Byskeälven mynnar i norra Västerbotten, knappa 30 kilometer norr om Skellefteå och 100 kilometer söder om Luleå. Byskeälven är en formidabel flugfiskeälv. Ta bara det faktum att älven faller imponerande 38 meter på de sista 11 kilometrarna innan havet och på ett enda fiskekort kan du komma åt en älvssträcka om 100 kilometer dubbel strand! Jo, det är klart att alla 100 kilometer inte är formidabelt laxvatten, men fiskeplatserna är många och älven fylld med möjligheter. Medelvattenföringen i Byskeälven är cirka 41 kubik, men många menar att älven fiskar som allra bäst strax under 100. Dessutom är Byskeälven lättillgänglig. Det går bilväg på älvens norra sida och skogsbilvägar längs stora delar av den södra.
– Men tro inte att det bara är att gå ut och hämta en byskelax, ler Andreas Andersson, dedikerad laxfiskare. Född och uppvuxen längs Byskeälven.

Laxsäsongen

Laxsäsongen börjar i slutet av maj. Då fiskar byskefiskarna tungt. Däribland Andreas.
– När det är bra tryck på vattnet gäller det att komma ner till fisken, menar han.

Tumregeln säger att ju djupare desto bättre och själva poängen med sjunklinefisket är att ”hänga” flugan så nära laxen som möjligt. Och det är en konst.
– Det är inte bara att haka på det tyngsta du har och hoppas på det bästa. Det är viktigt att ha koll på grejerna. Annars kommer du hela tiden att i botten eller, än värre, riskera att felkroka en lax. Det kan framför allt hända om du sveper flugan fort och djupt. Tänk, hög spöföring och snäva kastvinklar.

Andreas menar att du aktivt måste anpassa ditt fiske efter den aktuella platsen och de aktuella förutsättningarna.
– Orkar jag inte byta lina på en ny fiskeplats, kan jag lika gärna åka hem och sova, skrattar han.

När det blivit något varmare i vattnet och flödet gått ner kan det vara läge att svepa flugan närmare vattenytan på mer traditionellt sätt.
– Då är ett hett tips att fiska flugan så fort det bara går.

Lite avhängigt väder och vind fiskar älven vanligtvis bra under hela juni månad. Juli däremot, innebär ofta badväder med höga vattentemperaturer som följd. Det försvårar fisket rejält och oftast krävs ett ihållande sommarregn för att få fart på laxarna. Under augusti sjunker vanligtvis vattentemperaturen och steg av mindre lax kan då komma upp i älven. Under den här delen av säsongen börjar laxar som stått i älven allt mer att anta lekdräkt.

Tuff älv

Förutom att kasta tunga sjunklinor ska en byskefiskare vara beredd på att vada djupt. Givetvis inte alltid och på alla platser men Byskeälven är tuff. Helst tidigt på säsongen. Det ska man ha klart sig. Det gör att Byskeälven inte är för alla. Men å andra sidan är det få fiskar som värmer ett sargat flugfiskarhjärta som en silverblänkande byskeälvslax mot en fond av skir försommargrönska.

Byskeälven är inne i en positiv trend. År 2015 passerade närmare 5000 laxar genom fiskvägen i Fällfors. Året innan nästan 6000. Spöfångsterna låg på dryga 1000 (reds. anm, i fångstrapporteringen görs dock ingen skillnad mellan nystigen och övervintrad lax) fiskar varav närmare 75 procent fångades på fluga. Det är imponerande siffror som också har gjort att intresset för Byskeälven har ökat markant de senaste åren. Byskeikonen Anders Cederberg minns:
– För trettio år sedan var vi 13 aktiva laxfiskare i Byskeälven. På den tiden samlades vi i Landfors. Det var liksom utgångspunkten. Ibland var det någon av oss som hade sett en fisk och då fick vi andra stora öron. På den nivån var det. Älven var lång och fiskarna få. Det satte sin prägel på fisket och på oss byskefiskare.

”Sova kan man göra när man är död”, blev något av ett motto som de första byskefiskarna levde efter och faktiskt något som fortfarande präglar flugfiskarlivet längs älven.
– En byskelax förtjänar man. Så är det bara. Därför får en byskefiskare aldrig bli bekväm, man måste ha hårt pannben och järnvilja. Ja, ibland vara på gränsen till dumdristig.

Dessutom är ofta trångt längs vattnet med skogen nära inpå.
– Jodu, alla typer av överhandskast är egentligen bara att glömma. Du vet, ler Anders och kliar sig i huvudet, det finns enklare laxälvar än Byske.

Zonindelning

Den laxförande delen av älven slingrar sig genom de norra delarna av Västerbotten. Jo, visst kliver en och annan fisk in över norrbottensgränsen också, men de är avesvärt mycket färre och de flesta som menar allvar med sitt laxfiske i älven fiskar således nedströms länsgränsen.

Älven är indelad i fem zoner. De nedersta zonerna är omåttligt populära riktigt tidigt på säsongen.
– Zon 1 fiskas stenhårt när vattenflödet är högt, berättar Andreas, för på sätt och vis är det bara där som du hittar fiskbara platser alldeles i början på säsongen.

Ju längre säsongen lider, och ju mer vattnet sjunker undan, desto fler platser blir fiskbara och såväl fisk som fiskare sprider ut sig längs stora delar av den 100 kilometer långa sträckan.

Jämför med många andra laxälvar i världen är fiskeplatserna i Byskeälven relativt korta. Vanligtvis fiskar du bara en eller högst två fiskare i vattnet åt gång, men i gengäld finns det många platser.
– Personligen fiskar jag helst från Selet och nedström, säger Andreas. Det vill säga zon 1 till 3. Allra helst en bit in på säsongen när många andra flyttar sitt fiske till zon 4 och 5. Jag gillar också att fiska aktivt och rör mig mycket. Hugger det inte på ett ställe åker jag hellre vidare till ett annat, för att kommer tillbaka senare och göra några ytterligare kast lite, säger Andreas.

Efter midsommar blir zon 5 omåttligt populärt.
– Då är förmodligen Blankselet en av älvens mest omtyckta platser, förklarar Andreas. Där uppe ändrar älven karaktär och, med byskemått mätt, hittar man lite längre platser som rymmer något fler fiskare samtidigt.

Utrustning

De flesta byskefiskare använder relativt tung utrustning. Långa spön – gärna femton fot, eller mer – rejäla rullar med bra bromssystem och utrymme för massor med backing. Det ger alla möjliga fördelar. Dels kommer du förmodligen att fiska flugan mer kontrollerat. Du kommer att kasta längre samtidigt som du bättrar på oddsen för att få den där ursinniga byskelaxen på land – när den väl huggit.
– Det är klart, i juli och augusti kan du mycket väl använda kortare tvåhandsspön eller till och med enhandsspön, säger Andreas.

När det kommer till flugor är Den Vanliga en riktigt klassiker. Den Vanliga föddes längs Byskeälvens stränder. Från början var vingen uppbyggd av lite bucktail och lite mer ekorre. Dåtidens byskefiskare bollade mönstret mellan sig och med tiden kom rävhåret och de gemensamma ansträngningarna att göra Den Vanliga till en superfluga och ett standardmönster i mer eller mindre alla humusfärgade laxälvar i norra Sverige.

På senare år har Den Vanliga nära nog kommit att ersättas av Bananflugan, eller kort och gott Bananen. En smutsgul kreation som har många byskelaxar på sitt samvete. Traditionen gör också gällande att man gärna fiskar rätt stora flugor i Byske. Allra helst under försommarfisket.