Det blåser en stadig men skön bris över skogen här längs Råneälven. Ibland tar vinden tag i trädkronorna i skogen utanför huset jag bor i hos Arctic Retreat, och på så sätt tar vinden med sig naturen in i huset. Det knakar också lite i mitt rum då och då, fastän väggarna är tjocka timmerstockar. I en tid alltmer fjärmad från naturen så är en stuga i skogen ett slags nytt alternativ på lycka. Det är knappast någon slump att ”cabin stories” trendar på Instagram i dessa dagar. Jag tittar ut över ett blånande landskap, ser på träd som leker i vinden, och på något sätt känns det som om jag är ute fast jag är inne. En stig tar mig ner till vattnet, om jag vill. Men jag tar en kopp kaffe och går ut och sätter mig på verandan istället. Jag älskar vindens sus. För en stund står jag still och bara andas in, andas ut. Jag stryker med handen längs den grova stammen av stocktimret. Det känns nästan hemtamt, som om det är mitt verkliga jag, fastän jag bara hyrt det för en helg.

Interaktion med det levande

Vad innebär det att vara ett djur i människokläder? Det var författaren Barbara Kingslover som tyckte att frågan borde ställas. I vår alltmer artificiella tid, där nutidsmänniskan nästan är mer van vid ljudet från säkerhetskontrollen på en flygplats än sången från Hank Williams ensamma whipporwill, är det skönt att dra med handen längs en trädstam och höra fågelsång. Det är inte utan att det är lätt att förstå varför trenden med trädbad vuxit i popularitet. Men skulle du fråga den kända forskaren och författaren Edward O Wilson varför, så beror det helt enkelt på biofili: att vi under våra 350 000 generationer här på jorden utvecklat en kärlek till allt levande. Och egentligen går livet, enligt Wilson, ut på att hitta sin interaktion med det levande – puderåkning, löpning, bärplockning eller kanske bara att vara.

Anpassad för naturen

Det här är förstås inte nytt. En promenad i skogen, en nypa frisk luft, har alltid sagts vara bra för människor. Men under de senaste 25 åren har forskningen alltmer slagit fast att detta verkligen har mätbara effekter på människan, på både vår psykiska såväl som fysiska hälsa.

I Japan har de kanske kommit längst med detta ”skogsbadande”. I en tid där det finns ett japanskt ord för att arbeta ihjäl sig, karoshi, så är möjligen motreaktionen istället shinrin yoku – skogsbad. Och i Japan finns idag ett 60-tal auktoriserade områden speciellt avsedda för just dessa skogsbad. Dessa skogar är skyddade från avverkning, för att istället kunna hjälpa människor att känna lugn, harmoni och nya möjligheter.

Skogens dofter påverkar vår kropps vita blodkroppar, något immunologen Qing Li bevisat och en annan japansk forskare, Yoshifumi Miyazaki, konstaterat att skogen märkbart påverkar vårt parasympatiska nervsystem positivt. Du slappnar av, upp till 50% bättre i skogen än i staden och ditt kortisol, stresshormon, avsöndras i betydligt mindre mängder. Men egentligen handlar det inte om att höja eller sänka stressnivån, när vi är i skogen, det handlar snarare om att komma till vår normala nivå. För människokroppen är anpassad för naturen. 350 000 generationer har inte fel.

En halvtimme

Men det är inte bara skogsbad som är bra för människor. Här i Skandinavien har professor Terry Hartig, vid Uppsala Universitet, visat att vida, stora och kanske översnöade ytor har en positiv effekt på våra kognitiva förmågor. Professor Hartig har visat att människan mycket snabbt återhämtar sig vid trötthet, som uppstått under intensiv koncentration, bara genom en halvtimmes vistelse ute i naturen. Att lägga en halvtimme av lunchen på att njuta av en park eller en annan befriande miljö kan vara extremt positivt för din fysiska och psykiska hälsa.

Vad detta beror på är inte alltid lätt att förklara eller förstå. Men en av de tidigaste teorierna, som miljöpsykologerna Kaplan och Kaplan framförde, om varför vi som människor mår så bra av att vara i naturen, går ut på att detta är en kravlös aktivitet. Det vackra i landskapet fascinerar oss och vi behöver inte koncentrera oss för att bli påverkade, snarare låter vi oss uppslukas i dessa restorativa miljöer. Och forskaren Andreas Meyer-Lindenberg i Mannheim, Tyskland, framhåller vikten av detta när framtidens städer ska formas. Vi behöver fler restorativa grönområden i städerna för vårt mentala välmående.

Forskningen

Att skogen har ett värde har universitet forskat på i många år, men då har det mest handlat om utkomst, jobb och ekonomisk trygghet. Stanford Universitetet i Kalifornien är bara ett av många universitet som gjort så, men som de senaste åren också breddat forskningen till att inbegripa vad natur och skog betyder för den mänskliga hälsan. Och det som konstaterats vid Stanford är att, precis det som diskuterats ovan, att förlorad kontakt med naturen är direkt ohälsosamt.

Gretchen Daily och hennes kollega Gregory Bratman, vid Stanford, visade att natur har positiv påverkan på människors rumination. (Ungefär, upprepade tankar som kretsar kring negativa aspekter av jaget). De människor som vistas ute i naturen, istället för i stan, hade uppenbart minskad rumination. ”Don’t dwell on the negative” syns vara mycket enklare att förverkliga i naturen än i stadsmiljön. Studierna genomfördes både som neurovetenskapliga undersökningar men också som rent sociologiska fältstudier. Gretchen Daily säger:
– Världen håller precis på att upptäcka hur viktigt natur är, samtidigt som förlusten av naturupplevelser bland stadsbor är enorm.
– Naturliga miljöer förvinner allt snabbare från jordens yta. Vi måste ta det i beräkning när vi skapar framtiden, att komma ut i naturen kommer att vara livsviktigt, säger hennes kollega Gregory Bratman.

Den naturnära livsstilen

När Visit Sweden gjorde sin berömda kampanj ”The 72 hour cabin”, lät de helt enkelt ett antal människor med extremt stressiga jobb – bland andra en polsk polis, en fransk taxichaufför, och en brittisk mediemänniska – byta ut sin urbana vardag mot ett designhus på den svenska landsbygden. Och resultatet blev verkligen intressant. Förutom att bo i det speciella huset, med mycket glas och närhet till naturen, fick dessa människor göra typiska svenska aktiviteter på landet, som att fiska, vandra, simma i en sjö och laga mat över öppen eld.

Studien genomfördes tillsammans med två ledande stressforskare vid Karolinska Institutet i Stockholm och visade helt enkelt att den naturnära livsstil, som Sverige är känd för, gjorde att människor blev mindre stressade. Stressnivåer, puls och blodtryck sjönk dramatiskt under tiden de stannade i skogen. Och, förutom det, så ökade deltagarnas kreativitet.

Den läkande kraften

En annan som studerat ”utsiktens” läkande kraft är Roger Ulrich, professor i arkitektur vid Chalmers i Göteborg. I en studie som publicerades redan 1984 kunde Ulrich visa att patienter som exponerades mot naturen – exempelvis hade en park som utsikt från sjukhusfönstret – tillfrisknade snabbare än de patienter som hade en människobyggd miljö som utsikt. På patienter som stannade en vecka var tillfrisknandet nästan ett dygn snabbare, för de som tittade ut över parken än de som tittade in i en tegelvägg. Och dessutom använde patientgruppen, med en park som utsikt, mycket mindre smärtstillande medel.

Men är allt det här så underligt eller förvånande egentligen? Edward O Wilsons tanke om biofili föddes på 1990-talet. Biofili, kärlek till det levande, finns enligt Wilson inbyggt i människan. Samlaren och jägaren i oss har under kanske 350 000 generationer rent genetiskt utvecklat denna samhörighet och kärlek med naturen. Därför känner vi oss mer hemma där än någon annanstans, det är närmast biologiskt. Detta innebär att vi alla får hitta det egna förhållningssättet med naturen för att må bättre.

Naturens skafferi

För en del är det nästan meditativt, de vill bara vara, för andra är det mer som en plattform för det äventyrliga: som klättring, skidåkning, trailrunning eller ridning. Men självklart har vissa naturen också som en del av sitt skafferi. Bär och svamp, som du plockat själv, smakar helt enkelt bättre. Fisk och vilt som du fångat vet du också ursprunget på där det ligger i frysen eller serveras färskt. På – det från Arctic Retreat närliggande – Treehotel serveras denna kväll älg, sik och löjrom till middag. Smaker som absolut hämtats helt nära i skogen. Skulle jag ha åkt lite längre inåt landet, till Jokkmokk, hade jag kunnat prata länge med matentreprenören Eva Gunnare som håller på och återupptäcker det gröna i denna arktiska miljö. Att barkbröd inte enbart var fattigmansmat, utan kanske till och med det som höll folk friska i norr är något vi numera åter håller på att förstå. Det är inte bara svamp och bär som går att äta, recepten och användningsområdet för exempelvis kvanne, maskrosor och mjölkört är inte definierat. Men det kommer säkert.