Trail running i Ammarnäsfjällen

Trail running, eller terränglöpning, blir allt populärare och det visar sig att just Ammarnäsfjällen lämpar sig alldeles utmärkt för ändamålet.

Som en sammanfattning av lapplandsfjällen, lyder en beskrivning av Vindelfjällens naturreservat jag ramlar över. Det är fjällen där man hittar det mesta – högfjällsmassiv, låglänta fjällbjörkskogar, u-dalar och örtesängar. Genom Vindelfjällen går den sydligaste delen av Kungsleden som en vandringens motorväg mellan Hemavan och Ammarnäs, och här finns ett otal andra vandringsleder att upptäcka. Och så råkar, enligt rykten, Ammarnäsområdet vara särdeles bra för att ägna sig åt trailrunning, eller fjällöpning – att springa uppför och nerför i varierande fjällterräng.

– Det känns som om allting som har med fjällen har blivit mer trendigt, oavsett om det är löpning, vandring eller MTB, det vill säga cykling, säger multisportaren André Vollan Johansson. André har sin bas i Ammarnäs – här bodde han som liten, hit kom han efter gymnasiet och här jobbar han som guide. Och när André är ute på löptur, så går den turen uppåt och utför. Ammarnäsfjällen är nämligen hans egen bakgård: han har sprungit och åkt skidor i fjällen så länge han kan minnas. Han hade fallenhet för det, tyckte det var roligt med träning och att vistas på berg och toppar. Och, fortsätter han:

– Här i Ammarnäs går det uppåt var man än far!

Vi sitter på Ammarnäs Guidecenter, där han är anställd som guide, med varsin kopp kaffe. Solen skiner försiktigt, det är morgonsvalt i luften, och André konstaterar att det blir en fin dag att ge sig ut – han ska nämligen ta med mig. Från Tjulträsk upp mot Gajsatj, beslutar han efter att ha frågat om min obefintliga löparvana och med hänsyn till att jag vill fota. Då kommer man snabbt upp på kalfjället och det är en bra led att springa på, förklarar han.

André både tränar och tävlar en hel del. Långa distanser. Skidåkning, terränglöpning, cykling. Stora tävlingar och små. Och han har sprungit på många ställen: Norge, Pyrenéerna, Sicilien, Portugal. Löparskorna packas med var han än åker, de är ju så lätta.

– Det är fötterna som är den största skillnaden mellan fjällöpning och asfaltslöpning. Fjällöpning är mer tekniskt, man måste tänka på var man placerar fötterna, rätt vad det är kan man trampa fel. Det kräver att man är pigg i huvudet. Och så är det förstås kuperat hela tiden.

– Utsikten är belöningen när man kommer upp på fjället. Det är väldigt skönt att få vara själv också, att få fara ut och springa i fjällen är både frihet och terapi. Jag är lite hemmablind eftersom jag är ute och tränar mycket häromkring, men när det är fint väder kan jag ibland bara stanna till och slås av hur vackert det är. Det är något jag aldrig blir less på, säger han.

Slående vackert är det ju. Redan vid stigens början blir sinnena överväldigade av dofterna från den daggfuktiga fjällbjörkskogen och nyutslagna örter. Stigen stiger kraftigt och vi tittar snart ut över topparna och dalarna runt omkring oss: olika nyanser av grönt, otroligt mycket grönt faktiskt, från mosskuddar och spretiga buskar och små träd att döma av stigens omgivning. Luften känns klar och lätt, men runt sjön nedanför och topparna omkring oss, som Stuor-Ajgart och Suvlåjvvie, ligger ett mjölkvitt, soldisigt filter. Det är förvånansvärt varmt, men blåser när vi kommer längre upp. Här blåser det för det mesta, berättar André. På vägen passerar vi små bäckar och en snölega som André springer över – det är betydligt hårdare yta än man kan förvillas att tro, så här under sommaren.

Åter till frågan varför Ammarnäsfjällen är särdeles bra för att ägna sig åt löpning. Jo, förklarar André, det beror på att det är löparvänliga fjäll. Här är det varken särskilt blött eller stenigt. Här finns dessutom väldigt fina leder att springa på, framför allt de större lederna som är vältrampade, konstaterar han.

– Det finns dessutom så stort utbud här. Man kan springa åt alla olika håll. Och omgivningarna är fantastiska! Jag gillar också att bilvägen faktiskt tar slut här, och att de andra vägarna liksom tar vid – naturreservatet är ju gigantiskt.

Andrés favoritleder för löpning kring Ammarnäs

• Kungsleden söderut mot Äjvesåjvvie med utgångspunkt från Ammarnäs. Mycket stigning i början och bra backträning.
• Kungsleden norrut mot Rävfallet med utgångspunkt från Ammarnäs. Fin löpning och lättaste ställena att komma upp från byn. Kungsleden passerar vid sidan om slalombacken.
• Kungsleden norrut mot Adolfström med utgångspunkt från parkeringen vid Biergenis. Lite flackare löpning, men utsikt över Ammarfjället och Guvertfjäll.
• Leden mot Gajsatj med utgångspunkt från Tjulträskparkeringen. Snabb topptur.

Andrés råd till dig som vill börja med fjällöpning
Det finns inga genvägar, men fördelen med att springa uppför är att man snabbt får bra kondition av det. Man kan börja med korta sträckor, och att gå uppför och springa utför. Och har man inte tillgång till fjäll, kan man börja med att öva i en slalombacke.

Lämplig utrustning

• Trailskor som torkar upp fort.
• Bra kläder som inte skaver. Det krävs lite rejälare kläder än om man är ute på asfalt.
• För längre löpturer kan det vara bra att ha en liten ryggsäck med extrakläder och energi.
• Karta och kompass om man springer på ett nytt ställe. Telefon, om man skulle ramla.