Piteå

Du lämnar Piteå bakom dig efter några dagar på beachen. Detta är en riktig sommarstad, med Pite Havsbad som Sveriges största camping och fullserviceanläggning, mest känd för långa sandstränder och ett varmt hav. Du äter bra och lever enkelt i Piteås småstadscharm. Nästa restaurang eller vattenhål alltid nära. Kust Hotells byggnad, med sin takterrass, spa och pool sticker ut i stadsbilden. Klassiska Stadshotellet är renoverat, Pensionatet bjuder trivsam miljö och bra pizza, medan restaurang Tage, Ångbryggeriet och Centrum Krog, vet hur grillen ska hanteras.

1. Piteå–Älvsbyn: 53 km

Väg 374 västerut följer Piteälven. I Öjebyn på Hushållningssällskapets anläggningar forskar de om allt från biodynamisk skadedjursbekämpning, bubbeltillverkning enligt champagnemetoden till den bästa rybsen. Här finns också en Paltzeria. Pitepalt är inget som det tas lätt på i dessa trakter. Du kan också välja att ta vägen genom ”norrbyarna”, en lite omväg om vi talar om sträcka men särskilt under sommaren finns det mycket att upptäcka längs vägen. Vill du bo och uppleva landet är både Jössgården och Västi Gård goda alternativ. I Arnemark ser du skylten med Köttservice, lokalproducerat som du ätit av i stan. Bredvid vägen slingrar Solanderleden fram genom furuskogen. I Sikfors finns ännu en camping, Sikfors camping, där du mycket väl skulle kunna spendera natten men du åker vidare, längre inåt landet.

2. Älvsbyn–Storforsen: 48 km

Du kommer inte ifrån Hundberget när du närmar dig Älvsbyn. Ett dominerande intryck. Älvsbyn har två av Norrbottens mest framstående företag i Älvsbyhus och Polarbröd, och den sistnämnda ger dig på ett välförtjänt tilltugg när du sitter ner för att ta in utsikten från Hundberget. Leden upp, lite brant och motigt men så värt! I Älvsbyn finns handel, restauranger, hotell och ett underbart Bensinmuseum som du bara måste kika på.

Sedan åker du vidare västerut, följer älven. Strax väster om Övre Tväråsel kan du åka ner till vattenfallet vid Fällfors, faktiskt en av Norrbotten finaste fiskeplatser. Men om du vill se en fors, så får du ditt lystmäte alldeles strax.

Storforsen

Det är redan eftermiddag, så du checkar in på Hotell Storforsen. Redan när du kliver ur bilen hör du ljudet från Europas största obundna fors. Här faller Piteälven 82 meter på en sträcka av 5 kilometer, men det är de sista två kilometerna som verkligen är magnifika. Bredvid den forsande älven finns Döda fallet, olika jättegrytor och unik växtlighet i detta välbesökta Naturreservat. Storforsens Naturreservat är delvis eller ganska väl tillrättalagt för besökare med funktionsvariation.

3. Storforsen–Jokkmokk: 110 km

Efter morgonpromenad till forsen och frukost åker du vidare inåt landet, efter det som visst också kallas Midnattssolsvägen. Från Storforsen väljer nu väg 374 att följa biflödet Varjisån. Mellan Storforsen och Jokkmokk är det drygt 100 kilometer. Du bestämmer dig för att i sakta mak åka upp till Jokkmokk, eller Jåhkåmåhkke som det heter på Lulesamiska. Väg 374 fram till mötet med E45 består av skog och brukad skog, våtmarker och då och då en glimt av vatten. I Kåbdalis lyser den sparade snön från vintern som vita limpor i skidbacken. Säsongen är inte längre bort än den första frosten. I Tårrajaur finns ställplats vid vägen, liksom på Polcirkeln strax söder om Jåhkåmåhkke.

Jokkmokk

Platsen är förstås mest känd för Jokkmokks Marknad, arrangerad varje vinter, i början på februari, sedan 1605. Detta är på så många sätt en huvudort i den svenska delen av Sápmi, samernas land. Här spenderar du enkelt en hel dag eller två med; Ájtte, det samiska riksmuseet; Fjällträdgården, med sin unika fjällflora och insteg i Laponia; Duodji, den samiska hantverksbutiken och kunskapsbäraren; Stoorstålka, också butik men mer modernt avtryck med enormt mycket garn och fantastiska stickmönster; Jokkmokks Tenn, med rik historia och vackra produkter; Care of Gerd, hudvårdsprodukter med lokala råvaror som blivit en succé. Du kan bland annat välja att bo på camping, på Jokkmokks hotell, eller i de flytande rummen på Peace and Quiet Hotel, men just i natt väljer du klassiska Akerlunds, bredvid biograf Norden och mitt emot uteserveringen på Krog Lokal.

4. Jokkmokk–Kvikkjokk (Årrenjarka) 120 km

Strax norr om Jåhkåmåhkke, efter att du passerat konstkraftverket Akkats – med målningar av Lars Pirak, Lars J:son Nutti och Bengt Lindström, samt ställplats Laponia vid Haraudden, svänger vägen västerut mot Kvikkjokk, Sarek Nationalpark och världsarvet Laponia. Vägen följer nu den dämda Lilla Luleälv hela vägen. I Tjåmotis finns en klassisk avfartsväg till Sitoälvsbron, där många börjar vandringen mot Aktse, Skierfeklippan och utsikten över Rapadalen. Vägen fortsätter till Kvikkjokk, en klassisk fjällstation hos STF allt sedan 1928.

Kvikkjokk vid sjön Saggats har en rik historia. Först och främst i samisk kontext, men såväl Linné som Olof Rudbeck den yngre var här för botaniska studier innan platsen populariserades med STF och Kungsleden. Kvikkjokk är en utgångspunkt för den som vill nå in i Badjelánnda och Sareks nationalparker. Kungsleden passerar genom en portal i fjällstationen ritad av arkitekten John Åkerlund. Om du inte vill promenera in till Rapadalen går helikopterturer med både Fiskflyg och Kallaxflyg härifrån. På kvällen väljer du att äta och bo på trevliga Årrenjarka fjällby.

Laponia, med Sarek och Badjelánnda

Laponia är ett svenskt världsarv och ett av tre världsarv inom resmålet Swedish Lapland. Laponia skrevs in redan 1996 på världsarvslistan och är upptaget både för sina kultur- och naturvärden. Väldigt få världsarv har denna dubbla status. Laponia är Europas största sammanhängande naturlandskap, som till stor del bara påverkats som ett samiskt kulturlandskap, på grund av den nomadiserade livsstilen till följd av renens naturliga migration. Sarek har flera av Sveriges stora 2000 meter höga fjäll och erbjuder verkligt alpin arktisk miljö.

Forskning har bedrivits här länge, Linné och Rudbeck d.y. är nämnda, geografen och geologen Axel Hamberg förtjänar också ett ord. Ett av hans designade hus finns förövrigt att kolla in på Fjällträdgården i Jåhkåmåhkke. Badjelánnda betyder det höga landet på samiska. Just Padjelantaleden, kanske från Staloluokta eller Konsul Perssons stuga, är också klassisk svensk vandring. Inte minst för den som gillar fjällflora.