Det finns ursprungsbefolkning i 90 länder runt om på Jorden, samerna är det ursprungsfolk som sedan årtusenden har levt i Sápmi. Sápmi är det samiska namnet på de områden där samerna traditionellt verkar. Sápmi sträcker sig över fyra länder: Norge, Sverige och Finland och Kolahalvön på rysk sida. På svensk sida sträcker sig Sápmi över den nordliga halvan av Sverige.

Du kanske tänker på samer som de människorna i norr som håller på med renar och bär färgglada traditionella kläder, men det samiska folket och kulturen är så mycket mer än så. Samerna har en rikedom av tradition, religion, kunskap och kultur, som till viss del liknar andra ursprungsbefolkningar, men samtidigt är högst unik.

Åtta årstider

Om du lever ditt liv i samklang med naturen kommer du så småningom att inse att kalenderns fyra årstider inte räcker till. Att de tolv månaderna uppkallade efter forntida gudar och kungligheter från det gamla romerska riket inte har någonting med din vardag att göra. Därför har samerna åtta årstider, eftersom det alltid finns en årstid mittemellan. På senvintern, dálvve, när solen, beávie, har återvänt och dagarna blivit längre och varmare är våren ändå långt borta. På grund av de kalla nätterna kommer snön ligga kvar ett tag. Den här tiden är vår-vinter, gidádálvve, och förmodligen den bästa tiden för många av oss som bor norrut. Sedan kommer maj – en tid som samerna benämner Miessemánnu som betyder tiden när kalvarna föds.

Allt i den samiska kulturen kretsar kring renen, och de åtta årstiderna är också ett sätt att beskriva renens liv, från vinterbetet i skogslandet till kalvningen vid foten av fjället på väg upp mot sommarens toppar som skyddar mot värme och mygg. Efter gidádálvve kommer våren, gidá, följt av gidágiesse och giesse, vilket betyder vår-sommar och sommar. Men allt har ett slut och sommarens ljusa nätter följs av höstens färger, den tid som kallas tjaktjagiesse, en tid för skörd och jakt innan tjaktja infinner sig och det blir bråttom att göra allt klart innan tjaktjadálvve och sedan dálvve dyker upp. Som vi säger här uppe, varje ny dag är en dag närmare nästa vinter.

Ett nomadfolk

Om du läser om samer kan du stöta på ordet sameby. Termen är lite vilseledande eftersom man lätt kan tolka det som att det finns speciella byar där det bor samer. En sameby drivs som en ekonomisk och administrativ sammanslutning som organiserar renskötseln i ett visst geografiskt område för medlemmarnas bästa. Markerna nyttjas för bland annat renbete, jakt och fiske. Det finns 51 samebyar i Sverige.

Samerna är ett nomadfolk som följt renarna över det vidsträckta betesområdet från fjäll till kust. Idag är den nomadiska livsstilen historia och samerna är bofasta, men renarna vandrar fortfarande från sitt vinterviste till sommarens betesområde. År efter år, som de har gjort i århundraden.

Gákti – samernas högtidsdräkt

Du har förmodligen sett samer på bild eller film, klädda i sina traditionella färgglada dräkter. Kolten, gákti, bärs främst vid högtider såsom bröllop och begravningar men också vid festliga sammanhang. Ursprungligen tillverkades kolten mestadels av material från renarna och andra djur. Päls, läder och senor användes för att tillverka både kläder och skor och kombinerades med klädestyger och band som man bytte till sig eller köpte. Fortfarande används traditionella material i stor utsträckning men även mer moderna material som siden eller sammet har blivit populärt att tillverka koltar av.

Kolten ser olika ut beroende på vilket område i Sápmi du är från. Detaljerna är också olika beroende på kön, eller ibland bärarens ålder eller civilstat. Precis som alla andra kläder, varierar utseendet på kolt något beroende på rådande trender, och den som syr eller designar kolten kan också ge den en viss individualitet. Den traditionella kolten bärs med bälte, näbbskor, skoband och en sjal eller bröstduk i kombination med smycken, byxor och huvudbonad. Smycken var traditionellt en statussymbol. Att ha mycket av det, särskilt om det var i silver, innebar att du hade det gott ställt.

Duodji – samisk slöjd och konsthantverk

Renen kan användas till mycket. Förutom att tillhandahålla mat och kläder, används horn, skinn och senor i samiskt hantverk. För samerna har renen alltid varit helig och älskad. Och det du älskar, bryr du dig också om. Så allt från renarna skulle tas om hand, klövarna kokades tills de utgjorde ett perfekt lim. Aortan kokades, lite som en lång spaghetti. Idag friterar skickliga samiska kockar det – och det smakar precis som bläckfisk. Detta är inte bara en fråga om ”nose to tail eating”, utan snarare ”nose to tail living”. Inget går till spillo.

Duodji är det nordsamiska ordet för slöjd och hantverk. Samerna har alltid skapat med sina händer, och duodji spelar en viktig roll i samisk tradition och identitet. Närhelst något behövdes i det dagliga livet, använde man vad som fanns till hands – läder, senor, rötter, björkbark eller horn och skapade något för hand. Det samiska hantverket har gått i arv i generationer, barnen lär sig genom att se föräldrar och morföräldrar arbeta med händerna. Denna typ av kollektiv kunskap och kunskapsöverföring är känd för samerna som árbediehtu och det genomsyrar den mesta av den traditionella kunskapen. Berättarkonsten hos samerna är stor, det är väldigt få saker som är nedskrivna utan kunskapen delas i fält och vid berättelser kring elden. Det är alltifrån hur man saltar köttet inför torkning till bästa stället att korsa jokken osv. Märkningen Sámi Duodji delas ut till samiska slöjdare och konsthantverkare som besitter genuin kunskap inom samisk slöjd och konsthantverk.

Den som vill lära sig mer om Sápmi bör besöka några av de samiska företagen som finns i Swedish Lapland – de är alla duktiga berättare och delar gärna med sig av sin kunskap.

Ett liv i samklang med naturen

Många samer bosatte sig inte i vanliga hus förrän i mitten av 1900-talet. Istället levde de som nomader och följde renarna. Idag har de renskötande samerna oftast stationära bosättningar, även på sommarens betesmarker i fjällen. I gamla dagar var lávvun – tältkåtan den viktigaste bostaden som monterades ner varje gång man flyttade till en annan plats. Men samerna byggde också kåtor, goahti, på mer permanenta visten, en cirkelformad planlösning med en eldhärd i mitten och en rököppning i taket. Precis som med tältkåtan byggdes de alltid med öppningen österut för att hälsa solen, beaivi, välkommen.

Beaivi betyder sol men är också en gudinna. För kvinnorna var några av gudinnorna viktigare än andra. Urmodern Máttaráhkká som levde med människorna i kåtan med sina döttrar Sárahkká, Uksáhkká och Juoksáhkka. De hade alla viktiga uppgifter i hemmet. Sárahkká, hemmets beskyddarinna som bodde i elden vakade över havandeskapet hos såväl människor som renar. Uksáhkká var portvaktaren vid dörren till bostaden och skyddade nyfödda och människor som gick in och ut. Juoksáhkka var guden som bestämde om det skulle vara en pojke eller en flicka under graviditeten. En annan gudinna i hemmet var Påssioakka, som skyddade köksområdet och hon var också gudinnan att behaga om du ville ha en framgångsrik jakt. Och när man lever sitt liv i samklang med naturen så är det minst lika viktigt att hålla sig väl med dessa gudomligheter som med människorna i sin omgivning.