Det finns fortfarande platser där du inte behöver fråga om koden till det trådlösa nätverket. Platser där du kan lägga bort mobilen för att umgås – inte minst med dig själv. Den samiska ekolodgen Geunja och fiskecampen i Tjuonajokk är två av Swedish Laplands finaste sådana platser.

Mikael Vinka har en passion för sin historia. Redan som barn förstod de äldre i hans omgivning att han älskade att höra på de gamlas historier. Och att han, genom att lyssna på historierna, skulle föra dem och framför allt kunskapen vidare. Det är inget unikt, den samiska historien – precis som många andra urfolks – är en berättad historia. I avsaknad av ett skriftspråk fick historien berättas, och berättas om igen, vid lägerelden.

Mikael stryker med handen på den handbilade timmerväggen på storstugan i Geunja och säger:
– Förr i tiden var det två saker som var viktiga när vi skulle välja bostad. Den ena låter som rena shamanismen men den andra är helt praktiskt.

– Först skulle man känna sig välkommen. Man gick helt enkelt omkring och funderade på om det här kändes som en bra plats för en bosättning. Man satte sig ned och lyssnade till vad naturen och andarna förmedlade.

– Och det är klart, om du sätter dig där på backen imorgon bitti och tittar ut över sjön så är jag säker på att du kommer att uppleva att det här är en bra plats, säger han och pekar mot en kulle vid sjön.

Mikael Vinka. Foto: Jess McGlothlin

Den samiska eko-lodgen

För en stadsbo som lever mitt i den hektiska tidsåldern som hittat på ordet ”fastighetskarriär”, är det kanske lite svårt att ta in det faktum att man ska lyssna till ”andarna” gällande om bostaden är bra eller inte. Men sen, och med handen på hjärtat, minns du ju att en del lägenheter och hus var bättre än andra. Att en del sitter kvar, medan det med andra hus är som om du aldrig ens har bott där.

– Men det kanske viktigaste var att det fanns vad vi på samiska kallar en ”galti”, en kallkälla. En
vattenresurs som gav vatten året om. Kallt och rent på sommaren och som inte frös igen om vintern.

– Vi går dit sen, så förstår du vad jag menar.

När Mikael och Ann-Kristine Vinka skulle bygga Geunja – Sápmi Eco Lodge i slutet på 1990-talet var det många saker som spelade in. Mikael såg att många gamla traditionella samiska byggnadsverk bara stod och ruttnade i Vindelfjällens Naturreservat, området där hans sameby vistas. Området där hans familj har hela sin historia. Mikael såg att historiska byggnader och byggnadssätt försvann. Och i en tid när frysboxen och bilen gjort hela det nomadiserade livet annorlunda kände han att han ville göra en insats för historiebärandet och byggnadsvården. Mikael förstod att en småskalig hållbar turism var det sätt han kunde finansiera sitt projekt på. Om man nu någonsin riktigt kan finansiera ett arbete som tagit 20 år av livet och inte någonsin blir riktigt färdigt.

Foto: Jess McGlothlin
Geunja – the Sápmi lodge

I tre decennier har Mikale Vinka och hans familj tagit emot gäster i deras hem i Vindelfjällen.

Besök geunja.se för mer information.

Goáhtin

Vi går från storstugan bort mot den första byggnaden, en riktig goáhti, som ställdes upp. En kåta byggd på traditionellt vis, med resvirke som sedan täckts med tre lager näver som material i väggarna – eftersom näver inte släpper igenom väta. Goáhtin täcktes sedan med torv och jord som både isolerar mot varma soldagar och kalla vinternätter. Eldstaden har sin självklara plats i mitten, som värmekälla, som myggdödare, som spis och rökeri. Nyplockad dvärgbjörk ligger som underlag på golvet och gör det mjukt samtidigt som det håller renskinnen ovanpå torra och varma. Dörren på kåtan vetter mot öster, för att släppa in solen, guden som samerna kallar Biejvve och även resten av kåtan är ordnad efter hemmets gudinnor. Máttaráhkká och hennes tre döttrar, Sáráhkká, Uksáhkká och Juoksáhkka.

Vi dricker en kopp kaffe utan att störa gudarna.

Eldstaden har sin självklara plats i mitten, som värmekälla, som myggdödare, som spis och rökeri.

Mellan husen har Micke och Ann-Kristine lagt ut en stig av skiffer att följa. Det hjälper att hålla nere förslitningen, men också för att på höstkvällarna ger skiffer sitt eget ljus och du slipper använda pannlampa. Skifferstenarna är tagna från sjön eller bergssidan på andra sidan sjön. Där kommer också all sten som använts till den stora öppna spisen ifrån. Ett vansinnigt slit egentligen, att för hand bryta all sten. Men det var så man gjorde förr.

Det är 30 grader varmt ute och det kommer att krypa upp till 31 grader Celsius. Mikael säger att vi är med om något historiskt. Så länge han varit här har det aldrig var 30 plusgrader i Geunja. Vi går till kallkällan som håller 4-gradigt vatten året om. Jag får direkt en ”brain freeze” när jag skopar i mig av det begärligt kalla vattnet.

– Ja, du förstår ju hur viktig kallkällan är, säger Mikael.

Inuti goáhtin. Foto: Jess McGlothlin.

Fiske i världsklass

Strax efter besöket i Geunja flyger vi in med helikopter till den klassiska fiskecampen Tjuonajokk på Kaitumälven. Tjuonajokk, som betyder Gåsbäcken på samiska, ligger i väglöst land och jag fantiserar om att vi kommer inflygande med en fjällgås istället för en helikopter.

Även här är du välförtjänt befriad från dina egna uppdateringar på sociala medier. Det är en plats utan mottagning, men det är en plats med värme och värdskap – och fisket är i världsklass.

– Jo, självklart ser man på en del av våra gäster att de blir lite konfunderade när de kommer hit och upptäcker att de är ”out of reception”, säger Robert Hansson.

– Men sedan är det som att ett ok släpper från deras axlar. Att vara för sig själv och att helt bestämma över sin egen tid, har blivit vår tids stora lyx.

Robert har på flera sätt helt rätt i sin analys. Ny forskning har visat att människor som spenderar tid i naturen mår bättre fysiskt. Hashtags som #forestbathing, #shinrinyoku #natureconnection, #natureheals #ecotherapy med flera trendar på sociala medier. ”Out of reception” har blivit ett sätt att hålla sig vid sina sinnens fulla bruk istället för ett fattigdomsbevis. Så vi går och fiskar och på köpet blir vi friskare.

Robert Hansson med en typisk Tjuonajokk-harr. Foto: Jess McGlothlin.

Läs också

Mer flugfiske

Den helande naturen

Naturen är inte någon slags alternativ medicin, men att vistas i naturen har effekt. Speciellt när det gäller att minska stress, och på så sätt kan mötet med skogen vara både förebyggande och helande. I Japan gjordes shinrin yoku (skogsbad) till en del av den nationella hälsostrategin redan 1982. Detta som ett sätt att ”plugga ur” från civilisationens tempo – och det här var innan det ens fanns en smart phone att plugga ur. Det som japanska forskare såg, var att stadsmänniskornas möte med skogen gav dem lägre blodtryck, lägre blodsocker och mindre stresshormoner. I de stora metropolerna växer trenden med forest bathing självklart på ett annat sätt än på andra platser. Folks behov av att bara komma ut ur huset/staden en stund istället för att dra på äventyr är avgörande. Att stryka handen mot björkstam är helt annat än att dra handen mot en rappad fasad. Ett sätt att öka sitt välbefinnande och mentala tillhörighet med naturen kan bara vara att finna sina favoritträd till och från jobbet. Eller så åka bort, plugga ur och umgås med allt annat än det som trendar på sociala medier en stund. Som i Geunja eller Tjuonajokk.

#outofreception. Foto: Jess McGlothlin.
Fish your dream

Tjuonajokk är en av Sveriges mest välkända fiskecamper och hit kommer fiskare från hela världen.

Mer om Tjounajokk.

Allt i sin ordning

Tjuonajokk blev en fiskecamp för ungefär 40 år sedan. Egentligen började allt innan det. Samen Andreas Labba som bodde här var låghalt och kunde inte följa med på renarnas migration på samma vis som de andra. Han byggde därför en kåta på platsen och blev bofast. Sedan kom gästerna, och med gästerna kom nya byggnader. Idag drivs campen av företaget Fishyourdream, som förutom Tjuonajokk också driver fiskecamper i Ammarnäs och på Gotland. Robert är delägare och den som driver campen på sommaren. Han tar med oss på en första natts fiske nedströms, till Taivekströmmen. I det rosa nattljuset får vi harr på harr. På morgonen, efter några timmars sömn, äter vi frukost i matsalen. Människor som vi inte såg i går vid strömmen är där. Vi uppdaterar oss på varandras fiskelycka. En far och son, från Schweiz, frågar oss hur fotbollsfinalen gick trots att det gått flera dagar sedan den spelades. De berättar att de varit här i en vecka och ska vara här en vecka till.

– Det här är det bästa stället jag vet för att komma ner i varv och för att vi två ska hinna med varandra.

Ingenting stör. Allt är i ordning ändå.

– Sen får man mycket fisk också, säger grabben.

Fiskecampen i Tjuonajokk har funnits i närmare 40 år.
Läs också
  • Flugfiskets filosofi

    För att en fisk, eller ett fiskafänge, ska bli en story krävs att fisken är något abnorm, gärna på gränsen till farlig. Och om storyn ska bli en klassiker, är det bäst om fisken är stor som en val,  eller åtminstone att fångstmannen är en karaktär likt kapten Ahab.

    Håkan Stenlund
  • Tystnaden i Tjuonajokk

    Tänk dig en semester utan en enda uppdatering i feeden. En Facebook stilla som en sommarnatt och att fågelsången dominerar över mobiltelefonens surr. Tjuonajokk, på Kaitumälven, är en plats att vallfärda till när du vill bortom täckning.

    Håkan Stenlund
  • Älska flugfiske!

    Det flugfiskeguiden Daniel Nordvall inte kan om flugfiskets ädla konst, klara fjällsjöar och strömmande fiskevatten är knappast värt att veta. Nu är hans mål att lära tjejer älska flugfiske.

    Iréne Lundström Victoria Harnesk