Är det verkligen sant att vem som helst kan ströva runt i skogar och på stränder i Swedish Lapland? Plocka bär och tälta varsomhelst? Japp, exakt så är det i demokratiska skogen.

Att plocka hjortron med mina föräldrar är möjligen mitt tråkigaste barndomsminne.

Hukandes på den granskyddade myren utan en vindpust i sikte och svetten rinnandes under ett huckle som erbjöd ett bristfälligt skydd mot myggen. Blöta strumpor som skvalpade omkring i gummistövlarna och händerna vilt fäktandes i ett försök att hålla blodsugarna borta från ansiktet. Nej, det är inget roligt minne. Däremot minns jag förstås bären. Smaken av urskogens sötma tillsammans med vaniljglass.

Men idag gör jag samma sak med mina egna barn. Tar med dem ut i skogen insmetade i flera lager myggmedel och med mygghattar på huvudet som slits av när det blir för varmt. Med sömnlösa nätter på grund av kliande kroppsdelar som följd, går vi på jakt efter Arktis eget guld.

För jag minns även skogsgläntan som lystes upp av en solstråle, tystnaden och picknick-korgen med korvmackor och varm choklad som mamma dukade fram på en stubbe. Och hur stolt jag var över rikedomarna i min lilla näverflätade korg.

Så varje sommar packar vi en ryggsäck med vedklabbar, korv, kaffepanna, extra myggmedel och en rejäl skogskniv. En kniv som fungerar lika bra att skala äpplen med som att tälja grillpinnar. Och så beger vi oss ut till skogs med gummistövlarna på, hela familjen. Nu ska skörden bärgas.

I Sverige har alla den möjligheten att ströva ute i skogen och plocka bär, tälta och göra upp eld. Att ha tillgång till naturen betraktar vi som en rättighet. En rättighet som är definierad i det som kallas för allemansrätten.

Men som en klok man en gång sa: Med stor frihet följer också ett stort ansvar.

Du får i stort sett vistas i all skog och plocka bär och ta med dig det hem, helt enligt allemansrätten. Men, du får inte orsaka skada på mark och växtlighet så som att riva upp buskar, riva näver eller plocka stora mängder mossa. Det finns också fridlysta växter att ta hänsyn till så avstå från att plocka blommor du inte känner igen. Och du får naturligtvis inte missbruka annan människas privata sfär eller exempelvis tomtmark.

Det går även bra att göra upp en lägereld där inte finns någon risk för att elden sprider sig men elda aldrig på klippblock eftersom stenen kan spricka. Du får elda upp kottar och kvistar som ligger på marken, men inte hugga ner några träd så ta med dig ett par vedklabbar. Det kan du köpa på närmaste bensinmack. Se också till att släcka elden innan du lämnar platsen. Och om du kommer till en plats där det redan finns en eldplats så använd den istället för att skapa en ny. Eldplatser blir sår i marken som läker sakta.

Tallskog. Foto: Carl-Johan Utsi.

Tälta får man göra nästan överallt men inte nära någons hus, jordbruk och inte i en hage där djur betar – vilket känns logiskt. Att tälta med ett par, tre tält under något dygn ingår i allemansrätten. Om ni är fler än så, eller stannar längre, är det bäst att be markägaren om lov.

I nationalparkerna gäller andra regler gällande eldning och tältning. Ta alltid reda på vilka regler som gäller, och under vilka perioder, för just den specifika nationalparken. Till exempel är det förbjudet att ta med sig hund och stränga regler gäller för att skydda den sköra växtligheten.

Sammanfattningsvis kan man säga att det är fritt fram att bege sig till närmsta skog och plocka så mycket blåbär, lingon och hjortron du orkar bära – så länge du använder sunt förnuft. Gör ingen åverkan på naturen och skräpa inte ner. Och läs eventuella skyltar eller anslagstavlor, kanske kan du prata med turistinformationen eller kommunen om du är osäker på vilka regler som gäller. Är du ny i området kan du köpa en karta från närmsta turistcenter så du vet var du är. Och det är aldrig dumt att ha med en kompass i packningen heller.

Lär dig mer
Vill du lära dig mer om Allemansrätten och vad som är tillåtet och inte? Kolla in naturvårdsverket.se.

Vad däremot ingen kommer att berätta för dig, är var du hittar just deras bästa bärställe.

Ungefär i juli börjar säsongen i Swedish Lapland för bären och oftast med hjortron. Lite beroende på vilken del du befinner dig i (fjällen är senare än kustskogen) är sannolikheten stor att du snabbt kommer att hitta blåbär såväl som lingon. Den moderna skogsindustrins åldrande hyggen brukar vara bra platser att börja söka på. För söka kommer du få göra. Hjortronställen är hemliga, likaså tranbär och havtorn för att inte tala om åkerbär. Det är inte sannolikt att någon kommer att dela med sig av sitt svampställe heller. Tyvärr. Så långt sträcker sig inte allemansrätten. Men möjligheterna finns att ladda på med ett av världens nyttigaste bär – det blå – i frysen.

Men låt inte det hindra dig från att stanna till vid en skogsstig, äta en näve blåbär, göra upp en eld och koka en kopp kaffe. Den kan bli ett av dina finaste minnen även om det kanske tar emot att plocka dem, tar det aldrig emot att äta dem.

Läs också
  • Vintrig matsafari

    Tåget från Kiruna, via Abisko, Björkliden, Låktatjåkko, bort till Riksgränsen är inte bara en vacker resa. Rätt utförd kan den bli en kulinarisk fullträff.

    Håkan Stenlund
  • The taste of Swedish Lapland

    När du besöker Swedish Lapland kommer du märka att vår matkultur är nära sammanflätad med vår livsstil. Det finns en stark tradition som vittnar om hur vi levt av det naturen givmilt försett oss med i många årtusenden. Följ med på en guidad tur över våra naturtillgångar som tar kortast möjliga väg till tallriken.

    Therese Sidevärn
  • 9
    Folk

    Eva Gunnare – med smak för Swedish Lapland

    När hon i tjugoårsåldern flyttade från Stockholm till Swedish Lapland för att jobba på en fjällstation upplevde hon sin första livsomvälvande förändring. Många år senare kom nästa när hon hittade sin roll som ambassadör för smakerna i Swedish Lapland. Möt Eva Gunnare – matkreatör och nyfiken utforskare av naturen

    Therese Sidevärn