A SWEDISH LAPLAND STORY

En gourmetvandring

Foto: Håkan Stenlund

Text: Håkan Stenlund

Stekt röding och kokt potatis, i all sin enkelhet. Det var länge sedan jag åt så gott, och så enkelt. Den goda smaken hör också ihop med en mycket enkel sanning: Hunger är den bästa kryddan.

Vi kom iväg lite för sent från Björkliden, på vår vandring till Låktatjåkko fjällstation. Guideböcker och information brukar säga att det är nio kilometer. Men det ska du ta med en nypa salt, det kan vara någon kilometer längre. I alla fall känns det alltid så. Som vandrare vet du sedan länge att kilometer inte är det du kollar efter, utan det är tid som räknas. Nio kilometer är ungefär tre timmars vandring. Det är en enkel regel att hålla sig till på fjällvandringen, tre kilometer tar ungefär en timme att vandra. Och på samma sätt tar 300 höjdmeter en timme att bestiga. Och detta i ett makligt men bra vandringstempo. För att hinna till den utsatta middagstiden på Låkta hade vi bara drygt två timmar på oss, och fick därför jäkta. En god middag vill du inte komma försent till men du vill inte heller springa till den. Men nu sitter vi alla fall här, med kyld Chablis och stekt röding med en utsikt värdig en fjällvandrare.

låktatjåkko, håkan stenlund, 1920 x 1080
låktatjåkko fjällstation, Håkan stenlund
låktatjåkko fjällstation, Håkan stenlund
Framme vid Låktatjåkko, Sveriges högst belägna fjällstation.
Ingen brådska.
Midnattsljus.

Äta gott

Vi ska vandra en vecka i Kirunafjällen men också, ja, kanske rent av primärt, äta gott. Så fort vi klivit in på Låktatjåkko, som den här kvällen badar i midnattsljus och finväder, lämnat vår ryggsäck, satt oss ned till bords och fått ett glas, så börjar lugnet infinna sig. Förrätt, huvudrätt och efterrätt följer innan värdinnan Ulrika berättar var vi ska checka in och bo. Hon informerar också om att bastun fortfarande är varm och att man från Låktatoppen kommer se midnattssolen denna kväll. Vi gör som vi blir tillsagda. Äter klart, tar en bastu, gör oss hemmastadda och går sedan ut på vandring mot toppröset vid Låktatjåkko. Utsikten är bedårande i all sin steniga ödslighet. Solen håller sig ovan horisonten. Det är något speciellt med det här fenomenet av evigt sommarljus. Att solen är uppe ovan horisonten i två månader i ett sträck men att det förstås är ljust hela dygnet ändå i en månad till. Jag kan aldrig riktigt få nog av det.

På morgonen är det frukost på fjällstationen. Vi har ingen egentlig brådska, eftersom vi bestämt oss stanna två nätter här. Idag ska vi göra en dagstur bort mot Kårsavagge. En vandring, som om man fortsätter, tar dig ändå bort till Abisko. Dit ska vi också i sinom tid, men inte idag. Idag går vi bara på en fin dagstur. I kväll väntar en lågtempererad älg på oss till middag på Låktatjåkko, det har jag hört mig för om innan vi gav oss av och löjrom på den klassiska låktavåfflan.

låktavåffla, håkan stenlund, 1920 x 1080
Låktatjåkko är känd för sina våfflor.
låktavåffla, håkan stenlund, 1920 x 1080
Låktavåffla med Kalix Löjrom.
gourmet hiking, låktatjåkko, Håkan Stenlund, 1920 x 1080
Och utsikten sen!

Vandring på vinglasavstånd

Det var Osvald Jonsson, som driver Fjällhästen i Ammarnäs, som myntade uttrycket ”vandring på vinglasavstånd” en gång när det skulle förklaras vad bekväma dagstursvandringar egentligen handlar om. Och Ammarnäs är också ett perfekt ställe för sådant. Det är bara att hysa in sig bekvämt i byn och ta sig ut på olika dagsturer. Men alltid hemmabasen och restaurangerna i närheten. Det goda livet instoppat i ett par vandringskängor. Och det finns förstås många fler platser i fjällen för det: Saltoluokta, Vuoggatjålme, Årrenjarka och några till är bra för dylika bekväma stopp. Det man vill är att ha en plats som i alla fall har ett antal ”loopar” eller turer att tillgå. Att gå samma sträcka fram och tillbaka under en långhelg är inte speciellt spännande. Men har du några toppar, och ett par turer som gör en loop i landskapet så har du faktiskt trevliga dagar framför dig. Att vi har valt att åka till Kirunafjällen, till Abisko, Björkliden och Riksgränsen, beror på att här finns väldigt fina turer lättillgängligt samtidigt som här också finns ”vinglasavstånd” till bra kök.

tjuonavagge, lapporten, carl Johan Utsi, 1920 x 1080
Utsikten över Čuonjávággi är ikonisk.
Foto: Carl-Johan Utsi

Vyer

På eftermiddagen den tredje dagen går vi ner från Låktatjåkko för att stanna i Björkliden en natt. Jag tar en hamburgare och en pilsner i lobbybaren. Ibland behöver du inte mer efter en dags vandring. Jag vet inte, men saltet på pommes frites känns nästan nyttigt efter en dag i värme och vandringsskor. Det är inget glamoröst över burgaren, men utsikten över Čuonjávággi, eller Tjuonavagge, från lobbyn på hotell Fjället är nått alldeles speciellt. Det är på alla sätt ikoniskt och går inte riktigt sluta se på.

Dagen efter tar vi oss ann Björklidens närområde innan vi ska byta plats. Vi går på spaning, från vattenfall till vattenfall. Vi går västerut förbi Kratersjön till vi kommer ner på Rallarleden som vi följer tillbaka till hotellet. Men vi nöjer oss inte med det, utan går vidare österut halvannan kilometer bort till Koppasjokken och några andra fina fall. Den medhavda matsäcken slinker ned när vi sitter i solen borta vid Koppasjokkgrottorna. Jag passar på att klättra ned några meter i grottingången, det är en verkligt sval vind som blåser från underjorden. När vi känner oss mogna går vi ner till Björklidens kanske mest kända fall, Silverfallet, eller Rákkasgorži som det heter på samiska, nere vid E10. Där finns också en helt underbar strand med runda stenar. Vi förtjänar ett dopp, där både solen och utsikten mot Čuonjávággi värmer.

gourmet hiking, Håkan Stenlund, 1920 x 1080, vattenfall, waterfall
vattenfall, waterfall, Håkan Stenlund, 1920 x 1080
Det är något med vattenfall.

En dröm

Niehku betyder dröm på nordsamiska och för många som hängt här i Riksgränsen, sedan Olle Rimfors tid, är det säkert med en känsla av att ett sådant hotell som Niehku Mountain Villa vore en dröm. Men när du sätter dig tillrätta i restaurangen och kvällens förrätt bärs in, en lättrimmad rentunga med sås gjord på renblod, följt av en hårdfriterad fläsksvål, så vet du att det blir en fin kväll. När sedan den numera klassiska rentartaren på Niekhu, med mandelpotatischips, följer så börjar det hela likna en välbekant dröm. Niehku är egentligen ett helknäppt projekt. Två vänner, Strumpan och Jossi, som tillsammans med ett par goda finansiärer, har byggt ett av Sveriges coolaste designhotel i princip längts upp och längst bort. Och det är inte bara i Sverige som hotellet fått fina recensioner, 2019 vann Niehku Prix Versailles första pris för världens bästa hotellinteriör. Det trodde man ju inte när man brukade vara här och klättra på den industrilokalsruin som går rakt genom hotellet. Det här var tidigare ett lokstall, där tåg reparerades och fixades till på sin resa mellan gruvan i Kiruna och hamnen i Narvik. En av lokstallets smörjgropar har förresten blivit en annan cool designeffekt, en vinkällare nedsänkt under restaurangens glasgolv.

Niehku Mountain Villa

Niehku är nordsamiska och betyder dröm. Och från maten till utsikten, från inredningen till heli-skin är Niehku Mountain Villa inget annat än en dröm som går i uppfyllelse.

niehku exterior, Håkan Stenlund, 1920 x 1080
Det här var tidigare ett lokstall, där tåg reparerades och fixades till på sin resa mellan gruvan i Kiruna och hamnen i Narvik.
niehku interior, håkan stenlund, 1920 x 1080
Numer är det Niehku Mountain Villa, ett prisvinnande designhotell.
niehku restaurant interior, Håkan Stenlund, 1920 x 1080
Och i restaurangen har en smörjgrop, för dåtidens lok, blivit en perfekt vinkällare.

Den vackra stendalen

Vandringen vid Riksgränsen är också fin och tacksam. En tur upp till Katterjauresjön,följt av en lättsam bestigning av Nordalsfjäll, innan du smyger ner mot hotellet igen, via det som för skidåkare är känt som ”Stora ölturen” och som leder förbi husen på norska sidan i Björnefjell, är en fin och lite utmanande dagstur som bjuder på många biotoper och vyer.

En annan självklar vandring är förstås Stendalen upp till Trollsjön. På samiska heter den Geargevággi, som försvenskats till Kärkevagge, men som betyder Stendalen. Och när du knallar upp förstår du varför, dalens vackraste formationer är alla makalösa stenstoder. Och i dalens slut ligger Rissájávri, i vardagstal oftast benämnd som Trollsjön. Den lilla sjön har Sveriges klaraste vatten, med ett siktdjup på över 30 meter, och när du hoppar i så känns det ibland som om det också är Sveriges kallaste vatten. Hur som helst är Kärkevagge en underbar vandring, för stora och små, och dalens stenformationer fångar alltid uppmärksamheten hos vandrare som vill ha något att visa upp på sin Instagram. Och efter dagen går du vidare ner och återvänder till bekvämligheten i en sanndröm.

kärkevagge, håkan stenlund, 1920 x 1080
trollsjön, håkan stenlund, 1920 x 1080
I den underbart grönskande dalgången ligger tusentals enorma stenblock utströdda. Spår av en istid i tillbakadragande.
Och i dalens slut ligger Rissájávri, i vardagstal oftast benämnd som Trollsjön. Den lilla sjön har Sveriges klaraste vatten, med ett siktdjup på över 30 meter.

Vilda smaker

Sista dagarna på denna gourmetvandring stannar vi till på Abisko Mountain Lodge. En gång i tiden byggde Dick och Mina Johansson-Dahl detta för att ta hand om helikopterskidåkare på vintern och bergsklättrare på sommaren. Men köket deras, Brasserie Fjällköket, blev allt mer populärt och idag är businessen lika mycket vinterns besökande norrskensturister och sommarens besökare i behov av vild wellness. De som tycker om att äta gott och må bra. Kvällens förrätt är en blomkålssoppa med rimmat innanlår från ren, till vilken den spanska cavan jag haft som fördrink också smakar utmärkt. Efter det blir det torskrygg.

En av fördelarna med detta område, Kirunafjällen, är förstås att närodlat och lokalt bjuder på allt ifrån typiskt vilda smaker från den svenska fjällvärlden, men också det norska kulturlandskapets frigående lamm och förstås allt som Atlanthavet bär med sig av. Sitter du i Riksgränsen kan du väl nästan kasta sten ner i Rombaksfjorden, det är i alla fall en fin vandring eller cykeltur ner dit. Och hit till Abisko är det ju bara några kilometer till. Det är en skön mix på typiskt nordliga smaker. Du kommer inte undan de handplockade hjortronen eller den lågtempererade älgen. Det hör till och det är gott. Kanske speciellt eftersom du även denna dag passat på att njuta av den svenska fjällvärldens kanske mest lättåtkomliga fjällvärld. Liften upp till Abisko Sky Station, på fjället Nuolja. Och eftersom du kände dig lite sugen hann du förstås med en fika där innan du promenerade ner till Fjällköket. För ännu en förbeställd middagsfest på vinglasavstånd.