Sand mellan tårna

Jag kliver ur den kalla Bottenviken. Omkring mig finns kilometer av sand, ett öppet hav och en av Sveriges märkligaste campinghistorier – Pite Havsbad. Även om våren varit varm och sommaren redan varit på besök är havet ännu inte sommarvarmt.

Med sand mellan tårna torkar jag av mig och funderar på vad som serveras till frukost. Möjligen är det en synd att tänka så mycket på mat som jag gör, men det är i alla fall en angenäm tanke. Långt bättre än skattemyndigheten, däckbyten och ”tillståndet med landet”. Jag går mot frukostmatsalen, passerar SPA-piren på Havsbadet. Igår kväll låg jag där i ett bubbelbad, i midnattsljusets sken och hade det bekvämt. Nu är jag på väg mot blåbärssmoothies, starkt kaffe, äggröra och en dag som ser ut att bli förbaskat fin. Det verkar också som om jag är den enda som är vaken denna morgon, strax efter sex en fredag alldeles när juni månad börjat. 1944 köpte Elof Söderberg från Jävre fyra hektar av sandstranden här på Piteholmen. Elof var elektriker och entreprenör och snart hade han satt upp några stugor till uthyrning och öppnat en kiosk för att sälja glass. Under tre år i rad på 1950-talet var Piteå Sveriges varmaste ort och badet döptes av allmänheten till ”Norrlands riviera”. Folket strömmade till och Elofs smala lycka var gjord.

En industri för hälsan

”Vi vill väl alla må bra”, tänker jag när jag torkar av mig det kalla vattnet. Vi vill inte bara känna oss hela, friska och kanske en smula vackra – vi vill också vara det. Hälsotrenden är knappast en trend längre, snarare är det en del av vår vardag. Och även om resandet för att finna sitt eget wellbeing inte egentligen är nytt – orten SPA i Belgien blev ju känd redan på 1300-talet för sina källor och det är sedan gammalt att både greker och romare gillade thermalbad – så är det den del av besöksnäringen som växer allra snabbast. Mellan 2015 och 2017 ökade den globala hälsoindustrin med nästan 13 procent. Med andra ord, nästan dubbelt så snabbt som den globala ekonomin ökade generellt. Och inom hälsoindustrin stod resandet för en stor del av dessa pengar och denna ökning.

2017 omsatte hälsoresandet 639 miljarder dollar globalt. Och prognosen var att det fram till 2022 skulle öka till 920 miljarder dollar, detta om den fortsatta trenden på en 6,5 procentig ökning årligen hade fått fortsätta. Nu kom livet i mellan. Och vi kommer alla att få ta omtag. Men det är då skönt att få ta sig ett uppfriskande bad och påminna sig om det härliga livet.

Årets Hamletfråga

”Att bada eller inte bada”, verkar vara medelålderns nya Hamlet-fråga. Mängden kallbadande människor som strömmat genom de sociala mediernas feed den senaste tiden har eskalerat närmast lavinartat. Som om det vore ett mandomsprov. Men det må så vara att det är något av en utmaning att hoppa i plurret, faktum är att isbad länge räknats som något verkligt hälsosamt. Numera finns forskning på att isbad får kroppen att må bra. Brittiska atleter som tennisspelaren Andrew Murray, sju-kamparen Jessica Ennis-Hill, löparna Paula Radcliff och Mo Farah har alla isbadat efter ett tufft pass för att återhämta sig snabbare. Isbad har en antiinflammatorisk verkan, Australiens förbundskapten i cricket sa:
— Förr brukade de lägga ölen på kylning, nu är det atleterna som hamnar i isen.

Forskningen har visat att om du vill bygga dina muskler, är i en uppbyggnadsfas med hård styrketräning, så kan isbadandets antiinflammatoriska påverkan vara kontraproduktivt. För att få muskler behövs träningsverk och inte isbad. Men att det är bra, på många sätt, har shiintopräster och vanliga norrlänningar vetat i århundraden. Bastu och sen ner i snön.
— Kallbad är verkligen bra för oss, säger Jeanett Pogulis, SPA-chef på Hotell Kust i Piteå och fortsätter:
— Vi har spelare från Piteå IF som kommer hit för att hoppa i ”isvaken”. De brukar stanna nere där i 20 minuter, och de säger att det är ett utmärkt sätt att komma över en match, både fysiskt och psykiskt.

Onda andar

Hotell Kusts spa ligger på åttonde våningen, med utsikt över kuststaden som ser välordnad ut. Några fiskare är ute på vattnet, där hav och älv möts. Kusts hela idé är en resa längs Piteälven, från fjäll till hav. Och även i spat är det en idé, mötet mellan kallt och varmt, fjällets is, skogens mossa och havets sand.

Jeanette har varit chef för Kusts spa de senaste åren. Hon utbildade sig i Kalifornien, långt innan spa och wellbeing blev en reseanledning i världen. På Kust finns inte bara en isvak, här finns tre olika sorters bastu. En ångbastu direkt du börjar din spabehandling, i delen som kallas ”Rena”.
— Där, i reningen, ska du bli av med dina onda andar, säger Jeanette och ler, främst anden som kallas stress.
Det är inte enkelt att ställa om och lämna vardagsbekymret kvar i omklädningsrummet. Kanske är detta samtidens stora lyx: att under två timmar bara få rå sig själv. Att sitta där i ångbastun, medan ansiktsmasken verkar välgörande och du själv inte gör något annat än andas. På väg vidare genom spabehandlingen gnider jag in kroppen med is från isfontänen. Piteälven föds ur glaciären Sállajiegŋa. Den kalla isens möte med min kropp efter tio minuter i ångbastu gör att jag kommer till liv. Efter fotbad, hårinpackning och aromabastu är det åter dags för kyla i ”isvaken” vi nämnt. Jag stannar dock inga 20 minuter utan går snart till den finska bastun. Där sitter jag och mår innan jag tar mig an den ångande varma poolen på takterrassen. ”Här skulle jag kunna stanna hur länge som helst”, tänker jag, ”för allt det där andra kan jag väl göra sen”.

En perfekt löyly

In sauna veritas, säger ordspråket för Svenska Bastuakademien, instiftad i Jukkasjärvi på Icehotel, men numera med säte i Kukkola, längre nedströms på Torneälven. Och det är klart, i Kukkola finns 13 olika bastuanläggningar, bland annat den för Tornedalen speciella rökbastun. En vedbastu där man gör upp eld i kaminen, men där det inte finns någon skorsten ut, istället vädras hela bastun ut när det stora stenmagasinet kring eldplatsen har blivit tillräckligt varm. I rökbastun sitter du i dofterna av den försvinnande björkröken, möjligen undrar du om det verkligen är hälsosamt? Faktum är att rökbastun är helt ren. På så vis var det här platsen där tornedalska kvinnor födde sina barn och det var också platsen dit avlidna stoppades, för att de inte skulle bli maskangripna, i väntan på begravning. Mer tydligt än så kan bastun inte sammanfattas i Sveriges arktiska destination – bastun är början och slutet på en människas liv, dess A och O.

Den här kvällen, i Kukkola, låter vi rökbastun vara och tar oss istället an den vanliga bastuanläggningen, där björkkvastar snart slår mot avklädda ryggar och vatten kastas på stenarna så att vattenångan höjer känslan av en perfekt löyly. Det finska ordet löyly betyder i princip ”ånga från bastustenarna”, men har blivit något mer än så. Träffar du en sann bastubadare och börjar prata med hen om en bastu du besökt, får du ofta frågan: ”Var det bra löyly?”. Löyly är själva bastuns inbäddade atmosfär eller själ, och den här kvällen i Kukkola är det helt perfekt löyly. Utanför bastun dansar forsskummet i den sena solens sken.

Mamma Gerd

Svenska Bastuakademien bildades alltså i Jukkasjärvi, vid Icehotel. Jag har tagit in på hotellet ett par dagar, för att det är en favorit sedan 31 säsonger tillbaka. Och numera är det ju så ställt att jag här i min svit, Dreaming a Dream av designbröderna Kestutis och Vytautas Musteikis, faktiskt har både ett varmt bad och en bastu att till sviten av is. Det är ett helt underbart tillskott till det kalla rummet, egen bastu och varmt bad. Jag tror minsann det är värt att sprätta champagnen som står där på kylning. Icehotel i Jukkasjärvi är ”the original Icehotel” i världen. När koncernen byggde ett ishotell även för sommaren, drivet av solenergi från midnattssolen, så blev man återigen först. Det är så coolt, även om det låter som en dålig ordvits, med ett ishotell mitt i sommaren.

På Icehotel, precis som många andra platser på destinationen, har de produkter från c/o Gerd. Syskonen Johan och Anna-Lena Viklund är Jokkmokkbor. Precis som så många andra gjorde de resan från hemmet i inlandet ner till kusten och utbildningar, vidare ut i världen. En dag satt de där och längtade efter enkelheten. Att vägen dit skulle bli att starta ett företag i Jokkmokk var knappast givet, men det ena gav det andra. På c/o Gerds instagram kan du läsa: ”Organic Cosmetics – Manufactured in Swedish Lapland – Sugar cane tubes – Award Winning – Super Berries.”
Det är ett vackert, på något sätt. Dessutom gör det en nyfiken på att veta – vilka superbär?
— Våra aktiva substanser kommer i princip alla från fröoljor som utvinns ur blåbär, hjortron och lingon, säger Johan Viklund och fortsätter:
— Men vi använder också andra substanser från norr, som björklöv och rybsolja, och inte minst vatten från Jokkmokk.
— För oss är företagsfilosofin grundad i våra föräldrars sätt att vara. De lärde oss ta tillvara på det skafferi som naturen ger, att vårda sin plats. Våra produkter är inte bara gjorda av bra produkter, våra produkter ska bidra med så lite nedskräpning som möjligt. Kornen för exfoliering, till exempel, är helt nedbrytbara. Tuberna likaså.
— När vi skulle ge företaget ett namn var det självklart att det skulle döpas efter mamma Gerd. Så det blev c/o Gerd, och som vi älskar uttalet i Care of Gerd.

Traditionella kunskaper

Ett stenkast från c/o Gerd bor matentreprenören Eva Gunnare. Hon är ursprungligen från Stockholm och började jobba i Kvikkjokk, sedan blev hon kär och det ena gav det andra. Idag driver Eva företaget Essense of Lapland, men har fortfarande kvar en stor del av sitt liv i den samiska kulturen där hennes son är renskötare.
— Naturligtvis var det samiska intressant för mig från början. Kött och fisk och hur man verkligen tog till vara på allt i ett djur. Men sedan började jag också intressera mig för det som vi kanske inte tänker på som typiskt samiskt. Helt enkelt vad samerna åt, förutom stereotypen av renkok. Hur gjorde de för att få i sig vitaminer? Idag tycker jag att just det, det är det mest spännande med det hälsosamma arktiska köket.
— Alla våra superbär. Ja, egentligen är alla bären i skogen är nyttiga men där torkade odon är rena magin. Och sen älskar jag smaken av allt ur angelikaroten, eller kvanne som vi också säger. Björksav, chaga, barkbröd, mjölkört och fjällsyra. Allt som finns här och växer naturligt, som vi nu också håller på att återupptäcka som bra mat. Allt det här som naturfolken visste sedan tidigare.

Ett aurora spa

2013 bestämde sig familjen Lind för att bygga sitt, numera prisbelönta, Aurora Spa på Camp Ripan i Kiruna. Vänner i branschen sa att ett spa mest bara var kostnader. Men för ägarfamiljen kändes det som något som skulle komplettera bilden av Kiruna. De fick förstås rätt. Trenden av wellbeing-resenärer är, som redan sagts, det som ökat mest i resebranschen. Aurora Spa vann sedan World Luxury Spa Awards, som Europas främsta aktivitetsspa. Bygget följer den storytelling som Ripan har, med rötterna i de tre kulturer som skapat Kiruna av idag: det samiska, det tornedalska och det som flyttat in med gruvan. I spat finns golvskiffer från nordkalotten, som du också finner i en samisk kåta. Väggen i loungen är en upptimrad vedtrave, som du hittar utanför de flesta hus i Tornedalen. Bänkarna är gjorda i magnetit, ursprunget i själva malmkroppen under staden.

Upplevelsen börjar direkt när du kliver ner i den uppfriskande fjällbäcken efter omklädningsrummet. Bäcken fanns inte med i planen från början. Men Monica Lind åkte på semester och kollade då in olika spa-anläggningar. När hon kom hem fanns det ingen återvändo, Ripans spa skulle ha en fjällbäck. Bygget hade redan börjat och byggarna sa: ”Men det går inte, vi har redan lagt golvet”. Det bet inte på Monica, inte när hon bestämt sig. Byggarna fick bila upp golvet och bygga en fjällbäck. Det är så det är med en bra story.

I den stäva jag får med mig in i spat finns flera produkter som tillverkats in-house. En ansiktskräm gjord på kaffesump, kakao och rybsolja från Kukkola. Det sägs att kaffe och kakao ska ha den goda egenskapen att det drar ihop skinnet och minskar rynkorna – antagligen ungefär som morgonkaffet får dig att vakna till liv. Jag tar en riklig dos och gnuggar in ordentligt, det kan aldrig skada. Det står att jag ska låta krämen verka i tio minuter, så jag lutar mig tillbaka på magnetitbänken och andas. Kanske är det svåraste med spa-ritualen att kunna slappna av. Att glömma allt det som gjort att rynkorna uppstått från början. Men när jag väl gett mig de där tio minuterna av egenskapad mindfulness är det befriande. Jag tvättar bort ansiktsmasken och ställer mig under hinken med iskallt vatten, den som gör att spa-ritualen återstartar. Det är dags för bastu och pool och skrubb av egenplockade björklöv.

Sommarnätter i skogen

Så, till sist, en kväll i juni kör jag bil genom midnattssolens land. Skogen är precis nymornad i sin skira grönska, sommaren är precis i början – ändå som mest intensiv. På väg genom landskapet stannar jag till, parkerar bilen och tittar på en liten skogsbacke vid en tjärn. De vita björkstammarna lyser upp i den gröna terrängen. Jag kliver ur bilen och går in i skogen. Jag sitter där och bara är. Ja, jag vet egentligen inte vilket annat ord jag ska använda än just att jag ”är”. Jag gör inget. Jag gör inte ett förbaskat dugg, annat än att jag finns till. Och jag tycker dessutom om det. ”Come hell or high water”, här sitter jag säkert mitt i mitt eget trädbad. För det är också vad naturen, och kanske framförallt skogen gör med oss människor, låter oss vara i fred och samla mod och kraft. Turismen, som vi idag känner den, började i mångt och mycket med att människor behövde andas. Det åkte på sanatorium för att komma bort från stadens dåliga luft, då tuberkulosen härjade i Europa. Idag beror vårt behov av en fristad inte på dålig luft, men vi behöver fortfarande tid att andas. Och här mitt i skogen, är möjligen en arktisk livsstil bara att välkomna en stund av välbefinnande. Så jag sitter kvar en stund till. På min stubbe. Inget som stör, bara solen som har sin gång.