Det var bland annat med inkomsterna från laxfisket i Edeforsen (vid Harads och nära Treehotel) i Luleälven som Uppsala Universitet byggdes. Det var med samma inkomster, från laxfiske, som Luleå stad faktiskt kom till. Och fram till 1900-talet var laxen, inte stålet, Luleås största inkomstkälla. 1949 fångades 110 ton lax i älven. I dag söker du nog hellre laxäventyret i Byske-, Kalix-, Torne- och Vindelälven även om fisket nedanför Bodforsen är bra.
Fiskeskribenterna kallar ofta rödingen ”Fjällvärldens egen Greta Garbo”. Dels för dess skönhet. Dels för dess humör. Ingen annan fisk kan få fjällfisket att pendla så mycket i humör som denna Kameliadam. Ena sekunden hugger den på vad som helst. I nästa ögonblick stört omöjlig att lura överhuvudtaget. Bland kockar är röding en eftertraktad matfisk. Den är lite fetare än andra laxfiskar och därför inte så lätt att steka tills den blir ”torr som en planka”.
En friskvattenkameleont och nästan alla sportfiskares dröm. Öringen kan anpassa sig till alla slags livssituationer, så länge det finns bra vatten. Du har den anadroma, eller havsvandrande, typen som lever sitt liv i Östersjön och sedan går upp i älvarna för lek. Du har bäcköringvarianter som stannar i små vattendrag och helt enkelt anpassar sin storlek efter sitt livsutrymme. Och du har den insjölevande ekotypen som vandrar upp i åarna för att leka under hösten och kan bli hur stor som helst. Svenska rekordet, 17 kilo, är just från en sjö i Swedish Lapland. Den togs 1991. Så det är väl dags att slå det nu.
Det sägs att harren fått sitt latinska namn från att den lämnar efter sig en svag doft av timjan, thymus, när den fångats. Det är den stora skimrande ryggfenan, bland sportfiskare ofta kallat ”seglet”, som är dess största kännetecken. Och att den är en verklig humörhöjare för oss fiskare. För det brukar alltid finnas en harr som är på humör att hugga. Och finner du en finner du många. Harren lever i stim. Den finns i hela Swedish Lapland, från hav till fjäll. En harr på kilot är fortfarande en trofé, men här fångas varje år många fiskar över två kilo.
Skinn från abborren användes förr vid kaffekok, som så kallade ”klarskinn”. Man silade bort sumpen genom ett abborrskinn så att kokkaffet skulle bli ”klart”. Enok Sarri i Nikkaluokta spådde väder i renmagar och på abborrfenor. En annan väderspåman, Jean Jönsson, mindes att alla abborrfenor hösten 1965 var kolsvarta. Den vintern blev också synnerligen svår. Abborren fick förresten sina ränder när Sankte Per tappade sina nycklar i sjön där abborren fanns. När abborren inte tog upp nycklarna blev de andra fiskarna sura och slog abborren alldeles randig. Det är annars ovanligt att inte abborren nappar. Svenska rekordet ligger på 3,15 kilo, men kilosfiskar får ses som en fin trofé. Abborren är dessutom en väldigt god matfisk.
I sjön Storvindeln, på Vindelälven, finns en alldeles unik fisk – Storskallesiken. Först trodde man att det var en ekotyp av andra sikar. Men den morfologiska skillnaden är betydande, med bland annat större ögon, större mun och extremt många gälräfständer. Samtidigt som denna ”ursik” är akut hotad, är den mer eller mindre helt okänd. Tidigare trodde man att den hade släkt i Sibirien, men så är inte fallet. För vanlig sik, som är en underbar matfisk, är den klassiska sikhåvningen på patorna vid Torne- och Kalixälven ett skådespel varje sommar.
Den ryske författaren Sergey Aksakov skrev: ”Gäddans girighet känner inga gränser”. Så det är inte underligt att vi kallar den för en krokodil. Ofta biter den över fisk som är för stor för att svälja, dess girighet blir sin egen död. Svenska rekordet är idag på 19,34 kilo. Men många gäddor är tagna över 20 kilo, där dock fångstredskapen eller invägningen, ifrågasatts. Bland annat finns rykten om en 30 kilos gädda från Hornavan i Arjeplog. Bland dessa krokodiler är det honorna som blir störst. Väldigt få hanfiskar når tiokilo. I dag är det mer vanligt att man mäter längden på gäddorna, än vikten, då fler och fler fiskare fångar och sätter tillbaka sina gäddor. En meter lång gädda är en trofé.
Sveriges vanligaste fisk. Ändå en art som knappt någon vet vad det är, för man tror det är något annat. Som en annan fisks yngel och småfisk. Elritsa kallas ibland kvidd. Men andra lokala namn kan vara alkuva, alkutta, alekula, alkura, kur, äling, sabbik, elling, glirr, gli, blindsill, budd, hundgädda, iggling, im, kvidd, laxbådd, lortbuk, mjolpus, mudd, myrsik, spragg, stensil, görkänga, skinnfisk, plump, agn, ölkytt och örkytt. Så nästa gång du går och badar och badviken är full av 6–8 cm långa småfiskar är det troligtvis en elritsa du ser.
En sentida invandrare till Swedish Lapland. Eller, snarare ett slags forskningens ”gulag.” Dessa laxfiskar – ibland lite elakt kallade ”gäddöringar” – sattes in i de stora fjällsjöarna för att äta småfisk. Enligt forskarna skulle de inte kunna föröka sig i dessa nya vatten. Men i princip struntade den nya arten i båda delarna. Småfiskbestånden är inte nämnvärt påverkat och kanadaröding reproducerar sig friskt. I dag bedrivs världsledande forskning i Ammarnäs av Umeå Universitet. Och många trollingfiskare finner fina utmaningar i jakten på kanadarödingen.
Som sportfisk är den kanske inte ens nämnvärd men som individ helt speciell. Ett slags matriarkat i norra Östersjön. Eller snarare, en fisk utsatt för gynolatri. Där honfiskarna i stimmet dyrkas för sin rom medan hanfiskarna i bästa fall blir nedsaltade och grillade på ett halster över en öppen eld. Kalix löjrom är sedan 2010 Sveriges första ursprungsmärkta livsmedel, alltså i samma klass som Champagne och Parmesan. Och frågar du oss gör den sig bra till båda två och en hel del annat.
