En vanlig missuppfattning om surströmming är att fisken är rutten. Det är fel. Fisken är fermenterad vilket betyder att den konserverats via jäsning, en metod som använts i hundratals år. Det är under fermenteringen som fisken får den karaktäristiska smaken och lukten.
Kanske har du sett något roligt klipp där personer äter surströmmingen direkt ur burken? Så äter vi absolut inte denna delikatess. Köttet plockas försiktigt bort från fisken och de små bitarna läggs på ett tunnbröd eller i en mjukbrödsklämma, ofta tillsammans med smör, kokt potatis, hackad lök och gräddfil. Mums!
De senaste åren har bristen på råvaran, strömmingen, gjort att butikerna tvingats ransonera försäljningen. Bristen har gjort att långa köer bildats utanför butikerna när lokalbefolkningen desperat försökt få tag på burkar till premiären. Vissa år är efterfrågan högre än tillgången.
Fram till 1998 fick surströmming inte säljas före premiären som alltid inträffar tredje torsdagen i augusti. I dag får surströmming säljas året runt men många håller på traditionen och väljer att vänta in premiären och äter bara surströmming en gång om året.
Surströmming brukar toppa listan över den mest illaluktande maträtten i hela världen. Och visst, för den oinvigde så är lukten verkligen speciell och lockar kanske inte fram hungern. Men om du väljer att testa delikatessen, och äter den på rätt sätt med tillbehör, kommer du märka att den inte smakar som den luktar. Fisken är salt och syrlig och med en kraftfull smak som balanseras upp av tillbehören.
