Svansele Vildmarkscenter är på många sätt ett första steg in i vad som emellanåt kallas för Europas sista vildmark. Från en mjukstart med kokkaffe, kanelbullar och en guidad tur på vildmarksutställning till ett avslutande isbad mitt i ingenstans.

Kåsorna är alla handgjorda. De är unika och Catrin väljer med omsorg. Till slut fastnar hon för en med beninlägg och slirig gravyr. Hon håller fram kåsan och Thorbjörn slår i kokkaffet.

– Nybakt, försäkrar han och räcker henne en kanelbulle.

Catrin är från Tyskland. Sydtyskland, närmare bestämt. Från Köln. Hon är en av dryga tio tyskar som aldrig varit längre norrut än vad de är nu. I skogarna runt Svansele och vad som ibland brukar kallas för Europas sista vildmark.

En gradvis tilltagande vildmarksupplevelse

Trots att det är mitt i vintern får du tack vare vildmarksutställningen direkt en känsla för hela den subarktiska faunan. Alla djur finns representerade – allt från små lövsångare, till kungsörn, järv och varg. Thorbjörn är, som alltid, på ett strålande berättarhumör. Med stor inlevelse varvar han anekdoter från sitt händelserika liv i skogarna runt Svansele med kalla fakta om djuren och dess beteende.

– Vad gör de där? undrar någon i gruppen och pekar på ett montage med tre björnar som tycks vara i färd med att sjösätta en gammal eka.
– Visst får dom en att undra, säger Thorbjörn. Kanske är det här mitt favoritmontage i hela utställningen.

Först, en introduktion till den sub-arktiska faunan i Swedish Lapland på vildmarksutställningen.
Rusningstid i vildmarken kring Svansele.
Där! Är det en älg?

Snöskotrar

Skoteroverall, rejäla skor, handskar och hjälm. Och en egen snöskoter. Catrin ger tummen upp och sätter sig tillrätta på skoterdynan. Någon snöskoter har hon trots allt aldrig suttit på tidigare. Någon i gruppen undrar hur stora chanserna är att de kommer att se någon älg. Det är ju trots allt vilda djur det är frågan om, menar besökaren. Thorbjörn skrattar.

– Bättre förutsättningar än så här kan du nog inte få, säger han.

Catrin och hennes resekamrater är förstås ovana att manövrera snöskotrar genom ett norrländskt vinterlandskap. Men de lär sig rätt fort, även om Thorbjörn med jämna mellanrum får hjälpa någon som glidit av spåret, upp igen.

Safari

Thorbjörn håller upp handen och alla bakomvarande stannar sina snöskotrar. Han har hittat spår. Älgspår. Gruppen samlas nyfiket runt honom. Thorbjörn pekar på svarta runda kulor i snön.

– Älgspillning.

Samtidigt som snön lätt börjar falla berättar Thorbjörn hur älgarna i norr lever sina liv, hur älgkon stöter bort sina kalvar när det blir dags för dem att klara sig själva och att favoritfödan är granskott. Någon i gruppen undrar om det inte är dags att snart få se den riktiga varan.

– Ja, spårsnön är till vår fördel, säger Thorbjörn och startar skotern igen.

Älgar i sikte

Och plötsligt står de där. Älgarna. Catrin som kör första skoter i kolonnen, blir också en av de första att upptäcka Thorbjörns utsträckta hand.

– En älgkalv väger inte mer än 15 kilo då den föds, säger Thorbjörn, men redan samma höst kan den vara närmare 100 kilo tung.

– Fantastiskt, säger Catrin stilla, mor och dotter.

Älgarna låter sig inte påverkas nämnvärt av att stå i rampljuset. Alla i gruppen hinner gott och väl fram för att få en glimt av de stora djuren bland tallarna.

– Älgar blir som regel lite större i norra Sverige än längre söderut, fortsätter Thorbjörn, och en riktigt stor älgtjur kan väga en bit över 500 kilo.

Skogens konung.
Maten smakar alltid som godast efter en dag utomhus.
Perfekt avrundning av dagen.

Lär dig mer
Är du nyfiken på Svansele Vildmarkscenter, på vildmarksutställningen och älgsafari? Besök svansele.se för mer information.

Annorlunda utmaningar

På Vildmarkscampen finns ingen el. Inget rinnande vatten eller andra moderniteter. Överallt fladdrar facklor. Det är redan mörkt fast klockan inte har passerat fyra på eftermiddagen. Här finns rejäla, timrade kåtor, några stugor, varm bastu och ångande badtunnor. I storkåtan håller Thorbjörn igång tre muurikka över den öppna elden. Fisk på den ena, kött på den andra och grönsaker och potatis på den tredje.

– Bara salt, säger han och ställer tillbaka saltkaret. Inga kryddor. Det behövs inte. Köttet och fisken har naturligt så mycket god smak i sig. Stämningen i kåtan är dämpad. Elden sprakar och samtalen är många, men lågmälda.

Catrin sitter tyst. Snart är det dags att återvända till livet där ute. Till stadspulsen i Köln. Till alla de tusentals människor som dagligen omger henne, utan att hon ens brukar reflekterar över det. I skogarna runt Svansele finns inga obekanta människor. Här är det mesta annorlunda.

– Nu badar vi bastu, säger någon och reser sig sakta.

Långsamt följer de andra efter.

– Jo just det, säger Thorbjörn och plirar med ögonen. Det finns en kana uppifrån bastun och ner till ån. Jag har huggit upp ett hål i isen och stoppat ner en stege. Om någon av er vågar, vill säga. Catrin ler mot honom, som ett svar på att hon antar utmaningen. För är man i Swedish Lapland för första gången och gradvis har introducerats i dess vildmark, då finns det egentligen inte mycket annat att göra än att löpa hela linan ut.

#svansele på Instagram
Läs också
  • 11
    Folk

    Crightons har fokus på bilden

    Tänk att någon som varit nästan överallt på hela jordklotet väljer att slå sig ner i Boliden i Västerbotten. Varför, kanske någon undrar? Jo, för det är nämligen världens bästa plats. Det tycker i alla fall Neil och Julia Crighton.

    Ted Logart
  • I Vildmarksfotografens spår

    Föreställ dig hur det skulle vara att för några dagar lämna all stress och allt oväsen bakom sig, andas in skogens dofter och möta dess fyrfota eller bevingade invånare öga mot öga och ikläda sig rollen som riktig naturfotograf.

    Ted Logart
  • Säregna arter i Bottenvikens skärgård

    I Bottenvikens skärgård blandas olika naturmiljöer; den mångskiftande naturen med varierande biotoper och de dramatiska skiftningarna ju längre ut i havsbandet du tar dig. Utformade att leva enlig landhöjningen och det bräckta vattnet.

    Göran Wallin