Bilen kränger från sida till sida. Den där sista muggen termoskaffe skvätter och far hur följsamt du än försöker parera potthålen i den tjälskadade vägbanan. Förmodligen kör du fortare än vad lagen tillåter, å andra sidan var det många mil sedan du såg någon hastighetsskylt. Eller vilken skylt som helst bortsett från den som nyss upplyste förbipasserande att ”Här slutar allmän väg.”
Du är någonstans mellan här och där – mellan hägg och syren— på det till synes oändliga vägnät som utgörs av allt annat än nylagd asfalt, robusta mitträcken eller smyckade refuger – du är på en skogsväg i norra Sveriges inland — och där är du av den enkla anledning att det är juni och att du är laxfiskare.
Från dikeskanten kliver det upp en älg. En fjoling. Du tar lätt på bromsen utan att förlora egentlig fart. Du undviker elegant olyckan. Från den lokala P4 stationen aviserar Sveriges Radios meteorolog ett annalkande högtryck. Sommarvärme och badtemperaturer. Länk >>
Lägger du ut vattentemperatur på ena axeln och antalet landade laxar på den andra tar kurvan formen av en klassisk klockmodell. När vattnet är kallt är laxen loj. Så tilltar huggviljan med stigande grader till dess att den börjar falla igen.
Lägger du ut vattentemperatur på ena axeln och antalet landade laxar på den andra tar kurvan formen av en klassisk klockmodell. När vattnet är kallt är laxen loj. Så tilltar huggviljan med stigande grader till dess att den börjar falla igen.