A SWEDISH LAPLAND STORY

Det förlovade landet

Text: Håkan Stenlund

Tornedalen, gränslandet mellan Sverige och Finland, från norska gränsen till Bottenviken, är på många sätt unikt. Torneälven har aldrig fungerat som en gräns. Snarare har gränsälven varit kittet mellan två länderna. Älven har förenat, vare sig det gäller smugglare, spioner eller bastubadande resenärer. Den här sommaren tar du en road-trip i bastuns förlovade land.

Älven som förenar

I bastun finns sanningen, ja i alla fall om du får tro Svenska Bastuakademien. Och kanske är det den frågan du bestämt dig för att finna svar på: Är det i bastun du finner dig själv?

Hela resan, kan vi säga, börjar på bron mellan Seskarö och fastlandet. Det är en makalös solnedgång och eftersom det inte är någon trafik mitt i natten tillåter du dig att stanna av och njuta. På något sätt känns bron ibland som om den inte vore i Sverige. Du hör din kollega säga: ”det är nästan som om den här bron låg i Norge”. Och någon annan har till och med sagt att resan ut på Seskarö är likt upplevelsen av ett svenskt Key West – vilket nog är att ta i. Men du sitter still i bilen en stund och insuper midnattsljuset. Det är en av sommarens många förtrollande vita nätter och även om det alltså känns som om du skulle kunna vara någon annanstans, i Norge eller Florida, är det ändå just här du vill vara. Alldeles stilla mitt i sommarnatten.

Haparanda och den finska grannstaden Torneå kallar sig Eurocity. Här är älven ingen gräns utan något som förenar. Något du kommer se, höra och uppleva hela din resa västerut. Från Bottenvikens Skärgård till Riksgränsens fjällvärld. Idag har du varit ute i Haparanda Skärgårds nationalpark, badat spa på Sveriges östligaste fastlandsplats, käkat middag och sovit på Stadshotellet från 1900 och tagit en biltur ut på Seskarö i ett sagolikt sommarljus.

Läs också

In sauna veritas
Haparanda Stadshotell. Foto: Per Lundström

En makalös historia

Morgonen efter kommer du promenera över bron till Torneå. Vid kyrkan finns ett minnesmärke efter Struves expedition. Struve och hans meridianbåge. Ett världsarv med en makalös historia, som du i princip kommer att följa hela din resa. En expedition med triangulärmätare, från Odessa vid Svarta havet till Fuglenes vid Nordatlanten.

Här vid kyrkan skulle också Kung Karl XI få se midnattssolen 1694. Men precis vid midnatt drog molnen ihop sig och kungen fick inte se ett skvatt. Dock var han inte alltför nedslagen utan bestämde sig för att komma tillbaka året efter. Och för återkomsten byggdes de runda så kallade ”Kungsfönstren” i tornet. Tyvärr gick Kungen och dog innan han hann tillbaka och lär därför ha missat både midnattssol och nykittade fönster.

"Här har Sveriges bastuakademi sitt säte och här finns tretton olika bastus"

Efter morgonpromenaden – inte precis att jämföra med Struves expedition – frukost och ett noga övervägande om det behövs något från världens nordligaste IKEA, kör du vidare. Den här resan ska på intet sätt långt idag. Först ett inköp av senap hos Pesula, världens nordligaste senapsodlare, i Karungi, sedan en avstickare till nästa mätpunkt på Struves meridianbåge innan det vankas lunch, med rökt sik, på Kukkolaforsen. Håvfisket i Kukkola efter sik är nästan ett världsarv i sig, men dessutom är det svårt att hitta en mer lokalproducerad lunch. Färsk fisk som fångats i älven 70 meter bort och sedan tillagats i rökeriet bredvid serveras det dig med färsk Tornedalspotatis. Kukkola har förutom fisket och forsen allt du behöver ifall du älskar sauna. Här har Sveriges bastuakademi sitt säte och här finns tretton olika bastus, bland annat ett par rökbastus värda ett test. Rökbastun var tidigare a och o i norr, bakteriefritt och rent. I bastun föddes barn och i bastun förvarades människor efter döden, i väntan på gravsättning. Dessutom spenderades kvällarna här mitt i livet.

Ett kulturarv

Håvfisket i Kukkola efter sik är nästan ett världsarv i sig, men dessutom är det svårt att hitta en mer lokalproducerad lunch. Färsk fisk som fångats i älven 70 meter bort och sedan tillagats i rökeriet bredvid serveras det dig med färsk Tornedalspotatis.

Några avstickare

På eftermiddagen, efter att du tagit ett bastubad och simmat i älven, fortsätter du uppströms älven till Risudden/Vitsaniemi, där entreprenören Gunhild Stensmyr byggt ett av destinationens mest intressanta hotell, som ett italienskt Albergho Diffuso. Risudden är Gunhilds hemby. Men hon, liksom många andra, flyttade söderut för att studera, utvecklade sitt konstintresse och smak för design. En dag många år senare, när hon kom hem till byn, såg hon att flera av husen höll på att förfalla. Hon köpte upp några av dem, renoverade dem och gav nytt liv till de gamla hemgårdarna. Tillsammans utgör de nu grunden till ett spännande designboende i Arthotel. I Italien har man länge jobbat med detta inspirerande boendekoncept på landsbygden. Att renovera gamla hus till hotellrum kallas där för ett Albergho Diffuso. Ett kanske ännu mer spännande projekt som Gunhild driver på är Konsthall Tornedalen. Denna konsthall är planerad strax nedanför Arthotell. Konsthall Tornedalen ska bli ett alldeles eget nordligt Louisiana. Men i stället för utsikt från Danmark in i Sverige över Öresund, kan du här spana över Torneälven in i Finland. Arkitekten bakom Konsthallen är den finske arkitekten Ansi Lassila från byrån OOPEAA. Konsthallens arkitektur är grundat i Tornedalens tradition och stil, med framtidens möjligheter.

I Vitsaniemi/Risudden är du redan inne i Övertorneå kommun, bakom dig har du lämnat Haparanda och framför dig har du Pajala kommun. Men eftersom det är trivsamt på Arthotel kommer du dig inte i väg speciellt tidigt och tänker därför inte heller jäkta vidare. Nästa anhalt blir Luppioberget och nybyggda Lapland View Lodge. Du ska bo där på hälleberget, och förundras över skönheten från ännu en bastu. Men innan du checkar in passar du på med några avstickare. Sjön Armasjärvi är för militärhistoriskt intresserade känt för den största svenska katastrofen i fredstid. 46 personer dog (44 rekryter och två civila) i oktober 1940, i det iskalla vattnet ute på sjön, då en överlastad färja kapsejsade. Genom Tornedalen kommer krigshistorien nära. Även om Sverige inte haft krig på 200 år har våra grannländer inte varit förskonade. Efter Armasjärvi passar du på med en avstickare in i Finland, tar bron över älven i Övertorneå till Yle-Tornio på finska sidan och sedan upp på kalottberget Aavasaksa. Här möter du åter Struve, men också Tsar Alexander II’s kejserliga jaktstuga ritad av Hugo Saurén. Stugan byggdes till Tsaren för att han skulle ha lite jakt att roa sig med – och kanske ett intresse av att åka norrut. Men inte heller Tsaren hann till sitt nybygge. Det var oroliga tider hemmavid, Krimkrig och annat. Och till slut bar det sig inte bättre än att Tsar Alexander dog då det fjärde mordförsöket mot honom lyckades.

Siken i Kukkola

På Kukkolaforsen Turist & Konferens, vid den mäktiga Torneälven, kan du hitta världens kanske färskaste sik – och de är ganska spektakulära. Både siken och människorna som serverar denna arktiska specialitet.

Arthotel Tornedalen.

En historia fylld av visioner

Dagen efter är även den slö i starten. Middag och bastu tog ut sin rätt. Utsikten från rummen på Luppioberget vill inte heller låta sömnen lägra sig enkelt. En fascinerande vy. Du äter frukost och packar in grejerna. Resan uppströms Torneälven fortsätter. Vid Särkilax finns ett kapell som nu återbyggts efter att det första spolats bort i en vårflod. Här finns också ett intressant fågeltorn. Du kör förbi Svanstein där Struve, på berget Pullinki, fortsatte sina mätningar om jordens avrundning. Men eftersom du har tänkt dig några andra avstickare, bensträckare och utflykter den här dagen, får vandringen upp på Pullinki vara.

"En industrihistoria lika mycket fylld av visioner som elände"

Strax innan Pajala tar du ett kort stopp vid Kengisforsen. Kengis bruk erbjuder idag laxfiske i världsklass, men är också en del av vår nordliga industrihistoria, tillsammans med platser som Svanstein, Masungsbyn och Melderstein. En industrihistoria lika mycket fylld av visioner som elände. Efter stoppet i Kengis blir det lunch på Bykrogen i Pajala, bredvid världens största solur. Eftermiddagen bjuder både på utflykt till slåttermyren Vassikavuoma och en kort vandring upp på det gröna berget Jupukka, den femte mätpunkten i världsarvet som Struve använde i älvdalen. Efter utflykten upp på Jupukka kör du till Arctic River Hotel i Tärendö. Jo, där finns bastu och badtunna och en hel älv att simma i.

Läs också

Laxtrippin'

Väckelserörelsen

Tärendöälven i sig är en attraktion, då älven är världens näst största bifurkation, efter Casiquiare i Amazonas. Med bifurkation menas att Tärendöälven tar sitt vatten, sitt ursprung, från nationalälven Torneälven, för att sedan föda in det i en annan nationalälv, Kalixälven. Efter Pajala finns egentligen två vägar att välja på för den fortsatta resan i Tornedalen. Vid Junosuando tar du höger och kör norrut över Torneälven mot Kangosfors tills du ansluter på väg 99 söder om Muodoslompolo. På detta sätt passerar du också avfarten till Tynnyrylaki, den nordligaste svenska mätpunkten för Struve, innan världsarvet far vidare in i Finland och sedan till Fuglenes vid norska Hammerfest.

I Sveriges nordligaste kyrkby, Karesuando, gör du besök i både kyrkan och det som kallas Laestadius pörte. I kyrkan är Bror Hjorths altarskulptur klassisk. Prästen Lars Levi Laestadius från Jäckvik i Arjeplog var uppväxt i ett dysfunktionellt hem. Efter präststudierna hamnade han sedermera i Karesuando och han kom där att utkämpa en kamp mot det alkoholmissbruk och svåra missförhållanden som många same- och nybyggarfamiljer hade hamnat i. Och detta ofta på grund av att de lurats till dåliga affärer av statens tjänstemän, av prästerskapet och andra handelsmän som använde spriten som smörjmedel. På så sätt kom den väckelserörelse som Laestadius startade att ha en djup social påverkan på hela samhället. I pörtet, en bit från den vackra kyrkan med Bror Hjort-skulpturen, ges en inblick i hur småskaligt och enkelt livet antagligen levdes här. Du vänder sedan rakt söderut. Kör förbi några gamla väl bevarade stenbroar bredvid E45 på vägen till Kiruna.

Explore the north

I den här filmen får du följa Sarah och Tobias när de utforskar norra Sverige. Långt ovanför polcirkeln besöker de huskykennlar, cyklar i skogen, paddlar på slingrande vattenvägar och njuter av det arktiska köket.

Camp Ripan.
Scandic Kiruna.
Kristallen.

En unik stad

Det är svårt att förstå ”det nya Kiruna”. Svårt att förstå hela stadsflytten, förstå att en hel stad packar ihop sitt centrum och flyttar till en ny plats. Men det är vad som nu sker. Sommaren 2022 flyttade Kirunas gamla centrum till sitt nya läge. Och den nya stadsbilden är faktiskt en smula fascinerande att möta när du kommer körandes längs väg E10. Du tar in på Scandic hotell. Hotellet är ritat av SandellSandberg. På ena sidan lite kantigt och spretigt, på andra sidan avrundat. Ungefär som bilden av nord och sydsidan på Giebmegáisi/Kebnekaise. Eller kanske är det så att ena sidan av huset är som Giebmegáisi i profil och andra sidan som ikoniska Čuonjávággi. Ett hotell Kiruna. Från baren på översta våningen är utsikten magnifik över både stadskärna och landskap. Det här är en så annorlunda del av Sverige att det på alla sätt vis är en provokation när det bakas ihop med det uttjatade begreppet ”Norrland”. Den arktiska gruvstaden Kiruna har knappast något alls att göra med något annat. Möjligen sin granne Gällivare, som ju också är mitt inne i en stadsflytt. Men det här, Kiruna, är unikt.

Läs också

Frida Lind-Oja
niehku restaurant interior, Håkan Stenlund, 1920 x 1080
Abisko Canyon.
Geargevággi.
Niehku Mountain Villa.

Valet är ditt

Du stannar ett par nätter i den nymornade staden. Gör en utflykt till Nikkaluokta och Sarris, svänger förbi Icehotel senare på dagen. Äter middag på Mommas, fikar på Spis och promenerar i den nya staden som på ett sätt är en byggarbetsplats, på annat sätt ett nyinvigt centrum. En helt annan värld. I det av arkitekten Henning Larsen ritade stadshuset, kallat Kristallen, passar du på att besöka Länskonstmuseet. Hela stadshuset är fantastisk arkitektur och kultur. På Camp Ripan upplever du ett award-winning arktiskt SPA och en middag tillagad i ett av Europas mest hållbara kök. Över middagen funderar du på denna basturesa. Från Cape East vid kusten, via Kukkola, Arthotel – vars bastu förresten ritats av designern Christian Halleröd –  till Luppioberget och Tärendö har du nu landat i Kiruna med bastu på både Scandic och Camp Ripan. Imorgon ska du fortsätta vägen västerut till Niehku Mountain Villa, där det självklart också finns en bastu att njuta av.

"Trots allt är det din semester och resan inget annat än tänkt som slow travel"

Och på något sätt är det där i bastun på Niehku, strax innan middagen, som kocken Ragnar Martinsson håller på att tillaga, som resan börjar komma till ett slut. Från kusten till fjällen, från sandstränder till bergstoppar, har du upplevt en magisk roadtrip. 800 kilometer senare, med fantastiska boenden, stopp och besök sitter du åter i bastu. Dagens vandring upp till sjön Rissajaure – i folkmun Trollsjön – genom fantastiska Geargevággi – i folkmun Kärkevagge – känns i kroppen. Men med bastuns hjälp börjar musklerna mjukna. Utan att riktigt gå händelserna i förväg tänker du på morgondagen. Du har tänkt dig en dagstur upp på fjället Njullá med Sveriges mest ikoniska utsikt över Čuonjávággi och en promenad ner från fjället via kanjonen i Abisko nationalpark. Kanske inspireras du där och då till att stanna kvar en dag till? Ta in på Abisko Mountain Lodge och äta middag på Fjällköket. Vem vet?

Trots allt är det din semester och resan inget annat än tänkt som slow travel, en möjlighet att ta dagen som den kommer. Du slänger en skopa med vatten på bastuaggregatet och låter hettan nypa till i kinderna. I bastun finns sanningen och sanningen är visst att livet just nu är väldigt bra.