åren och det är båtturer som har blivit den främsta attraktionen. Är man inte insatt kanske det låter motsägelsefullt att turister samlas för att åka båt mitt i vintern, men i den motsättningen ligger upplevelsens unika dragningskraft.

Varma kläder, tjocka mössor och massor av förväntan

I lobbyn av Pite Havsbads hotellbyggnad, den största konferensanläggningen i norra Europa, har en grupp människor samlats. Det är en lördagsmorgon i mars och alla här har två saker gemensamt: varma kläder och tjocka mössor.

För det mesta tar likheterna slut där. Jag lyssnar på sorlet i lobbyn innan vi åker iväg och kan höra åtminstone en handfull olika europeiska språk. Att människor från hela världen samlas här av samma anledning som de har samlats här idag är ingenting ovanligt. Och även om jag inte förstår det mesta av vad som sägs kan jag tydligt känna förväntan i luften.

Har gäster någonsin badat i bara underkläderna?

Efter ett par minuter kommer en ung kvinna fram och hälsar på oss. Hon heter Ulrika Johansson och jobbar som guide vid anläggningen. Ulrika går igenom dagens schema och säger att vi ska gå till båten för att först lyssna på kaptenens säkerhetsgenomgång.

Den entusiastiska gruppen ger sig av och medan vi går lär jag känna Ulrika lite bättre. Hon berättar att det är hennes fjärde säsong som guide på isbrytarturerna och hon pratar om alla de människor hon haft turen att träffa.

Kapten Thomas Wirén välkomnade alla och gick igenom säkerhetsrutinerna innan turen.
Kurt Beyer från Österrike njöt av turen på däck.
Det togs många foton under turen, som tog tre timmar.
Med en vikt på 400 ton och ett stålförstärkt skrov kan isbrytaren enkelt bryta sig igenom istäcket.
Isbrytaren lämnar efter sig en ränna som är omkring tio meter bred.

Vad är det gästerna uppskattar med de här turerna?

Olika saker, men för många utländska gäster är det första gången de sätter sin fot på fruset vatten, vilket förstås är en upplevelse. Andra tycker att den mest fantastiska upplevelsen är att bada i ett hål i isen, säger Ulrika.

Hur fungerar det efter att de har badat, får de värma upp sig i en bastu på båten?

Nej, de får torra handdukar, men de har en speciell räddningsdräkt på sig när de badar, så det är bara deras händer som blir blöta.

Har gäster någonsin badat i bara underkläderna?

Ha ha, ja, igår var det en spanjor och en italienare som gjorde precis det, avslöjar Ulrika.

Hur reagerade de?

De verkade lite chockade, men tyckte samtidigt att det var en fantastisk upplevelse.

Efter en kort promenad kommer vi fram till Pitsundskanalen, mynningen av den mäktiga Piteälven. Här möter den havet efter en 40 mil lång resa från Sulitelmaglaciären i Norge.

På landgången står kapten Thomas Wirén, en pensionerad rederiägare som dedikerat över 40 år av sitt liv till sjöfart. Inte många kan mäta sig med honom när det gäller kunskap om sjöfart i ett arktiskt klimat, eftersom hans rederi bland annat spelade en viktig roll när den norska oljeindustrin etablerades i Nordsjön.

Thomas går igenom säkerhetsrutinerna och välkomnar alla ombord på Arctic Explorer, som fartyget heter. Snart hörs ett brummande under däck från isbrytarens enorma dieselmotor och vi känner en lätt masserande vibration under fötterna. Den obligatoriska lukten av dieselolja som fyller luften förbättrar atmosfären avsevärt.

Vi plöjer igenom Bottenvikens tjocka is

Dagsturen är trivsam: solen skiner och temperaturen är ganska hög för årstiden. Vi puttrar ut mot det istäckta havet och passerar samtidigt ett av de finare områdena i Piteå – ett pärlband av villor och trädgårdar vid älvens strand som i folkmun brukar kallas för Guldkusten.

En av guiderna berättar för oss att en tidigare tur ägde rum strax efter en snöstorm som hade klätt Guldkustens villor i ett lager av snö och fått dem att se övergivna ut. Den anblicken såg intressant ut och en av turisterna undrade om det var renskötande samer som bodde där, fascinerad över de vackra hus som de verkade ha lämnat åt sitt öde.

När vi lämnat de snabbflytande vattnet i Pitsundskanalen och nått öppet hav samlas alla passagerare uppe på däck. Snart kommer vi att nå det som alla är här för att uppleva: endast hundra meter framför oss ligger ett vidsträckt vitt islandskap som breder ut sig så långt ögat når. Kommer isbrytaren att skär sig igenom all den isen som en het kniv genom smör, eller kommer det att bli en kollision liknande den som Titanics passagerare bittert fick uppleva 1912? Spänningen når sin höjdpunkt.

Vi träffar kanten av den enorma ishyllan med en fart av ungefär fem knop. Även om vi befinner oss ombord en stålklädd koloss som mäter 37 meter och väger 400 ton spjärnar isen sannerligen emot. Under tiden som Arctic Explorer äter sig igenom den solida vita ytan som skyddar Bottenviken som ett duntäcke, gör de ryckiga rörelserna att passagerarna tvingas leta efter någonting att hålla sig fast vid. Dämpade knakande ljud från is som ger vika blandas med mullrandet från dieselmotorn.

Bredvid mig står en man som har valt att skydda sitt ansikte från de kalla vindarna med huvan på sin jacka. Hans namn är Kurt Beyer. Han kommer från Salzburg, Österrike, och det tar inte lång stund innan vi börjar prata med varandra.

När fartyget stannade tog det inte lång stund innan många fascinerade människor sprang omkring på isen.
Simturen i det iskalla vattnet var en av dagens höjdpunkter.
Övervakade av bland annat kaptenen tog många tillfället i akt att simma iförda speciella torrdräkter.
Det var inte helt lätt att komma tillbaka upp på isen och ibland fick guiderna hjälpa till.
De som badade i det iskalla vattnet uppvisade ofta en uppsyn av förtjusning blandad med rädsla.

Hur hamnade du på en isbrytare i Piteå?

Jag har rest hit för att uppleva vintern och norra Europa, allting är helt nytt för mig. Jag hade aldrig varit längre norrut än Stockholm innan, berättar Kurt för mig.

Vilka andra planer har du, förutom den här båtturen?

Vi har redan hunnit med mycket. Vi har gått på tur med snöskor, åkt hundspann, kört gokart och svävare på isen – många saker som jag aldrig gjort förut!

Vad har varit den bästa upplevelsen hittills?

Å, det är svårt att säga! Kanske att åka hundspann, det var en otrolig upplevelse med en kombination av hastighet, adrenalin och natur, säger Kurt.

Kurt berättar även att han jobbar på kontor och att han därför tycker om att vara aktiv, helst utomhus, när han är ledig. När han talar om sitt besök i Piteå och Norrbotten verkar minnena värma upp honom, även om det nu var kylan och vintern som lockade hit honom.

Ett hål i isen där de modiga kan bada

Efter att ha plöjt sig igenom den till synes eviga isen under en tid, vänder Arctic Explorer tillbaka mot fastlandet. Vi stannar till i en enorm bukt täckt av is för nästa äventyr på resan. En landgång fälls ut och landar på isen med en smäll. Passagerarna samlas kring den och snart får de en och en gå ”iland” för att vandra omkring på den tjocka isen. Snart myllrar det av turister på det frusna havet, turister som häpnar över känslan att vandra på vatten.

I spåret efter den mäktiga isbrytaren blandas mörkt vatten med stora isblock. Fler och fler av passagerarna beger sig till ett ställe ungefär 20 meter bakom fartyget där de väntar på dagens höjdpunkt: ett bad i det iskalla vattnet. Efter ett par minuter lämnar två brandgula figurer fartyget för att ansluta sig till dem, var och en av dem fastbunden vid en guide med hjälp av någonting som mest liknar ett hundkoppel. De brandgula figurerna är de första turisterna som ska ner i det mörka vattnet.

Kapten Thomas Wirén vakar över de välklädda badarna och ger hela tiden lugnande instruktioner. De två brandgula turisternas ansikten berättar för mig att de upplever en blandning av förtjusning och skräck när de långsamt sänker sig ned i det iskalla vattnet.

Efter ett par minuters plaskande och försök att ta sig upp ur det kalla vattnet utan assistens blir de hjälpta upp på isen för att ge plats åt andra. Snart kommer en av de första badarna tillbaka från ett snabbt ombyte till varma kläder ombord och jag tar tillfället i akt att få en rapport från någon som varit i det kalla vattnet.

Hon presenterar sig själv som Monica Gustafsson, en företagare från Älvsbyn, en grannkommun till Piteå. Hon är på den här turen med sin familj och avslöjar att det var första gången hon badat i istäckt vatten.

Hur kändes det?

Det var definitivt en upplevelse, men det var även lite obehagligt. Jag är rädd för djupa vatten och hajar, säger Monica med ett skratt, väl medveten om att risken för att bli attackerad av en haj är synnerligen låg häromkring.

Hur är det för någon som dig att uppleva en sådan här sak, du som till skillnad från de andra turisterna kommer härifrån?

Det var fantastiskt att se hur isen bröts framför båten. Det är lätt att man blir hemmablind för de upplevelser som erbjuds i närområdet; min familj reser mycket men vi besöker inte regionens attraktioner. Vi bor inte långt från Storforsen, till exempel, men vi åker inte ofta dit, berättar Monica för oss.

Storforsen är Europas största orörda fors. Det är en del av samma älv som vi färdades på till en början, men den ligger längre uppströms.

Att se isen krossas av fartyget var spännande för många av passagerarna.
På vägen tillbaka använde vi oss delvis av samma ränna, vilket gjorde att resan gick betydligt fortare.
Isbitarna bildade vackra mönster på vägen tillbaka.
Kapten Thomas Wirén talade med alla passagerarna och svarade på frågor om isbrytaren.

Gruppen av turister som vandrar omkring på isen består både av familjer och större grupper resenärer. Solen lyser och de obligatoriska bilderna med folk som poserar framför Arctic Explorer tas på löpande band. Kapten Thomas Wirén njuter av det vackra vädret, likt passagerarna.

Hur länge har du varit involverad i de här isbrytarturerna?

Sedan 2004. Det här är vårt tioårsjubileum, berättar Thomas.

Hur är det att vara kapten på båten?

Det är väldigt socialt och det är roligt att få träffa så många människor från världens alla hörn.

Du måste ha träffat en del människor under åren?

Ja, flera tusen! Vi brukar ha omkring två tusen passagerare per år; vårt rekord är tre tusen, säger Thomas.

Har du något speciellt minne från alla dessa turer?

För ett par år sedan var det en dam från Finland som frågade om hon kunde få bada i bara underkläderna, och det lät vi henne göra. Hon dök i och kom upp efter en stund och sa ‘Det var trevligt’ och alla var helt mållösa. Det visade sig att hon var en erfaren vinterbadare, berättar Thomas för oss.

Vad är skillnaden mellan en isbrytare och ett vanligt fartyg?

Fören är väldigt rund, nästan som ett ägg, och den här har 20 millimeter tjockt stål.

Vad är den tjockaste is den kan bryta sig igenom?

Omkring 50 centimeter, och när det är minus 20 grader måste du bryta minst varannan dag för att rännan i isen ska hållas öppen.

Isens hållbarhet beror på många faktorer. Om den är solid eller består av många lager på grund av perioder med skiftande temperaturer är en sådan faktor. En annan är om det finns luftfickor i den, eller andra element som försvagar den.

För att kunna stå emot starkt tryck behöver isen inte vara så tjock. 50 centimeter is kan lätt bära en lastbil. Med andra ord är det praktiskt med 400 ton Arctic Explorer när kapten Wirén vill bana väg genom isen.

När vi har njutit av solen och alla de passagerare som var sugna på den unika upplevelsen har fått sin chans att bada går vi tillbaka till restaurangen på fartyget för att tillbringa resten av resan där. Ryckiga rörelser och knakande ljud bildar fortsatt bakgrunden till våra konversationer och vi njuter av en fantastisk fisksoppa. Restaurangen är elegant inredd, med ett tydligt marint tema.

Resten av resan tillbaka låter oss reflektera och vi håller alla med om att det är någonting mycket speciellt med att vara på ett fartyg på havet. Det borde förstås inte komma som någon överraskning för mig, som bor här, men jag kommer ändå alltid att tydligt minnas den mäktiga upplevelsen när Arctic Explorer plöjde sig igenom Bottenvikens tjocka is.

#visitpiteå på Instagram
Läs också
  • Älgsafari, kokkaffe och iskalla dopp

    Svansele Vildmarkscenter är på många sätt ett första steg in i vad som emellanåt kallas för Europas sista vildmark. Från en mjukstart med kokkaffe, kanelbullar och en guidad tur på vildmarksutställning till ett avslutande isbad mitt i ingenstans.

    Ted Logart
  • Vintersim, en hyllning till mörkret och kylan!

    Vissa människor gör det en gång i livet. Några varje vecka, på söndagar vid lunchtid. Vissa gör det av hälsoskäl, några för att de vill visa sig modiga och en del bara för att de vill vinna. Men den enda anledningen du verkligen behöver när du kliver i ett hål i isen, i 0,1° C kallt vatten, är din egen.

    Ted Logart
  • Vintrig matsafari

    Tåget från Kiruna, via Abisko, Björkliden, Låktatjåkko, bort till Riksgränsen är inte bara en vacker resa. Rätt utförd kan den bli en kulinarisk fullträff.

    Håkan Stenlund