A SWEDISH LAPLAND STORY

Paddla Swedish Laplands

Vattenvägar

Foto: Håkan Stenlund

Text: Håkan Stenlund

Från de fyra nationalälvarna, ner till skogens små vattenspeglar. Från raftingbåtar till kajaker och kanoter. Det går inte blunda för allt vatten som finns i Swedish Lapland. Stort och smått, strömmande eller stilla. Perfekt för paddlare och nyfikna.

Det är en klar men lite kall försommarmorgon i skogen. Nattdimman hänger kvar som små molntussar nere i den djupa Laisälvsdalen. Solens strålar når inte riktigt ner i dalen ännu. Fredrik Andersson plockar ner en gul kanot från takräcket på sin bil, lägger kanoten över axeln och går ner till älven. Han tar på sig flytvästen och sätter sin hund Nansen i fören på kanoten. Efter ett tag är han ute i forsen, upptagen av naturen, förlorad i sig själv och mötet med vattnet.

vattenvägar, håkan, 1920 1080
För Fredrik Andersson är paddling själva meningen med att han är här.

I Laisdalen

Smålänningen, läraren och kanotisten Fredrik har paddlat hela livet. Forspaddlare blev han så fort han fick chansen. Men att det intresset skulle ta honom hit, till ett hus i skogen mellan Arjeplog och Sorsele, med en mil till närmsta granne, var förstås inte givet i födelsecertifikatet. Det blev så av så många anledningar. Precis som det så ofta är med livet.
– Men det är klart, utan Laisälven och Sadeforsen är det inte säkert att jag blivit kvar här.

Fredrik paddlar i princip hela tiden det är möjligt. Så fort det blir en vak i isen av smältande och ystert vårvatten, över sommarens vår och fjällfloder och höstens lågvatten, ja, ända till älven åter fryser under smällkalla vintern.
– För mig är paddling själva meningen med att jag är här. Och jag tänker att jag ska försöka lära några till, säger han och skrattar menande åt mig, där jag försöker få ordning på balansen.

Fredrik i Laisälven

Smålänningen, läraren och kanotisten Fredrik har paddlat hela livet. Forspaddlare blev han så fort han fick chansen.

vattenvägar, håkan, 1920 1080
Det går inte blunda för allt vatten som finns i Swedish Lapland.

De fyra stora

Vattenvägar. Det går inte blunda för allt vatten som finns i Swedish Lapland. De fyra stora nationalälvarna, Torne-, Kalix-, Pite- och Vindelälven, har alla sitt upprinningsområde i destinationen. Bottenvikens skärgård, en arkipelag under sommarens midnattsljus, är en havspaddlares dröm. Stort och smått, strömmande eller stilla, ja, i princip allt finns för varje typ av paddlare. Faktum är att ett av Sveriges mest kända varumärken, Icehotel, började i besöksnäringen som en kanotcentral. Grundaren Yngve Bergqvist är en passionerad paddlare, men eftersom så många kanotister inte riktigt kunde med att läsa en färdbeskrivning fick han bärga kanot på kanot uppe i fjällen, så han ledsnade på slitet och började med forsränning istället, som ett av Europas första stora forsrännarföretag. I dag är forsränning inte den stora businessen i Jukkasjärvi, men det finns förstås flera båtar på Icehotel och dessutom går det att bra att forsränna på ett flertal andra ställen i Swedish Lapland, även om kajak- och kanotuthyrning är mer vanligt. Vatten finns, välj bara farkost.

Läs också

Nationalälvarna
vattenvägar, ted, 1920 1080
Icehotel, började i besöksnäringen som en kanotcentral.
vattenvägar, ted, 1920 1080
Grundaren Yngve Bergqvist är en passionerad paddlare...
vattenvägar, ted 1920 1080
... och startade på 1980-talet, i Jukkasjärvi, ett av Europas första stora forsrännarföretag.
vattenvägar, ted 1920 1080
Innan han tog Icehotel till vart det är idag.

Sommarens farkost

Och kanoten är väl hela sommarens egen farkost. Kvällsturen ut till sandgrynnan, elden och grillkorven, och doppet i ån när sommarnatten fortfarande är varm och kalla folköl i kylbagen. Små äventyr blir mycket större med en kanot. Dessutom möjligt varje enskild dag, så länge sommarens ljus dröjer sig kvar in i hösten. Några timmar i kanoten, direkt efter att arbetet tagit slut, bara för att komma bort från det alldagliga och nyheterna på teve. Det finns något väldigt glasklart över detta. En sjö eller ett vattensystem, i all sin enkelhet, förvandlas genom några paddeltag ut från land, till ett annat universum. Från att du var passiv åskådare av en vacker sjö är du plötsligt en del av den. Det är dina paddeltag som gör mönster i vattnet. Det är nu du känner doften av sjögräs och vass, det är dina paddeltag som får hägern att lyfta och sångsvanarna att klaga, där de ligger vita som skinande stenar i sitt bo. Och när du går i land på andra sidan sjön ser du plötsligt vad din vardagsutsikt stirrar tillbaka på – varje dag. Allt är annorlunda från andra sidan.

vattenvägar, håkan, 1920 1080
En sjö eller ett vattensystem, i all sin enkelhet, förvandlas genom några paddeltag ut från land, till ett annat universum.

Så fort du kan

Oskar Hederyd jobbar som affärsutvecklare på Luleå Business Region, han hyr också ut kanoter och kajaker från sin central i Kängsön där Råneälven möter havet.
– Vad som är bättre? Jag vet inte. Det går inte att säga. Att paddla kanot nerför en älv, eller genom ett sjösystem är ju ett fantastiskt äventyr. Vad finns bakom nästa kurva i ån? Är den där ön bra att slå läger på?
– Och samtidigt, vad kan egentligen jämföras med att paddla kajak i Bottenvikens skärgård en stilla sommarnatt? När midnattsljuset är evigt och världens ände syns möjligt att nå med några paddeltag. Ljus, vatten och horisonten – och du själv sitter där i en farkost som bara är gjord för att ta sig ut dit.
– Nej, jag kan inte säga vad som är bäst. Det är väl som för flugfiskare, när de får frågan om vilken den bästa tiden är att gå och fiska? Och det enda självklara svaret som finns är: ”Så fort du kan”.

Oskar och två av hans kompisar har i snart 20 år gjort en paddling tillsammans över en lång weekend. Åkt till flera olika vattensystem, ibland i fjällen, men ännu oftare nere i skogslandet. Skogen ger ett befriande skydd från vind som kan vara skönt att slippa i en kanot. Så för Oscar är det ändå svårt att komma ifrån att orsaken till att han bor, lever och paddlar på Råneälven beror på något annat än att det är en verkligt bra för just det. ”Så fort han kan”.

Läs också

Skogen
vattenvägar, ted, 1920 1080
Att paddla kanot nerför en älv, eller genom ett sjösystem är ju ett fantastiskt äventyr. Vad finns bakom nästa kurva i ån? Är den där ön bra att slå läger på?

Smultronställen

För en del människor är paddlingen helt enkelt något som ligger i deras DNA.
– När vi var barn bodde vi i båt och for runt på havet. Så på något sätt har havspaddlingen blivet som att komma hem, hem till sin mammas armar.
– Det gör mig i alla fall lugn, havet, säger Sven Burman när frågan om paddling kommer på tal.

Sven har inte paddlat hela livet men alltså varit på och i vattnet sedan han var barn. Han åker ut så fort han kan. Före jobbet, efter jobbet, på helgerna. Ibland med vänner men lika ofta i sin egen ensamhet, en slags rörlig mindfullness.
– Det är ju en fantastisk förmån vi har i norr med de ljusa nätterna, sommaren blir så oerhört lång.
– Även om det blåser på dagen brukar det mojna på nätterna och då finns alla timmar som behövs för en fin tur.

På så många sätt är Bottenvikens skärgård oupptäckt mark för paddlare. Vilket förstås är lite synd, samtidigt som det ger paddlare här en möjlighet att upptäcka egna smultronställen.
– Visst är det så, säger Sven, men egentligen är väl den största fördelen med en kajak att du tar dig dit inga andra farkoster tar sig. Så det är väldigt enkelt att just ha sina egna smultronställen. Det gäller bara att hitta dem.

Havskajak

Sven har varit på vatten i hela sitt liv, så det är inte konstigt att han föll för havskajaken. Idag åker han ut på havet så ofta han kan.

vattenvägar, ted 1920 1080
Sven har varit på och i vattnet sedan han var barn.
vattenvägar, ted, 1920 1080
Han åker ut så fort han kan. Ibland med vänner men lika ofta i sin egen ensamhet, en slags rörlig mindfullness.
vattenvägar, ted, 1920 1080
På så många sätt är Bottenvikens skärgård oupptäckt mark för paddlare. Vilket förstås är lite synd, samtidigt som det ger paddlare här en möjlighet att upptäcka egna smultronställen.

Sommaren är lång

Tillbaka i Laisdalen. Molntussarna av dimma har dragit bort. Jag har klarat att styra nerför en liten fors, efter Fredrik och Nansen, och jag känner en stor glädje. Jag har paddlat en hel del tidigare. Jag tillhör dem som tar kanoten ut på innerfjärden där jag bor bara för att grilla korv till middag. Ett vardagsäventyr för att sommaren ska bli bättre och fylld av fler upplevelser. Men här bakom Fredrik förstår jag att en forskanot också är ett medel för en upptäcktsresa.
– Det går ju bra det här, säger Fredrik.
– Ja, eller hur? Ska vi inte fortsätta ner till Mariannelund?
– Vill du det? Ja, varför inte? Vi kan ju alltid lifta tillbaka till bilen.
– Ja, eller så paddlar vi tillbaka. Vi har ju hela sommaren på oss.