Komposition och planering
Den allra bästa tidpunkten för att fånga Vintergatan, är mörka kvällar och nätter med inget, eller endast lite månsken. Det innebär dock att det är väldigt mörkt och kan vara svårt att planera fotograferingen. Ett tips är att se ut en plats medan det är ljust och försöka föreställa sig motivet. Här finns en användbar app som heter PhotoPills som underlättar planering.
Bra systemkamera, stativ, vidvinkel, rätt slutartid, ISO, planering och komposition – svårare än så är det egentligen inte att ta en vintergatsbild. Det finns dock några metoder och tekniker som ofta används med vilka resultatet kan förbättras avsevärt.
Stacking och total exponeringstid (integration time)
Eftersom natthimlen är ljussvag behöver kameran mycket ljus. Vi begränsas av kamerasensorns förmåga, objektivets ljuskänslighet och av jordens rotation som gör att vi inte kan använda en för lång slutartid. Det finns dock en lösning och det är att ta ett antal exponeringar av samma motiv som sedan läggs ihop under efterbearbetningen. Metoden kallas ”stacking”. Genom att ta exempelvis 10 stycken, 20 sekunder långa exponeringar får vi en total exponeringstid (integration time) på 200 sekunder. Genom att använda stacking som metod kan man alltså förstärka ljussvaga himlafenomen. Stacking har dock en annan väldigt viktig fördel: det är en väldigt effektiv metod för att reducera bruset i den slutliga bilden. Stacking kräver dock en programvara. Funktionen finns i Adobe Photoshop, men det finns också dedikerade program för astrofotografer som kan användas.
Den uppmärksamme funderar kanske på hur man hanterar jordens rotation när bilder stackas; stjärnhimlen kommer ju röra på sig relativt förgrunden under exponeringarna. Här finns bara en lösning; stjärnhimlen och förgrunden behöver maskas. För Mac-användare finns ett program som heter Starry Landscape Stacker som sköter stacking och maskning relativt automatiskt.
Trackers och monteringar
För den än mer avancerade astrofotografen finns möjlighet att använda sig av olika typer av motorföljning som kompenserar för jordens rotation. Jag använder ofta en iOptron SkyTracker. Den monteras på stativet och jag gör sedan en polinställning (polar alignment), enkelt beskrivet så ställer man in rätt breddgrad och riktar den sedan mot polstjärnan med hjälp av ett inbyggd litet teleskop. Kameran monteras sedan på trackern, som har en motor som kompenserar för jordens rotation. Det gör att risken för att stjärnor blir streck minskas avsevärt och exponeringstiden kan ökas.
Astroscapes där en motorföljning används är i princip alltid sammansatta. När motorföljningen är påslagen kommer kameran att vara riktad mot samma punkt på himlen, vilket innebär att stjärnorna blir punktformade och skarpa, men förgrunden blir oskarp på grund av rörelseoskärpa. Det krävs alltså att man tar minst en bild även med motorn avslagen för att få en skarp förgrund.
Stacking och tracking kombinerat
Vanligtvis så kombinerar jag metoderna. Jag gör en noggrann polinställning och tar minst 10 exponeringar på en minut vardera för stjärnhimlen och tar sen lika många exponeringar med motorn avslagen för förgrunden. Dessa filer stackas och behandlas för sig så att jag har en fil med skarp och kontrastrik stjärnhimmel men suddig förgrund och en fil med skarp förgrund, men suddiga stjärnor som sedan sätts ihop och maskas av.
Efterbearbetning
Astrofoto och astroscapes med Vintergatan kräver en del efterbehandling för att de ljussvaga motiven ska komma till sin rätt. Här kan du behöva justera vitbalans, kontrast, klarhet, lokal kontrast och brusbehandla. Det finns ganska mycket information på Youtube, inte minst på kanalen milkywaymike.
Förbered dig för en kylig natt ute
Sist men inte minst är det viktigt att betona vikten av att förbereda sig för en kylig kväll eller natt. Packa med varma kläder, mössa och vantar. September och oktober är månader när det kan kyla ordentligt nattetid. En pannlampa är ett måste.