En natt bland träden

Treehotel i Harads är inte bara en designfavorit bland trädtopparna. Efter en dag full av upplevelser kommer du tillbaka och njuter av lokalt producerad mat från Swedish Laplands skafferi. Det är barndomsfantasin alla drömt om – bara i en lyxigare förpackning.

En filosofi av lugn

En långsam promenad genom björkskogen som omger stigen mellan frukosten på Treehotels restaurant och mitt rum, Mirrorcube, avslöjar snabbt hotellets storhet. Den vackra björkskogen, i svagt morgonljus, låter tankarna resonera av sig självt. Det behövs ingen egentlig stimulans. Livet är nerplockat till en nivå där allt harmoniserar. Jag stryker med handen efter en av björkstammarna längs stigen och det känns nästan som ett handslag från naturen självt. Strävt och resolut, samtidigt välkomnande. Det är lätt att förstå den japanska filosofin om ”shinrin yoku” här i skogen. Hur skog och träd har en slags lugnande effekt från samhällets uppskruvade tempo. En natt i en trädkoja och jag har redan gått ”all in” över fenomenet ”forest bathing”.

Kent och Britta

I dag finner du Treehotel i Harads på otaliga Pinterest boards, Instagram uppdateringar och ”bucket lists” i glossiga resemagasin. Ägarna Kent och Britta Jonsson Lindvall var inte nya i hotellbranschen när de kläckte idéen. Paret hade tillsammans drivit omtyckta, Brittas Pensionat (numer Treehotel Guesthouse), i Harads, i många år. Men sedan tog de allt till en ny nivå. Hur Britta och Kent kom på idén med att öppna Treehotel är förstås en historia för sig. En vän till paret gjorde en dokumentärfilm om att bygga en trädkoja. Kent och Britta insåg snabbt att det fanns något magiskt i detta koncept. De hade ju själva älskat att bygga trädkojor i barndomen. De tänkte helt enkelt att andra också skulle vilja bo bland trädtopparna. Och sen på en fiskeresa 2008, när Kent och några av Sveriges mest kända arkitekter satt runt lägerelden, berättade han om sin idé att göra trädkojor till hotellrum. Det dröjde inte länge innan hans dröm blivit verklighet och Treehotel var designat, ritat och byggt i skogen bakom det dåvarande pensionatet.

En tidskapsel

En timme utanför Luleå, just efter Boden på väg mot Jokkmokk och Polcirkeln, ligger alltså byn Harads. Och i början av byn – när du kommer från Luleåhållet – ligger ett nästan 100 år gammalt pensionat som Kent och Britta kärleksfullt renoverat. De behöll den ursprungliga charmen och karaktären som huset hade och omvandlade det till ett mysigt pensionat och restaurang. Deras vision var att skapa en plats där gästerna kände sig som hemma. Men sedan förstod de ju att ”trädrummen” skulle vara hela reseanledningen. På flera sätt är anläggningen Treehotel en tidskapsel. Samtidigt som de har lyckats bevara charmen och elegansen från en enklare tid; då maten var säsongsbetonad, människor stressfria och gästerna njöt av varandras sällskap; har några av Skandinaviens mest kända arkitekter stått för en modern design. Stigen upp till trädrummen blir på så sätt en tidsresa. Från den stressfria tidskapseln på gästhuset till nästa uppdatering på Instagram.

Att bara vara

Shinrin-yoku är det japanska utrycket för en trend som på engelska kallas forest bathing. Vi vet ju alla hur bra vi mår av att vara i naturen. Ändå är det knappast så att vi ger oss själva chansen. År 2050 beräknas 2/3 av jordens befolkning bo i städerna. Och enligt en undersökning av EPA, environmental protection agency, så spenderar medelamerikanen 93% av sitt liv inomhus idag. Shinrin yoku handlar inte om att göra något, det är inte träning, inte att springa och jogga eller ens plocka svamp. Det är att bara vara. Att uppleva skogens ljus, läten och doft. Dr Qing Li som skrivit flera böcker på temat säger att nyckeln till ett bra ”skogsbad” är att du ger dig tid. Koppla ner från samtidens ständiga uppmärksamhet under ett par timmar. Låta kroppen höra, lukta, se, smaka och känna på skogen. Bli en del av skogens egen ljuskatedral.

Eller så tar du bara in på ett trähotell? Genom rummet Mirrorcube, som är mitt för en natt, växer en stor fura. Jag stryker på den då jag får chansen. Sippar på ett glas rött och struntar i någon ny uppdatering i feeden. När vinden viner rör sig stugan lite. Liksom svajar. Jag är verkligen i en träkoja.

Kents favorit?

På kvällen, efter en dagstur med bilen till Jokkmokk, Polcirkeln och sedan Storforsen är jag åter tillbaka på hotellet för middag. Det är väldigt sällan jag missat någon sådan i mitt liv. Maten är från Swedish Lapland med lokala ingredienser. Älg, röding och ren serverad med färska tillbehör från skog och mark. Lokalt i så stor utsträckning som möjligt. Kocken Sebastian Gröndal har på flera sätt utvecklat köket och satt dess riktning. Vare sig du bor på Guesthouse eller i ett av ”Trärummen”, är måltiderna en klassiskt kulinarisk upplevelse. Kent kommer förbi på kvällen och hälsar på gästerna. Han är en man med många järn i elden. Jag frågar honom vilket som är hans favorit. Han ler:

– Nej, det kan jag inte svara på. Tidigare var balkongen på Cabin det högsta utsikten, tio meter över marken. Men sjunde rummets golv ligger på 10 meters höjd, så där bor du förstås verkligen bland trädtopparna.
– Men du vet, Fågelboet eller UFO, Spegelväggar eller röda spån. Det är så många olika saker, så mycket charm och karaktär i varje rum.

Framtidsspaning

Och sedan frågar jag naturligtvis Kent om fortsättningen. Om han har nått fler rum på gång. Han ler ännu mer, och säger att det återstår att se vad framtiden bestämmer. Innan han går vidare, passar han på att önska oss en trevlig middag och just precis då bärs en renfilé in till varmrätt. Det kommer att bli alldeles utmärkt det här. Det är barndomsfantasin vi alla drömt om, fast tvärtom. Som barn kom du hem efter att ha lekt i din trädkoja hela kvällen för att njuta en hemlagad måltid. Här leker vi ute på dagarna, äter och mår bra, sen sover vi i kojan på nätterna. Så, på väg genom skogen, på väg till min designade koja, efter middag, stryker jag handen mot en björkstam. Det är naturens eget välkomnande och sträva handslag. Forest bathing tagit till nya höjder.

Pressbilder från Treehotel.